Frustration 2

H: Jag glömde en "favorit" (som dock inte uttalats i samband med Ätstört):

"Jag förstår inte att du har haft ätstörningar, du som är så smart."

Ja, för ätstörningar (och andra psykiska sjukdomar) är det alltså bara människor som är lite korkade som får eller har, eller hur menar du? Och om du tycker så, hur långt är det till åsikten att detta att få eller ha ätstörningar (eller andra psykiska sjukdomar) i någon mån är ens eget fel? Inte så jättelångt kanske? Suck.

Frustration

H: Jag var på ett ställe och pratade om Ätstört. Jag tog mig själv som exempel på person med egna erfarenheter av ätstörningar, eftersom jag kunde använda mina erfarenheter som utgångspunkt för en massa olika saker: svårigheten att förstå vad som händer om ens egen variant av ätstörningar inte är den som vanligtvis syns, utan snarare anses vara en fråga om karaktär som kan besvaras genom att "ta sig i kragen"; att ord för saker kan göra det enklare att prata om dem; svårigheter att få korrekt information; bemötanden i vården. Jag framhöll särskilt att jag inte hade haft en anorektisk ätstörning och att det inte går att bedöma huruvida någon har en ätstörning efter vad personen i fråga väger.

Efteråt fick jag höra "Men du ser inte så smal ut nu?" och kommentarer om mina runda kinder och armar.

Jag var på ett annat ställe och skulle prata om Ätstört. Innan pratet skulle jag vara med och äta middag. Jag hade glatt tackat ja till det erbjudandet, det kändes som en bra ingångspunkt till det samtal jag hade hoppats kunna hålla. Vid middagen kom en i personalen fram till mig och frågade om jag var hungrig. Jag svarade ja och något om att jag hade varit ute och flängt under dagen, så ... Personen petade mig i midjan och sa "Du ser lite hungrig ut".

Jag önskar att jag hade gått därifrån. Jag önskar att jag hade nolltolerans för kommentarer om min vikt och min kroppsform. Jag önskar att jag inte vid dessa och vid andra tillfällen blev ifrågasatt både som sjuk och som frisk. Jag önskar att människor hade närvaro nog att hålla tyst med vad de tänker om vissa saker. Jag önskar att jag fick definiera mig själv. Jag önskar att episoder som de här inte fastnade och tog lika stor eller större plats i mina tankar än alla de gånger - för de är många fler - som ätstörningar är föremål för konstruktiva, politiska, givande samtal.

Jag önskar att jag hade bra svar när den här typen av kommentarer ges, så jag ska skaffa mig dem. Jag önskar att jag kunde störa den allmänna bilden av den ätstörda personen, så jag tänker inte sluta prata. Så nu önskar jag mest att jag ska orka.

Plötsligt händer det

H: Någon gång ska en tydligen få sig en glad överraskning när en slösurfar in på AB.
Detta kan också användas som textexempel när en föreslår pronomenet hen som nytt ord i SAOL, vilket kan göras [här].

Kontra-negging

Bildtext: ”Son, don't try to play 'make you feel bad' with the Michael Jordan of making you feel bad.”

M: Jag älskar den här serien. Läs mer på [xkcd].

Feminismen firas med fest

M: Den 8 mars är jag med och arrangerar en fest på Bar Brooklyn på Strand i Stockholm. Jag och mina vänner Snotty och Philip står i dj-båset, åldersgränsen är 18 år och inträdet är gratis! Musikaliskt sett blir det hårda brudar och gender benders för hela slanten.[Här] är Facebookeventet och [här] står det om festen på Strands hemsida.
Hoppas att vi ses!

Ätstört på Blå Stället, Göteborg, 20/2

H: Nu på måndag (20/2) är jag gäst på [Blå Ställets] feministcafé, där jag ska prata om [Ätstört]. Blå Stället ligger på Angereds Torg 13, samtalet börjar klockan 18. Entré: 20:- Biljetter finns på [Ticnet] och i Blå Ställets biljettkassa som har telefonnummer 031-330 50 65. Mer information finns [här]. Välkommen!

Bloggtips: fitt for fight

H: Alltså, det här gör mig så glad: [fitt for fight: Johanna gör slut med normal].

"Du har bland mycket annat lärt mig mycket om relationer till andra människor. Bara några exempel på vad jag lärt mig av dig är:
- Att ett bra kvitto på att jag är normal är att jag har EN tydlig kärleks- och parrelation (läs pojkvän eftersom jag ses som tjej) som jag lever monogamt med. (Lite oavsett HUR den relationen är så är den bättre än att leva som det vi kallar för singel i dina ögon).
- Att relationer som vi kallar för kärleksrelationer och personer som vi benämner som ”den vi är ihop med” är relationer och personer som vi ska värdesätta allra högst, högre än det vi kallar för vänskapsrelationer och det vi kallar för vår biologiska familj med föräldrar, syskon och blodsbands-släkt.
- Att den personen jag är ihop med ska kunna ge mig allt och jag kan ställa alldeles särskilda krav på den personen.
- Att den personen jag är ihop med är den jag ska planera allting först med.
- Att alla andra relationer ska förstå att jag sätter min kärleksrelation allra först och att jag kanske försvinner från all kontakt under vissa perioder, men att det ska vara helt accepterat.
[---]
Men normal, jag vill inte ha det så längre."