Scener

Scen 1:

Jag följer med en jämnårig man till en läkarundersökning. Han frågar sköterskan om "moraliska stödet", det vill säga jag, får följa med in i undersökningsrummet, och det går bra. Sköterskan visar på två stolar: "Jag tänkte att sambon eller tjejen eller ..." Varken mannen eller jag säger någonting.
"Du kan lägga ytterkläder och väska på den stolen så kan tjejen sätta sig på den andra."


Scen 2:

Efter en idé jag fick när jag krokimodellade för några veckor sedan (efteråt kom en kvinna fram till mig och sa "jag trodde du var kille tills du tog av dig morgonrocken") klär jag mig när jag ska sitta för porträttmåleri - där jag ska bli avmålad påklädd; de flesta avbildar huvudet, eller huvud och överkropp - med skjorta och slips. Jag har kort hår. Kursdeltagarna har svårt att hitta "tjejkomponenten" i mitt ansikte; jag har inte mycket smink på mig, bara kajal ("om du hade haft läppstift skulle det ha varit enkelt"), och örhänge, kommer de fram till, signalerar inte något om könstillhörighet nu för tiden. Läraren citerar på skämt ur minnet ur en bok från början av 1940-talet, i vilken det står att det mest betecknande för kvinnokroppen är att "Kvinnor har lägre och mer vertikalt ställda pannor". De talar om hur käklinjen blivit "aggressiv" på en bild där jag ser ut som en ung man, om underhudsfettets "mjukare rundning", om hur ögonbrynsbågarnas utseende skiljer sig mellan kvinnor och män.
Jag klär mig ibland i skjorta och slips privat.