F: ..som det står på baksidan av Fat is a Feminist Issue. Trots att jag bara läst igenom förordet och introduktionen är även jag berörd och fast. Precis som du säger Hanna är förhållandet till mat så pass tabubelagt att det knappt går att uttrycka, samtidigt som det är föremål för mycket diskussion som dock tar formen av att prata om normer kring hur en inte ska äta generellt snarare än hur en själv äter specifikt. Det pratas helt enkelt för lite om hur en äter själv, utöver när det gäller att byta recept på diverse fettsnåla middagstips. Beteenden och förhållanden till mat förväntas oftast vara okomplicerat och balanserat, en förväntas kunna hantera sin kosthållning utifrån rådande rön om vad som anses vara en god kosthållning. Individer som inte sköter sin kosthållning sorteras ofta in i fack som outbildad, deprimerad, karaktärslös eller bara rätt och slätt osund. Att dricka mycket läsk till exempel hörde jag någon häromdagen mena var "typiskt arbetarklass" vilket säger rätt mycket om vår syn på förhållandet till mat och hur det påverkar identiteten.
Att fetma (fat;den svenska översättningen av Fat is a Feminist Issue är det missvisande Fetma är en kvinnofråga) har en ständig risk-närvaro hos kvinnor i deras förhållande till mat är också som Liv Strömqvist uttrycker det i 100% Fett (just nu en väldigt passande titel) försvagande, både mentalt och fysiskt. Precis som Hanna skriver har innebörden av mat blivit frånkopplat från dess närande betydelse och istället kopplat till njutning/nöje eller ångest, i Strömqvist serie är kvinnorna så pass försvagade och upptagna av sitt kroppsliga späkande att de inte kan bidra till den politiska kampen, som därför domineras av män. Väldigt träffsäkert.
Jag ser fram emot vidare diskussioner kring Orbachs bok när jag har kommit lite längre i mitt läsande. För alla som vill vara med i diskussionen finns boken att köpa billigt på ganska många ställen på nätet, den senaste upplagan kom 2006 och finns bara på engelska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
3 som sa ...:
"Beteenden och förhållanden till mat förväntas oftast vara okomplicerat och balanserat, en förväntas kunna hantera sin kosthållning utifrån rådande rön om vad som anses vara en god kosthållning. Individer som inte sköter sin kosthållning sorteras ofta in i fack som outbildad, deprimerad, karaktärslös eller bara rätt och slätt osund."
Det är verkligen helt sant, ändå har jag inte en enda kvinnlig vän som har ett balanserat och okomplicerat förhållande till mat.
Jag har det inte heller själv, trots att jag till och med har en sjukdom som så gott som är definitionen av en sund och balanserad inställning till mat, och trots att jag inte vill att mat ska vara annat än mat.
Det är intressant att jag tydligen är så med på hela resonemanget att det jag reagerar på är den dåliga titelöversättningen...
Jag läste den svenska översättningen, eftersom jag drog mig för att köpa den engelska utgåvan innan jag visste vad det var för slags bok (genrebeteckningen "anti-diet book" får vanligtvis varningsklockor att ringa i skallen på mig och jag associerar till böcker av typen French Women Don't Get Fat; det finns dock en svensk anti-diet-bok, Ät allt!, som jag har läst med behållning, även om jag inte delar författarnas åsikt att vi behöver äta animaliska produkter). Förutom att titeln gjorde att jag drog mig för att läsa boken på tunnelbanan kändes överlag översättningen ganska daterad – när såg vi senast uttryck i fråga om kvinnliga matproblem som "slank", "fläsket" och "gå ner i vikt och behåll din karl"? (Obs, Orbach driver inte den sistnämnda tesen utan använder den som exempel på hur bantningsindustrin uttrycker sig för att fånga in kvinnor.)
Skicka en kommentar