M: Det är första dagen på semestern. Jag har svurit att inte lyfta ett finger, men det är svårt att låta bli att blogga.
Tidigare idag lyssnade jag på [Nour El-Refais sommarprat] i P1. Och jag tror att jag just hörde årets bästa program.
El-Refai lade bland annat ut texten om medias cynism, svenska manskomikers grisighet, och varför kvinnokomiker är så illa sedda. Men det var ingen orgie i bitterhet utan en klarsynt betraktelse över hur hatets mekanismer fungerar och hur en klarar sig igenom offentlig mobbing. Hen är mycket klok och inspirerande människa och jag kan varmt rekommendera sommarpratet.
Här är ett härligt citat från programmet, när El-Refai berättar att hens mormor kämpade politiskt för kvinnofrågor i Syrien:
”Om det finns något i mig som är biologiskt så är det fanimig det.”
En bonus också för det utflippade musikvalet.
den 7 juli 2009
den 4 juli 2009
den 3 juli 2009
Arvika dag 2: pysselgrafitti och Dotterbolaget
H: Mitt inlägg om dag 2 får börja som en uppföljning av dag 1. Igår kväll genomfördes på initiativ av tecknare från [Dotterbolaget] en dekonstruktion av den strikta könsuppdelningen på VIP-toaletterna. Sent på kvällen stod jag i kön till "herrtoaletten" - kön till "damavdelningen" var uppskattningsvis tre gånger så lång och jag hade gjort en hastig uppskattning av vilken kö som skulle gå snabbast. När jag var nästan framme fick jag den något oväntade frågan "Ska du till pissoaren?" Att kunna passera som vilketdera könet är en effektiv tidsbesparande åtgärd ...
Läs också [Alexander Chamberlands inlägg om besöket på en "tjejtoa" i Berlin].
Idag har jag ägnat mig åt pysselgrafitti hos grannarna [Ladyfest]:
Apropå Dotterbolaget, som är en spännande feministisk serieskapargrupp, dök också den här serien av [Karolina Bång] upp på festivalens vägg:
"Relationshandboken", tema "Alternativa relationer". Jag önskar att jag kunde lägga upp hela för den är verkligen alldeles fantastisk. Men ni får lägga namnet Karolina Bång på minnet och hålla ögonen öppna efter hens och Dotterbolagets serier istället.
Uppdatering: Min DIY finns också på bild på Ladyfest Göteborgs blogg [Ladyblogg]. Jag är väldigt stolt!
Läs också [Alexander Chamberlands inlägg om besöket på en "tjejtoa" i Berlin].
Idag har jag ägnat mig åt pysselgrafitti hos grannarna [Ladyfest]:
Apropå Dotterbolaget, som är en spännande feministisk serieskapargrupp, dök också den här serien av [Karolina Bång] upp på festivalens vägg:
"Relationshandboken", tema "Alternativa relationer". Jag önskar att jag kunde lägga upp hela för den är verkligen alldeles fantastisk. Men ni får lägga namnet Karolina Bång på minnet och hålla ögonen öppna efter hens och Dotterbolagets serier istället.Uppdatering: Min DIY finns också på bild på Ladyfest Göteborgs blogg [Ladyblogg]. Jag är väldigt stolt!
den 2 juli 2009
Arvika dag 1: Vi är misfits! och könsapartheid
H: Efter ett otal irritationsmoment den här dagen har jag hittat två företeelser som gjort mig glad. Den första är boken [Vi är misfits! Queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner] och dess författare, Elin Emil Sandström Lundh och Christoph Emanuelle Fielder. Boken kom ut för fem dagar sedan på Normal förlag. Författarna läste nyss högt ur den på scenen i Potatislandet, där VSASS också håller till för det mesta, till dess att The Sounds-konserten som under tiden började på stora scenen upphörde att vara enbart suggestiv bakgrundsmusik. Hur som helst är boken nu min festivalläsning!
Den andra företeelsen är VIP-toaletten. De kan mycket väl visa sig bli en av festivalens stora behållningar, faciliteter kan inte underskattas under sådana här omständigheter. Det är rent! Det finns papper! Tvål! Handdukar! Det enda smolket i den glädjebägare som är VIP-toaletten är könsapartheiden. Är den verkligen nödvändig? Vi är ju uppenbarligen betrodda med människovärdiga wc-utrymmen, så vi borde ju kunna bli betrodda med att uppföra oss värdigt gentemot varandra också, oavsett kön.
Nu når rykten mitt öra att vi blir bjudna på veganmat. Det artar sig.
Den andra företeelsen är VIP-toaletten. De kan mycket väl visa sig bli en av festivalens stora behållningar, faciliteter kan inte underskattas under sådana här omständigheter. Det är rent! Det finns papper! Tvål! Handdukar! Det enda smolket i den glädjebägare som är VIP-toaletten är könsapartheiden. Är den verkligen nödvändig? Vi är ju uppenbarligen betrodda med människovärdiga wc-utrymmen, så vi borde ju kunna bli betrodda med att uppföra oss värdigt gentemot varandra också, oavsett kön.
Nu når rykten mitt öra att vi blir bjudna på veganmat. Det artar sig.
den 1 juli 2009
Vi som aldrig sa Arvika
Nu är Hanna och Martin på Arvikafestivalen. Det har hänt en hel del här på bara ett år - bland annat har de gett sig tusan på att försvåra alla försök att hålla sig ren, vilket kan bli intressant.
Om det händer något intressant, och det lär det göra, kommer vi att blogga. Tills vidare frodas vi i gräset på backstagecampingen - så länge det varar.
Om det händer något intressant, och det lär det göra, kommer vi att blogga. Tills vidare frodas vi i gräset på backstagecampingen - så länge det varar.
den 29 juni 2009
Tio skäl att inte anställa mig
H: Arbetsmarknaden är ett ständigt aktuellt ämne. Så här i kristider är det förstås extra viktigt för arbetsgivare att kunna välja de som är rätt - och välja bort de som är fel. Här har jag sammanställt en lista för potentiella arbetsgivare över skäl att inte anställa mig. Det är bara att välja.
1. Jag är i en högaktuell barnskaffarålder.
2. Jag kommer aldrig att få några biologiska barn. Det finns alltså ingen ursäkt för att ge mig lägre lön än manliga kollegors som kompensation för förväntad mammaledighet. Ni arbetsgivare kan dock inte vara säkra på att jag aldrig kommer att ta ut barnrelaterad ledighet, eftersom ni inte kan vara säkra på om jag har en relation med en (fertil) kvinna, en man, både och eller ingetdera.
3. Flersamheten förstås. Förutom att ni inte kan veta var ni har mig, kan jag inte förväntas på ett självklart sätt följa med i samtal om relationer. Ni kan däremot förvänta er att jag använder uttryck som "bonuspartner" med samma självklarhet som andra säger "sambo", "pojkvän" eller "fru". Det hör ni ju, det kommer att gnissla i kommunikationsmaskineriet.
4. Jag har som en liten hobby att bli tatuerad. Om det är emot er policy att anställda har synliga tatueringar måste jag ha arbetskläder med minst trekvartsärm.
5. Ni kommer antagligen inte heller att uppskatta om jag har kjol på mig på jobbet då ni får se mina orakade ben.
6. Jag är feminist. Det kanske ni redan hade gissat av några av de föregående punkterna, men i alla fall. Så är det.
7. Kläderna ja - gender bending! Om det finns en klädkod som föreskriver traditionellt maskulin klädsel för de manliga anställda kommer jag att vilja ha sådan klädsel på mig varannan dag, minst. Gärna slips.
8. Jag är vegan. OMG, en rabiat djurrättsaktivist! Rädde sig den lunchbiff som kan!
9. Jag är medlem i ett fackförbund som ni nog inte vill fucka med.
10. Och just det - jag skriver i den här bloggen.
(Jag är tacksam över att jag har ett arbete där jag på anställningsintervjun kände mig trygg nog att fråga "Är det någon hårfärg jag inte får ha?" och fick "Nej" till svar - förra sommaren gick till största delen i violett - och ett annat arbete där de som inte gillar till exempel den här bloggen helt enkelt inte anlitar mig. På arbetsmarknaden i stort finns det dock så mycket jag skulle vilja se ändrat.)
1. Jag är i en högaktuell barnskaffarålder.
2. Jag kommer aldrig att få några biologiska barn. Det finns alltså ingen ursäkt för att ge mig lägre lön än manliga kollegors som kompensation för förväntad mammaledighet. Ni arbetsgivare kan dock inte vara säkra på att jag aldrig kommer att ta ut barnrelaterad ledighet, eftersom ni inte kan vara säkra på om jag har en relation med en (fertil) kvinna, en man, både och eller ingetdera.
3. Flersamheten förstås. Förutom att ni inte kan veta var ni har mig, kan jag inte förväntas på ett självklart sätt följa med i samtal om relationer. Ni kan däremot förvänta er att jag använder uttryck som "bonuspartner" med samma självklarhet som andra säger "sambo", "pojkvän" eller "fru". Det hör ni ju, det kommer att gnissla i kommunikationsmaskineriet.
4. Jag har som en liten hobby att bli tatuerad. Om det är emot er policy att anställda har synliga tatueringar måste jag ha arbetskläder med minst trekvartsärm.
5. Ni kommer antagligen inte heller att uppskatta om jag har kjol på mig på jobbet då ni får se mina orakade ben.
6. Jag är feminist. Det kanske ni redan hade gissat av några av de föregående punkterna, men i alla fall. Så är det.
7. Kläderna ja - gender bending! Om det finns en klädkod som föreskriver traditionellt maskulin klädsel för de manliga anställda kommer jag att vilja ha sådan klädsel på mig varannan dag, minst. Gärna slips.
8. Jag är vegan. OMG, en rabiat djurrättsaktivist! Rädde sig den lunchbiff som kan!
9. Jag är medlem i ett fackförbund som ni nog inte vill fucka med.
10. Och just det - jag skriver i den här bloggen.
(Jag är tacksam över att jag har ett arbete där jag på anställningsintervjun kände mig trygg nog att fråga "Är det någon hårfärg jag inte får ha?" och fick "Nej" till svar - förra sommaren gick till största delen i violett - och ett annat arbete där de som inte gillar till exempel den här bloggen helt enkelt inte anlitar mig. På arbetsmarknaden i stort finns det dock så mycket jag skulle vilja se ändrat.)
den 27 juni 2009
En god nyhet (och en dålig rubrik)
M: Många, inklusive undertecknad, blev mäkta upprörda när Litauens parlament den 16 juni [röstade igenom en lag] som kriminaliserar ”främjande av homosexualitet” med motiveringen att ”sådan information kan skada ungdomars mentala och fysiska hälsa, liksom deras intellektuella och moraliska utveckling”. Att homofobi är en styggelse överlag är illa nog, men det ter sig skrämmande när den institutionaliseras på det här viset.
Igår fick jag dock gå och lägga mig med [en hoppfull nyhet]. Det visar sig nämligen att Litauens president Valdus Adamkus vägrat skriva under lagen – vilket är ett krav för att den ska kunna implementeras. Enligt presidentens presstalesperson är lagen ”illa skriven”, men en kan naturligtvis hoppas att det egentliga skälet till den uteblivna underskriften är den senaste tidens kraftiga protester. Låt oss därför hoppas att detta människorättsvidriga stycke text förpassas till papperskorgen istället för att prövas igen, i en mindre slarvigt formulerad version.
För övrigt kunde jag inte undgå att bli fundersam över rubriksättningen i gårdagens TT-telegram, som återgivits i så många medier: Litauiskt homosexförbud stoppat
Begreppet ”homosex” känns ganska problematiskt eftersom det till övervägande del signalerar just ”sex”. Det är en slarvig och förenklande syn på sex, sexualitet och genus, och i detta fall resulterar det i en om inte missvisande så åtminstone ofullständig beskrivning av vad det är frågan om. Litauens parlament har ju inte försökt att förbjuda enbart homosexuella ”akter”, utan all information som ”främjar” (dvs. inte fördömer) homosexualitet (och antagligen även andra uttryck för icke-heterosexualitet) som handling, livsstil och begrepp.
Låt vara att TT kanske tyckte att det var lite för krångligt att skicka ut ett telegram med en rubrik i stil med Litauiskt LHBTQ-förbud stoppat – ibland måste en förenkla för att nå ut till fler. Men lite smidigare tycker jag nog att rubriksättaren kunde ha formulerat sig.
Igår fick jag dock gå och lägga mig med [en hoppfull nyhet]. Det visar sig nämligen att Litauens president Valdus Adamkus vägrat skriva under lagen – vilket är ett krav för att den ska kunna implementeras. Enligt presidentens presstalesperson är lagen ”illa skriven”, men en kan naturligtvis hoppas att det egentliga skälet till den uteblivna underskriften är den senaste tidens kraftiga protester. Låt oss därför hoppas att detta människorättsvidriga stycke text förpassas till papperskorgen istället för att prövas igen, i en mindre slarvigt formulerad version.
För övrigt kunde jag inte undgå att bli fundersam över rubriksättningen i gårdagens TT-telegram, som återgivits i så många medier: Litauiskt homosexförbud stoppat
Begreppet ”homosex” känns ganska problematiskt eftersom det till övervägande del signalerar just ”sex”. Det är en slarvig och förenklande syn på sex, sexualitet och genus, och i detta fall resulterar det i en om inte missvisande så åtminstone ofullständig beskrivning av vad det är frågan om. Litauens parlament har ju inte försökt att förbjuda enbart homosexuella ”akter”, utan all information som ”främjar” (dvs. inte fördömer) homosexualitet (och antagligen även andra uttryck för icke-heterosexualitet) som handling, livsstil och begrepp.
Låt vara att TT kanske tyckte att det var lite för krångligt att skicka ut ett telegram med en rubrik i stil med Litauiskt LHBTQ-förbud stoppat – ibland måste en förenkla för att nå ut till fler. Men lite smidigare tycker jag nog att rubriksättaren kunde ha formulerat sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Arrhenius, Sara: 
