Biologism, arbete och sex (timmars arbetsdag)

F: Jag är tillbaka på diskussionen som jag förde i [Tack-debatten] nedan, där jag drev tesen att kvinnor inte ska anpassa sig efter en manlig norm på arbetsmarknaden, utan istället ska arbeta för att ändra denna norm. Jag började fundera på det här för ett tag sedan då jag hade svår PMS och en manlig vän tyckte att jag skulle sjukskriva mig från ett hel-dags möte av den anledningen. Jag ryggade direkt och tyckte att det är skitfånigt att sjuka sig pga PMS, det tyder så himla mycket på att kvinnor är biologiskt sämre än män och inte klarar av att sköta sina arbetsuppgifter. Detta är en ganska underlig tanke, kom jag på sen, för det är just det som jag själv vill motverka - bilden av att kvinnan måste anpassa sig efter en manlig norm för att lyckas i arbetslivet. Jag insåg att jag själv kopplade ihop biologi med teori, att jag själv bedömde kvinnan som sämre för att hon hade vissa biologiska egenskaper som gör henne mer sjuk. Det här med biologi och feminism alltså, jag hamnar ganska ofta snurror där jag helst av allt vill låtsas om som att det inte finns någon biologi överhuvudtaget, jag vill helst att vi bara ska vara kulturella varelser, för så fort någon påpekar att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män så tror jag att det kommer att användas emot mig och emot kvinnorna. Toril Moi kritiserar Judith Butler för att göra samma sak. Genom att förneka att det finns några biologiska skillnader, genom att förklara kroppen som en diskursiv konstruktion hamnar en i ett självmotsägande cirkelresonemang där en säger att ifall det finns biologiska skillnader så ligger dessa till grund för sociala normer - därför måste vi förkasta idén om att det existerar biologiska skillnader.*

En ska sålunda inte förneka biologi, en ska endast arbeta för att biologi inte ska räknas. Till exempel så ska inte kvinnor prioriteras bort på arbetsmarknaden för att de föder barn, får svår mensvärk eller urinvägsinfektioner en gång i månaden, utan arbetsmarknaden måste bli mer anpassad efter kvinnors behov. Joan Acker menar att arbetsmarknaden är uppbyggd efter normen av den anställde som the good worker -en individ utan några lojaliteter utanför arbetslivet som hindrar den anställde från att alltid ställa upp för företaget.** För att någon (en man) ska vara en good worker krävs det att någon annan (en kvinna) sköter allt det som behöver skötas utanför arbetet, i den privata sfären. Behovet av den goda arbetaren lever kvar på arbetsmarknaden trots att nästan hela den vuxna befolkningen nu är i lönearbete till skillnad från endast hälften förr. Acker menar att denna norm är förödande för kvinnor eftersom arbetsplatsen inte erkänner dem som individer med behov utanför arbetsplatsen utan kräver att de ska vara tillgängliga för övertid och att de inte ska vara sjukskrivna eller vabba så mycket. Detta gör att de normativt inte kan nå upp till bilden av hur den perfekta anställda ska vara, vilket straffar dem löne- och karriärsmässigt.

Arbetsmarknaden är alltså uppbyggd kring en manlig norm av en anställd som inte är sjuk särskilt ofta, inte måste hinna hämta barn från dagis, inte tar långa ledigheter på grund av barnafödande och inte är grinig och vresig tre dagar i månaden. Och detta är inte en nyhet. Problemet är att jag (vi kanske) känner mig som en dålig anställd, eller vad jag nu är, för att jag inte kan leva upp till normen om den goda arbetaren. Istället för att bli arg på arbetsmarknadens organisering! Jag anpassar mig istället och sliter ut mig och tvingar mig själv att gå till jobbet trots mensvärk eller dödsångest eller urinvägsinfektion, för en god arbetare låter inte sådana petitesser gå före arbetsmoralen. Sådana saker räknas som utomarbetsplatsliga behov. Jag antar att vart jag vill komma är mot en diskussion kring hur en kan organisera arbetsmarknaden på ett sätt som inte exkluderar alla de som inte vill/kan arbeta enligt denna norm. Jag hoppas till och med på att normen om vad en god arbetare är kan förändras! Kristina Axén Olin kan kanske hålla med mig nu efter att hon drabbats av den stora utbrändheten; "livspusslet" handlar inte om flexibel arbetstid och hushållsnära tjänster, det handlar om en arbetsnorm som inte är så krävande. Ack, det känns så utopiskt, men det kanske kan vara möjligt. Jag är själv sugen på förslaget sex timmars arbetsdag, i en uppsats jag skrev för ett år sedan där jag intervjuade män som arbetade sextimmarsdagar kom jag fram till slutsatsen att detta sätt att organisera arbetet var det ultimata för att kombinera the good worker med en aktiv föräldraroll om det är en strävar efter, och ett rikt fritidsliv om en strävar efter det. Det borde vara i männens intresse också att inte behöva vara den självuppoffrande goda arbetaren för att kunna göra karriär. Vad jag minns av män så tycker även dom om att vara lediga.


*Moi, Toril ”Vad är en kvinna? Kön och Genus i Feministisk Teori”
**Acker, Joan. "Hierarchies, Jobs, Bodies: A Theory about Gendered Organizations"