Rädslans psykologi

H: Javisst! Kvinnor förväntas ta ansvar för (både sin egen och) männens sexualitet, liksom de flesta preventivmedel är utvecklade för kvinnor. (P-piller för män börjar väl mycket likna en vandringsmyt vid det här laget.) Blir vi utsatta för våld från män skyller vi oss själva: vi valde fel väg, var fel klädda, hade fel utstrålning, valde fel sällskap, agerade fel (drack, skrattade, flörtade, visade att vi var rädda, var inte tillräckligt rädda, sa ja, sa nej, sa vad det nu var vi sa inte tillräckligt tydligt, sa ingenting, litade på någon, stannade hos mannen efter första slaget, slutade umgås med vänner, fortsatte umgås med vänner, lät mannen bryta ner oss i oändligt många små bitar tills vi inte själva visste vilka vi var och vad vi ville, stod upp för oss själva, och så vidare i all oändlighet), hade fel kön, medan de gjorde, efter omständigheterna och enligt den samhälleliga retoriken som du Frida skriver om, rätt.

Förutom att det inte går att resonera med djur är det också svårt att resonera med sina egna rädslor och föremålen för dem, och hur ska vi kunna komma ifrån normen "män är djur" om vi inte kan resonera, hur ska vi kunna sluta vara rädda? Rädslan är ett effektivt hinder för syskonskapet, liksom konkurrensen är ett hinder för systerskapet. Rädslan är ett effektivt verktyg för att hålla oss, både kvinnor och män, kvar på våra gamla positioner - bara att kvinnan har lämnat hemmet ("spisen") har hon fått betala med ökad rädsla.

Att det finns en typiskt "manlig kåthet" som inte kan kontrolleras vid anblicken av till exempel en toplessbadande kvinna eller en kvinna i kort kjol är inte bara fördummande för männen; det fråntar både männen ("djuren") och kvinnorna ("villebråden"/"offren") individualitet och självbestämmande.

För att citera Anja Snellmans Rädslans geografi: "[Kvinnorna] viker [...] undan, stiger åt sidan, på gatan, på övergångsställena, i rulltrapporna. De spritter till vid minsta beröring, ger väg, bereder plats, slavar under sin livmoder."
Rädslan är inte bara förknippad med geografi (det berömda citatet: "Alltså: val av färdstråk, undvikande av vissa platser vid vissa tidpunkter på dygnet, [...]") utan även med fysiologi ("livmoder" förstådd som ett samlingsnamn för hela den kroppsliga utsattheten: en hand som nyper en, en man som trycker sig mot en på tunnelbanan ...) och sociologi ("[...] val av följeslagare, [...]"). Sammantaget psykologiskt: "[val] kanske till och med av hela sättet att leva!"
"Rädslan hindrar kvinnorna från att bli självständiga." Vi är beroende av vår rädsla på så vis att vi definieras utifrån den. Vilka skulle vi vara om vi kunde sluta vara rädda? Vilka val skulle vi då göra?