Vänskapsfelet

F: Att tvåsamheten indoktrineras i oss från tidig ålder tror jag mycket väl stämmer om man just ser till de bästisförhållanden som du nämner som en hade när en var liten. Uttryck som "femte hjulet" och "three is a crowd" tyder väldigt mycket på att det finns något dåligt med att umgås många och något fundamentalt bra med att umgås få (två). Jag minns från när jag var liten föreställningen om att tjejer inte kunde umgås tre (självuppfyllande profetia), för då bråkade de bara. Tjejer lär sig ganska tidigt att det är knepigt att umgås i gäng, och de tenderar därför att para ihop sig två och två (hepp, nu kom hobbysociologen fram!). Jag håller med dig om att dessa bästisförhållanden liknar formen för monogama kärleksförhållanden; i det att det endast var möjligt att ha en bästis åt gången, och att de är förknippade med väldigt mycket stolthet, svartsjuka och känsla av utvaldhet.
Jag funderar ytterligare över det inneboende motsatsförhållandet som finns mellan vänskapsrelationer och partnersrelationer. Det förväntas vara bäddat för konflikter när den nya partnern ska sammanföras med vännerna. Först och främst har vi ju den ständiga risken för att vara toffel, dvs att ens vänner uppfattar att en hänger mer med ens partner än med dem. Detta grundar sig ju i att det sätt en umgås med ens partner skiljer sig från det sätt en umgås med ens vänner, och att dessa omöjligen går att kombinera förutom under kontrollerade omständigheter (parmiddagar). Sedan finns problemet med att ens vänner inte godkänner nya partnern, partnern godkänner inte ens vänner; båda vilka kan leda till utökad toffelhet och isolering samt total splittring mellan det liv en delar med ens vänner och det liv en delar med sin partner. Utöver dessa komplikationer som kan ske när ett partnerförhållande ska försöka sammanföras med ett/flera vänskapsförhållanden så finns det en hel drös med studier som visar vad som händer med två individers vänner när de ingår partnerförhållande (trots att jag försöker vara könsneutral så måste jag tyvärr nu överge detta, för dessa studier har framförallt inriktat sig på heterosexuella män och kvinnor). Vissa studier visar att män förlorar kontakten med sina vänner och bara hänger med sin frus vänner, vilket gör dem ensamma och olyckliga sen om frun vill skiljas. Å andra sidan så visar vissa studier på motsatt förhållande. Oavsett vilket tyder detta på att inte bara så är partnersförhållanden och vänskapsförhållanden två vitt skilda företeelser, utan de är dessutom källa till konflikt och därför värda att studeras grundligt. Vad säger du om det?