Död åt den duktiga flickan

F: Angående härskartekniker slog det mig just att jag under kvällen och under den senaste tiden har använt mig av termen "duktig flicka" för att förminska mig själv. Att vara en duktig flicka innebär för mig ett ständigt anpassande efter andra och en vilja av att vara till lags och lyckas med allt som en företar sig, liksom att företa sig för mycket. Symptomet duktig flicka har följt mig under en lång tid och jag börjar nu lära mig att säga nej, att sätta gränser, att orka vara besvärlig och att inte ta på mig mer än vad jag klarar av för att glädja andra. Att inse att jag har tampats med ett duktig flicka komplex har varit väldigt användbart för mig för att jag då har kunnat inse att det är ett beteende som kommer med en viss uppfostran och vissa normer, och alltså ingenting som jag behöver tackla själv utan jag kan ta stöd hos mina systrar och mig själv. Varje gång en inser att ens psykiska problem inte är personliga utan politiska blir de så mycket lättare att hantera.

Dock har jag nyligen insett att jag har använt mig av "den duktiga flickan" som en form av bortviftande när någon berömmer mitt engagemang. Jag känner ett behov av att påpeka att jag lider av duktig flicka komplex och att jag troligen kommer att kollapsa snart. Samtidigt läser jag ibland in en syrlighet i komplimangen, som att personen som påpekar hur mycket jag gör tänker "typisk duktig flicka, hon kommer att gå in i väggen".

Alltså; självförvållad härskarteknik - förminskning/förlöjligande. Som en del av de kvinnor som Susie Orbach intervjuar i Fat... använder jag självförvållad härskarteknik för att skydda mig själv mot misslyckanden.

/../Her fear of success, of course, stems largely from the social position of a young woman today growing up with contradictory messages of what she can accomplish. Stepping outside what has been laid out for one is frightening. A useful protective devise is to make the assumption that one will fail/.../*

Skapandet av begreppet "duktig flicka" är på ett sätt en förminskning i sig. Det säger att en kvinna som försöker för hårt alltid kommer att gå in i väggen vid en viss tidpunkt. Detta låter som en patriarkal myt för att hålla kvinnor i schack och trycka ner alla ambitioner som kan tänkas spira. Cissi Wallin diskuterade den duktiga flickan för ganska länge sedan i [Metro], men hennes lösning på problemet är inte min lösning. Hon vill att den duktiga flickan ska komma ut ur garderoben och visa sig som den sönderstressade freak hon faktiskt är. Detta skulle såklart leda till att en inte längre går att definieras som en duktig flicka eftersom att en duktig flicka håller ihop. Tills hon går in i väggen. Jag menar dock att termen duktig flicka är en självuppfyllande profetia; om jag inte tror att jag kommer att klara av det så kommer jag troligen inte att göra det. Om samhället förväntar sig att jag ska gå in i väggen så finns det en stor risk att det är där jag hamnar. Det kanske är dags att sluta kalla ambitiösa kvinnor för duktiga flickor. Det låter ju faktiskt sjukt förminskande.


*Orbach, S (2006), Fat is a Feminst Issue, Arrow Books, London s 42-43