Hänga på håret

H: För ganska precis ett år sedan rakade jag av mig håret första gången. Det var en revolutionerande upplevelse på flera sätt, bland annat innebar mitt förändrade yttre att även ett i allmänhetens ögon så tydligt feminiserande plagg som en kort kjol tillät mig passera obemärkt på stan. Det var som att blickarna gled av mig; jag hade för gemene man slutat att vara sexuellt värderingsvärd, upphört att existera som kvinnlig varelse. Mitt rakade huvud gav mig ett andrum mina "pojkfrisyrer" aldrig medger eftersom de väcker frågan om kön. Susanne Mobacker beskriver den allmänna attityden i sin text ["En krigares bekännelse"]: "Att avvika från den givna heterosexuella normen för hur kön ser ut innebär att ständigt vara ifrågasatt. Att möta blickar som undrar vad man egentligen har där mellan benen."

Det är knappast möjligt att kortfattat ens närma sig de kulturella betydelserna av hår i allmänhet och/eller håret som kvinnlighetsattribut i synnerhet. I den mycket intressanta essän ["The Bald Woman in Mass Culture"] finns följande översiktliga beskrivning:

Hair is ideologically loaded with gendered relations of power. The socio-political implications of the female shaved head are complex and nuanced, with no single reading available at any given moment. The presence of hair on women can indicate many characteristics, including age, economic standing, intellect, marital status or religious considerations [...]; but more relevant to heteronormative female gender, it can represent beauty, ”femininity”, and vanity [...]. While hair is embedded with race-, class-, and sex-based significance, the absence of hair on the female body is a jarring upset to the white, heteronormative collective. Female baldness is largely perceived as a boycott of demands on beauty, but can also represent punishment, illness and/or rebellion [...].

Förlusten av huvudhåret, även den potentiella förlusten, är följaktligen också den laddad. En person jag läste universitetskurser med sa att hon vid förhöjd risk för bröstcancer hellre skulle genomgå mastektomi i förebyggande syfte än riskera att förlora sitt hår. När Natalie Portmans karaktär Evey i filmen V for Vendetta släpps fri från sin simulerade fängelsevistelse är en av hennes första anklagelser "You cut my hair" (före "You tortured me"). Implikationerna av den ofrivilliga förlusten (påtvingad avfeminisering, "skamklippning") färgar av sig på den självvalda rakningen och ger även den karaktär av förlust av något traditionellt sett önskvärt.
"Man är verkligen vacker om man är så snygg fastän man har rakat av sig håret", säger huvudpersonen Hannes i Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora när han och flickvännen Wilma tittar på V for Vendetta.

Två dagar senare [...] hade Hannes precis kommit hem från jobbet när Wilma ringde.
– Kom, jag har en överraskning, sa hon.
[...]
Det var nästan så att han inte kände igen henne när hon öppnade dörren. Wilma hade rakat av sig håret. Hon log försiktigt mot honom.
– Men … vad har du gjort?
Hon började gråta.
– Säg inte att du gjorde det bara för att jag sa det där om …
– Men du sa ju …
Han kramade om henne och hon lät sig kramas.

Här finns anledning att återknyta till The Colonists analys av filmen V for Vendetta, som identifieras som traditionell i sitt porträtterande av män och kvinnor (kvinnlighet likställs fortfarande med maktlöshet) med det undantaget att en kvinnas rakade huvud inte framställs som maskuliniserande. Eveys politiska väckelse går genom V och överskuggas trots allt av ett heteronormativt begär från hennes sida, hon förblir traditionellt "kvinnlig". Wilmas makeover framställs som en direkt konsekvens av Hannes värderande uttalande ("vacker" kan läsas som "kvinnlig") och Hannes reaktion på hennes rakade huvud blir ett underkännande av hennes "kvinnlighet" i form av egenskaperna skönhet och följsamhet.
The Colonic sammanfattar: "V for Vendetta reveals more ways to look like a woman, but still gives the power to men. [---] Implicit in this cultural commentary is the fact that achieving femininity is compilation of performances and behaviors that can be enhanced by, but are not solely dependent upon, hair." Kvinnans makt begränsas till det territorium som utgörs av den egna kroppen - i den mån kvinnans kropp betraktas som hennes egen -, och även detta område kan invaderas, även kroppens gränser kan överskridas fysiskt, kulturellt och verbalt.