Potentiellt sexig kvinna sökes

F: Social idioti måste ju vara första steget mot en revolution, eller i alla fall mot ett brytande av normerna! Att tvåsamheten erbjuder en kass lösning är ju tyvärr en väldigt gammal sanning, dock lite som med kejsarens nya kläder eller elefanten i rummet (välj liknelse) så pratar en inte om det. För på samma sätt som ens partner förväntas vara ens andra hälft och allt för en, så förväntas en själv vara halv tills en hittar någon att bli hel med. Detta skapar en väldigt konstig självbild. En ska helst hitta någon som kompletterar en och tar fram ens bästa sidor, som kan stötta en i vått och torrt och som får en att blomma upp och bli den där fantastiska kvinniskan en innerst inne visste att en var. Det funkar kanske lite likadant som "när jag blir smal kommer jag att bli en mycket lyckligare och bättre kvinniska"- en förväntas plötsligt bli lycklig när en har funnit "kärleken". Alla andra problem ska då försvinna, och försvinner de inte måste det vara nåt fel på förhållandet (been there, done that, undrat hur jag tänkte egentligen). Utöver mina neuroser är det här även temat för mången hollywoodfilm med make-over story där blyg tjej träffar vild kille som tittar blyga tjejen i ögonen och ser hennes potential. I slutet av filmen är den blyga tjejen utagerande och sexig (mina huvudsakliga referenser är tyvärr Dirty Dancing och Grease). Tanken att en ska/vill hitta en käresta som ser ens potential och ens dolda talanger och som lyckas med bragden att definiera en utöver vad en själv kan göra är en fruktansvärd tanke. Det är den andras blick som definierar en, DU gör mig hel, DU ser mig för vad jag verkligen är. Jag är ledsen om jag nu låter heteronormativ men det känns som att det oftare är blyga kvinnor som förändras av djuriska män än tvärtom. Stackars Baby i DD som är tråkig och präktig och inte har någon som helst taktkänsla innan hon träffar fantastiska arbetarsexiga Jonny som får henne att blomma. Nobody puts Baby in a corner, säger Patrick och räddar henne ur förtrycket som är hennes egen frigididet.
Det här är återigen en sådan sak som egentligen är positiv och konstruktiv men som förstörs totalt av kärleks- och tvåsamhetsnormen. Att individer kompletterar varandra och lyfter upp varandra och ser potential hos varandra som en inte kunde upptäcka själv är fantastiskt och nödvändigt och utvecklande. Tanken att det måste vara en andra hälft som gör det är destruktiv och skapar en konstig förväntan på kärleken och en underlig förväntan på hur en själv ska förändras när kärleken "drabbar" en.

För att svara på Hannas fråga om alternativord till "mänskligheten" har jag använt kvinniskor istället för människor i texten ovan, men jag kan inte bestämma mig för om jag bara tycker att det låter töntigt och styltigt och som att det bara syftar till kvinnor, eller om det bara är ovana som får mig att känna så.

I övrigt efterlyser jag en diskussion kring boken "Fat is a Feminist Issue", antingen här eller i en studiecirkel.