Frida åker på sommarläger och funderar över klass och kön

F: Imorgon måndag far jag ut till Roslagen för att under en månad arbeta som servitris på värdshus. Detta kommer tyvärr att hämma mina bloggåtaganden för jag kommer inte att ha så mycket tillgång till internet. Jag ska dock göra mitt bästa för att rapportera därifrån i Maja Ekerlöf anda: Rapport från en skurhink är en fantastisk bok.

Troligen kommer det att handla mycket om hur dubbelt diskriminerad en är som kvinna i ett arbetaryrke: jag förväntas inte bara sälja mina tjänster, jag säljer även min kropp och min personlighet. Jag förväntas aldrig gå ur min roll utan även när jag inte jobbar ska jag vara trevlig och tillmötesgående mot gäster, och jag förväntas inte sätta några gränser för där min kropp börjar och där min yrkesroll slutar. En kollega berättade att hon hade blivit nypen i rumpan häromdagen när hon jobbade på en abbonerad fest i konferenslokalen. Eller nypen och nypen, hon uttryckte det som att mannen ifråga hade grävt sig in ganska ordentligt. Hon blev skrämd och skyndade sig in i köket, sen kom ilskan och skammen. Skammen för att en inte säger ifrån, för att en tolererar sådant istället för att stöta sig med gästerna. I helgen var jag på feministiskt självförsvar som Ung Vänster höll i samband med Vänsterpartiets kongress i Norrköping, och vi pratade om det där. Vardagstrygghet handlar inte bara om att våga gå hem från krogen en mörk natt utan det handlar lika mycket om att känna sitt värde, våga säga ifrån, värna om sina gränser och värdera sig själv högre än ett dåligt betalt yrke - om en nu oroar sig för att få sparken om en skäller på gästerna.

Jag får det att framstå som att jag frivilligt kastar mig in i ett förnedrande och objektifierande yrke, men så är det inte. Det är inte regel att en blir antastad, men det händer och det är allvarligt. Vad jag ser fram emot är snarare en månad ute i skärgården och en månad utan något annat att göra när arbetsdagen är slut än att läsa böcker nere på bryggan. Och rapportera till bloggen. Hanna får hålla ställningarna här så länge!
På återseende systrar, jag hoppas att jag hör av mig snart.