F: Att män är djur betyder inte att män är knähundar eller att en i och med att en säger att män är djur ställer sig i ett överläge till män. Att "män är djur" innebär enligt retoriken att de är farliga, de är våldsamma och de styrs av sina behov; de tar vad de vill ha. När Ireen von Wachenfeldt sa att män är djur var det detta hon menade, och det ledde till att hon fick avgå och att ROKS förlorade mycket av sitt förtroende. Jag förstår inte varför. Att män är djur är inte något som rabiata feministidioter har hittat på. Det är inte ett uttryck för manshat. Det är en retorik som förs av hela det rättsliga samhället, där och i den allmänna debatten behandlas män som djur och kvinnor som villebråd. Retoriken kring våldtäktsmål säger detta tydligt.
Att män ses som djur är kontraproduktivt, inte bara för män som själva blir förolämpade för att de liknas vid djur, utan för kvinnor som alltså ska försvara sig mot män, inte resonera (det går ju inte att resonera med djur). Retoriken lägger av all skuld från männen som inte kan styra sig själva och inte ta ansvar för sig själva, och hamnar istället i händerna på diverse självförsvarskurser för kvinnor och behändiga vapen som kvinnor kan ha i handväskan. Något av det obehagligaste jag har sett var när City illustrerade en karta över Stockholm med säkra och osäkra platser för kvinnor att röra sig på. Om detta inte ger en bild av att män är djur så vet jag inte vad som gör det. Igår (25/3-08) publicerades ytterligare en artikel på temat Kvinna! Så skyddar du dig från våldtäkt! (mitt påhittade tema) i [Metro].
Feministiskt självförsvar är oerhört viktigt såklart, och jag kritiserar inte det arbete som tjejerna i artikeln bedriver. Tjejer ska slå tillbaka, sluta vara rädda, inte behöva gå långa omvägar runt mörka parkområden och det är bra att kunna några avväpnande slag i överfallssituationer, EMELLERTID har jag tröttnat på Kvinna! Så skyddar du dig från våldtäkt! och är mer intresserad av Män! Så slutar ni våldta! om det nu är den retoriken vi för. Allra helst såklart Män! Så blir ni av med era ofräscha kvinnoideal; tre steg mot en modernare personlighet! eller något annat som skulle slå i gratistidningsdjungeln. Därför blir jag trött när jag läser de förebyggande tipsen som tjejerna i Metro-artikeln ger kvinnor (förebygg våldtäkt!) eftersom de cementerar bilden av kvinnor som villebråd och män som djur. tips 1: byt kläder efter krogen eller ha i alla fall med gympadojor. Liksom många djur kan man springa ifrån män. tips 2: tänk på kroppsspråket. Möter man en björn i skogen ska man stå helt stilla, eller hur sägs det? tips 3: om någon går bakom, vänd dig om och titta personen i ögonen. Hundar mäter styrka genom att se vem som viker undan blicken först.
Som tur är för en del [män] den här diskussionen också. Även om många av männen i kommentarerna tycks vilja sälla sig till idén om män=djur. När jag diskuterar våldtäkt med manliga bekanta får jag ofta höra den självemotsägande snurran "våldtäktsmän är psykiskt störda" tillsammans med "om kvinnor skulle bada topless på badhus skulle ju våldtäkterna öka!" Hm, kåthet eller psykisk störning, djur eller psykiskt störd människa? Det är inte Ireen von Wachenfeldt som hittar på att män är djur. Det hittar dom och alla andra på så bra själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
2 som sa ...:
Jag har fått lära mig att den som möter en björn ska spela död; det säger väl allt.
Å andra sidan: Med tanke på vår (mäns) dokumenterade oförmåga (i vart och vartannat rättegångsprotokoll, jomenvisst!) att förstå när en kvinna befinner sig i ett "hjälplöst tillstånd" - s.k. vanmakt - så kanske det inte är att rekommendera ändå...
(Och plötsligt framstår björnar som förhållandevis rationella djur.)
Mycket intressant tema, inte minst i tider när Englas mördare dansar offentlig björndans i media...
Visst finns det människobjörnar, män som tar sin urgamla könsroll på största allvar. Om inte att tvinga sig på kvinnan, så väl att ständigt vara den övertalande initiativrike förföraren, vare sig det gäller rent, avgränsade sexuella behov, eller "godkända", välmenande, långsiktiga kärleksförklaringar.
Ofta spelar också den kvinnan med; hon är "ouppnåelig" och täck, håller inne med sitt: "Gud, vad jag är tänd på dig" eller "Visst, jag vill gärna leva med dig!"
OK, några gånger har jag varit med om motsatsen; kvinnor som tar för sig, som uttrycker sig friare än man kanske förväntar sig. Denna rollfördelning är f.ö. så cementerad i våra sinnen att jag själv har känt att jag blivit överrumplad om en frimodig kvinna tydligt visar sina avsikter .
Ändå måste man nog betrakta vår samhällsmodell som någorlunda fri. Jag jämför gärna med kvinnors alternativ i t.ex. arabvärlden. Siffrorna varierar, men mellan 160.000.000 till 200.000.000 kvinnor som på ett eller annat sätt är könsstympade. I både Palestina och naturligtvis mer konservativa muslimska och även hinduiska områden slänger i bland en försmådd friare batterisyra eller bensin och tänder på över sitt kvinnliga offer.
Denna extrem går sedan i en fallande skala, via den ständigt raggande, ljugande medelhavsmannen till de mer eller mindre fria kulturerna i väst.
Nog tror jag dock att en majoritet av männen inte är rovdjur, om bara därför att de inte är tillräckligt modiga eller har dessa ideal. De allra flesta lommar av om de får ett tydligt nej, faktiskt jag själv också...
För att ta mig som exempel (det är ju någon som jag tror att jag känner någorlunda väl), så är det t.o.m. så att det som jag tycker är det mest avtändande är en ointresserad kvinna. Och naturligtvis omvänt: det som i mina ögon är det mest upphetsande jag kan uppleva är en kåt kvinna.
Det räcker med en liten antydan om att partnern är upphetsad (äkta!) för att jag skall börja bli hård...
Jag skulle aldrig kunna (tror jag) ha sexuellt utbyte med en prostituerad. Lögnen är alltför uppenbar - och ergo avtändande.
Visst det finns många män som går till prostituerade, men jag gissar att andelen män som gör det ändå blir ganska liten av en hel population. De flesta män hade, i en några år gammal undersökning, tror jag, i genomsnitt 2,5 partners genom hela livet.
Många av de prostituerades kunder har något yttre eller inre handikapp som gör att det enda som återstår är att besöka en prostituerad, men också yngre, helt friska, normala, genomsnittliga män kan göra det. Dessa män längtar till stor del efter sex, där de kan koncentrera sig på sin egen njutning och slippa ta hänsyn till motparten.
I ett avsnitt av Seinfeld säger en av de kvinnorna att kvinnor mycket väl kan fejka en orgasm. "You do what you have to do" svarar då mannen...
En annan gammal historia går så här:
Mannen bearbetar den prostituerade, som stönar ljudligt och säger: "Ja, oh! Vad Ni är skicklig; jag blir så oerhört upphetsad, jaa fortsätt, ooh!" då mannen stannar upp och säger: "Hör nu, är det ni eller jag som har betalat?!"
(Det är en gammal, centraleuropeisk historia, från någon gång före förra sekelskiftet, som min far hörde från sin farfar. Pappa var född1919)
Visst är det en klassiker att mannen ejakulerar och vänder ryggen till och strax börjar snarka ljudligt, lämnande sin upphetsade hustru i sticket.
Men vi är några stycken, flera av mina vänner ansluter sig till min uppfattning, att det mest upphetsande man kan uppleva är en upphetsad kvinna eller - man för den delen.
Och när man som jag har kommit upp i femtioårsåldern känner man sig tillräckligt säker för att kunna ta ett nej och inte börja en övertalningskampanj. Just jag har faktiskt aldrig gillat det. (OK, när man var 17-18 kunde det väl hända...)
Jag kände en gång en prostituerad, med stor självkänsla, som hade sin bil bredvid min i ett garage och som efter en tid, när vi blivit mer bekanta, berättade om sitt yrke:
Hon såg sig själv i ett serviceyrke, ungefär som en sjukgymnast - något som hon sedan också utbildade sig till. Hon och hennes väninna / kollega såg ner på horor som gick på gatan; knarkare och andra "offer".
Dessa två yrkeskvinnor hade en lokal, "ateljé", där de tog emot inbokade kunder, gärna gamla stamkunder. Det fanns dock vissa regler: kunden fick inte beröra deras bröst, inte kyssa deras mun och om det inte gick för dem inom 10 minuter frågade hon dem: "Vad är det? Har du problem, eller?" Och då skulle åtminstone jag fått problem....
Ett annat område som Ni skriver om i bloggen och som intresserar mig mycket är att ha olika förhållanden, samtidigt och svartsjukeproblematiken i samband med detta. Jag blev förvånad då en av mina högskolelärare hade fest och där han och hans fru levde ut sin sexualitet med oss studenter. Han hade tidigare sagt att han och hans fru hade ett fritt förhållande, något som vi tyckte verkade gälla honom i alla fall... Men på festen blev jag själv mycket tydligt uppvaktad och detta resuterade i ett erotiskt kapitel i mitt liv. I gryningen stack hennes man in huvudet i sovrummet. "Alla går nu..." och så fick vi avbryta det hela. Jag var 24 och hon 36.
Men hur beter man sig då man har ett längre fast förhållande? Ett förhållande som har blivit ganska hemvant och tappat något av sin ursprungliga spänning? Under åren har tillfällen yppats då man känt en stark attraktion gentemot andra kvinnor. I vissa fall har kontakten varit endast mental - och stark! I andra fall fysisk, men med inslag av dåligt samvete.
På senare tid har vi båda dock talat om att vi skulle tycka det vore intressant och häftigt att försöka bjuda in andra i vår sexuella värld.
Jag har inte några problem med detta, men min sambo har varnat för vad som kan hända om någon av oss blir förälskad i en "utomstående". Men man kan, enligt min mening, ha mänskliga kontakter på alla nivåer, precis som man kan ha starka och mindre starka vänskapsförhållanden kan man känna mer eller mindre starkt sexuellt - och detta också utan att vilja bryta upp ett förhållande, där man vill vara mamma och pappa åt sina barn.
Visst fanns det ett par dynamiska, föränderliga kollektiv jag kände till när jag var ung, men jag vet inte om något blev kvar? Tror de flesta medlemmarna gick in i traditionella parförhållanden senare.
Finns det någon som lever i kollektiv i dag? Och då menar jag inte sådana som består av fasta par/singlar utan sexuella grupper.
Vore intressant att höra.
Finns det människor som lever i tresamhet, fyrsamhet, eller andra kombinationer? Hur fungerar detta? Hur hanterar man svartsjuka? Intressanta frågor det vore kul att få svar på från någon som är involverad...
E.
Skicka en kommentar