Tillägg till "Tack"-debatten

H: Det är en intressant aspekt av komplimangsgivandet Emma tar upp i sin kommentar till Fridas inlägg ["Vi måste höja våra röster"]: "genom att säga tack till en komplimang om sitt utseende ger man ju någon annan rätten att definiera om man är snygg eller inte, att värdera en".

Jag hade inte tänkt så mycket på det på det sättet, troligen beroende på att jag oftast känner dem som ger mig komplimanger. (Komplimanger för mitt utseende får jag knappt av främlingar, och om någon som inte känner mig kommenterar min personlighet på ett positivt sätt utspelas vanligen en dialog som påminner om den här ur Joanna Russ The Female Man:

"I mean you're a fine person. It's a pleasure--to--know--you."
"You don't know me[.]"

Elaine Bergqvist identifierar komplimanger som ges i syfte att manipulera som en härskarteknik (Komplimangsmetoden). En lista över de av Bergqvist definierade härskarteknikerna finns [här] (jag identifierar för övrigt "äsch, den här gamla trasan" som ett exempel på Självförvållad härskarteknik); en sammanfattning av Berit Ås klassiska beskrivningar av härskartekniker finns på till exempel [Wikipedia].

I arbetet med VSASS har Frida och jag kommit i kontakt med härskartekniker. En jämnårig man skrev "bränn gummi" efter det att jag hade svarat honom att den metod han föreslog, att inte fokusera på "idioterna", "män som kvinnor", inte fungerar för oss (Förlöjligande).
[Fridas inlägg om ordet "men"] genererade kommentarerna "Ditt liv måste vara jobbigt. Försök slappna av lite." (Förlöjligande, Påförande av skuld och skam) och "I ett försök att stoppa det 'patriarkatiska' samhället låter du dig själv styras av det och tvingar dig själv till att inte använda ord bara för att de ens påminner om män. Well done, my love.. Well done" (Dubbelbestraffning, Förlöjligande, Påförande av skuld och skam; om skribenten istället för "love" använt ett svenskt ord hade vi möjligen också kunnat tala om Objektifiering).
(Jag använder ogärna "men" i början av satser av andra skäl. Ifrågasätt det någon säger genom att bruka "men" tillräckligt konsekvent och auktoritativt så blir det ett sätt att härska i egen rätt.)

Ett mer flagrant exempel på härskarteknik finns analyserat och intressant kommenterat på [ETC.se] (en professor kallar en journalist "flickan" - hon är 30 - och säger att hon har "i princip kläm på hur det funkar" - hon är kompetent och påläst).
Att härskartekniker identifieras som just "tekniker" implicerar enligt mig inte att användandet av dem är medvetet. Upprepas ett led i en process tillräckligt många gånger automatiseras det, upphör att vara en medveten teknik och blir en del av det tekniska ryggmärgskunnandet. Människan är en effektiv maskin; sådant hen lärt sig göra utan att tänka på det tenderar hen att inte ifrågasätta. Att medvetandegöra en omedveten process innebär inte nödvändigtvis att den går smidigare, ofta tvärtom.
Att tala om härskartekniker är ett sätt att omstrukturera produktionen av hierarkier, hälla grus i maskineriet. Processerna som ligger bakom och upprätthåller (köns)maktordningen måste regelmässigt och medvetet belysas och ifrågasättas för att härskarteknikerna ska kunna upphöra att vara omedvetna - både för dem som tillämpar dem och dem som blir utsatta för dem. Bara så kan det sluta vara möjligt att komma undan med ett lika slentrianmässigt "det var inte illa ment".

Komplimangerna då? Jag kommer att fortsätta säga "tack" när jag menar "tack för att du vill ge mig en komplimang". Det sägs att det inte kostar att vara snäll, fast då är inte rädslan för att bli avvisad eller nedvärderad medräknad. Komplimanger kan, som så mycket annat, användas på flera olika sätt, till exempel som presenter eller som ett socialt smörjmedel. De grundläggande positioneringarna ser jag som "vill ge något" och "vill ha något". Båda kan användas för medvetna tekniker; enbart den sistnämnda är i sig grund för en härskarteknik.