måndagen den 5:e maj 2008

Använder kroppen för vinnings skull

F: Precis som Hanna säger i inlägget nedan är den kvinnliga kroppen ofta åtskild från huvudet, eller själen. Detta är säkerligen sant även för män, dock upplever jag att detta åtskiljande oftast används när kvinnor pratar om speciellt utsatta yrken; extremen förstås prostitution där kvinnor som säljer sex ofta uttrycker det som att de kopplar bort kroppen och tänker på annat. Kajsa Ekis Ekman uttryckte sin ilska över detta påstådda åtskiljandet av kropp och själ under debatten Queer + Vänster = En obesvarad kärlek på ABF, hon menade att detta åtskiljande gör det mer accepterat att tafsa på kvinnor eftersom kvinnor inte tar åt sig - om jag minns henne rätt. Det var faktiskt första gången jag reflekterat över det. Kvinnor tål mycket otillåten beröring, precis som Hanna säger, kanske med förklaringen att det bara är utsidan som påverkas.

Jag kom själv precis hem från en helg av servitrisande på ett värdshus i skärgården och har funderat över hur en kvinnlig servitris är mer än bara en servitris. Hon är även en kvinna, i annat fall skulle hon inte vara servitris, då skulle hon vara en servitör och det ordet innehåller mycket mer distans än vad ordet servitris gör. En servitör är ofta rakryggad, stilig och innehar en form av makt, åtminstone över borden på restaurangen. En servitris däremot är utsatt på ett mer kroppsligt sätt. Ganska ofta har jag som servitris tvingats springa förbi sällskap av män för att undvika att bli daskad i rumpan. Ganska ofta har jag tvingats hantera män som slänger in en sexuell gliring vid varje beställning. Ibland får jag mer dricks för att jag är kvinna, och ofta får jag veta att det är på grund av min kropp som jag får dricksen. Att detta bara är min kropp som skadas och inte min själ är inte sant. Jag säljer hela mig själv, jag säljer min kropp för beskådande, jag säljer min artighet, jag säljer min kvickhet och jag säljer min snabbhet. Jag behöver dock inte vara trevlig eller flirtig för att vara kvinna/servitris, det räcker med att ha en kvinnokropp och att ta beställningar. Många kvinnoyrken är sexualiserade på just detta sätt; på de flesta caféer står unga blonda tjejer, i receptioner sitter unga kvinnor. Varför? För att någon har bestämt att dom är trevliga att se på och för att dom är tillgängliga med sina kroppar på ett sätt som män inte är. I alla dessa yrken är en medveten om att en inte bara har fått jobbet för sin kompetens. En är ett blickfång, och en förväntas tåla det.

Allas vår Pär Ström har definierat detta en annan skulle kunna tolka som ett kvinnoförtryck som en kvinnlig härskarteknik, det så kallade [K-vapnet]. Kvinnor använder sin kvinnlighet och sin kropp för att vinna fördelar, menar Ström. Kvinnliga säljare kan ha korta kjolar på sig för att sälja mer och tjäna mer pengar, liksom jag kan få mer dricks på värdshuset om jag spelar mer på min kvinnlighet och flirtar med fyllegubbarna. K-vapnet kan även användas när däcken behöver bytas eller när reparationer behöver göras på huset. Som han uttrycker det:

/.../Själv ser jag det mindre som ett lidande och mer som ett trumfkort, en stor gåva från ovan
som ligger utom räckhåll för hela den manliga befolkningen/.../

Att se sexualiseringen av kvinnokroppen som en fördel för kvinnor, någonting som kvinnor kan ha vinning av till och med, är ett väldigt underligt sätt att se på arbete och ekonomi och makt. Att en kvinna måste använda sin kropp för att sälja bra ställer henne i ett underläge till mannen som kan sälja enbart på sin kompetens (nu kan en förstås inflika att även män har kroppsideal, och att det faktiskt har visats att långa män tjänar mer pengar än korta män, vilket såklart är ett problem. Stackars korta män.) Ströms devis är förstås att det är synd om männen för de blir manipulerade av de onda kvinnorna som vickar på höfterna och därför slipper öppna dörrarna själva. Män tydligen bara måste lyda vad Ström kallar "ridderlighetskonventionen".

Rädslan för att kvinnor ska spela ut männen med K-vapnet är dock troligen helt ogrundad. I alla situationer där det förhandlas om konkret makt, såsom i arbetslivet (i högre stående yrken än restaurang och reception) och på den ekonomiska arenan, genererar den kvinnliga kroppen ganska lite fördelar. I amerikanska filmer får en se kvinnor som knullar till sig höga positioner (eller får en? det känns som en patriarkal myt) men i verkligheten händer detta troligen ganska sällan; dels därför att det finns lite för många regler kring anställningar för att det skulle vara möjligt, och dels för det känns helt orimligt att chefsposter eller styrelseplatser skulle tillsättas på det sättet. Däremot används (precis som Ström påpekar fast tvärtom) detta ofta som en härskarteknik mot kvinnor, ett nedvärderande av deras kunskaper "du fick bara jobbet för att du är snygg/har knullat med chefen" eller för att använda Ströms eget exempel "du säljer bara så bra för att du har korta kjolar" - vilket alltså enligt Ström skulle vara en berättigad anklagelse.
Men inom yrken där den kvinnliga kroppen är mer än bara ett verktyg för arbete, där det i sig är en av anledningarna till att en har fått jobbet eller klarar sig bra på jobbet, ligger oftast väldigt lite makt. Inom yrken där den manliga kroppen symboliserar mer än bara ett verktyg för arbete ligger det oftast väldigt mycket makt. En skulle alltså egentligen kunna påpeka att män använder sig av M-vapnet när de spelar på sin manlighet för att bli valda till styrelseposter och chefspositioner. Men det kallas ju bara rätt och slätt för manssamhälle. Eller patriarkat.

2 som sa ...:

Hanna sa...

När jag arbetade som butiksbiträde, vanligen kallat kassörska, i en ICA-butik var det bara kvinnor som arbetade i kassalinjen (som verkligen var ett slags frontlinje eftersom det oftast var vi som arbetade där som fick ta emot alla angrepp på butiken, både klagomål från irriterade kunder och rånförsök); enligt arbetsgivaren berodde detta på att män skulle utföra detta arbete sämre än kvinnor. På vilket sätt vet jag inte.

Från Charlotta Cederlöfs roman Hello love minns jag särskilt när huvudpersonen Helena (som färgar håret svart, ställer det med sockervatten och lyssnar på Joy Division och The Cure - handlingen utspelas på 80-talet) arbetar på ett café i London och får reda på att blonda tjejer får mer betalt. (Hon känner så småningom behov av att förnya sig och bleker håret.) Det låter ju lite komiskt, men jag hörde faktiskt ett liknande exempel från Sverige för inte så länge sedan.

Frida sa...

Är inte det minsta förvånad, på Muggen där jag jobbade för några år sedan anställde dom bara svenska tjejer. Ägarna var kokain-sniffande greker som beställde in helrör och modeller på "Cafét" som det kallas bland dom som hänger där (alltså cafe opera). Jag förstod inte hur jag passade in eftersom jag alltid har sett mig själv som ett freak, men å andra sidan fick jag ju också stå i köket mest. Som var placerat i källaren.

sådär, då har en hängt ut en gammal arbetsplats också. det var ju på tiden.