Mer om mat

F: För att spinna vidare på ämnet och inte lämna något till den stundande studiecirkeln vill jag åter inflika hur komplicerat förhållandet till mat är och vilken stor källa till stress, prestationsångest och dålig självkänsla. Precis som Sofia skriver i kommentaren till förra inlägget så känner även jag få tjejer som har ett okomplicerat förhållande till mat. Själv är "att äta rätt" en av mina största borden och en av mina största känslor av misslyckande. Ibland ger mig tanken på att jag borde äta frukost varje dag så mycket ångest att jag knappt orkar gå upp ur sängen. När slutade mat vara ett behov som fylls och när blev det ett borde som en känner sig stressad över? Inom vården tycks tanken på ett komplicerat förhållande till mat helt ha gått förlorad, eftersom de allra flesta krämpor tycks kunna botas med regelbundna måltider och fem frukter om dagen. Att ge rådet till en utbränd kvinna med stressmage att äta frukost och mer fibrer varje dag känns ogenomtänkt och inte särskilt psykologiskt.