Krig är fred, konsumtion är lycka, våld är kärlek

H: Min midsommar har präglats av vardagens små tillfälligheter och funderingar.
Jag var på den lokala stormarknaden och skulle köpa schampo och duschtvål, alltså i ett. Jag gillar typen av kroppsvårdslösningar som sparar pengar eller tid eller utrymme på badkarskanten eller allt i ett. Kvinnor som, som bekant, ofta gör dubbla jobb och dessutom förväntas se snygga och fräscha ut borde erbjuda en lämplig målgrupp för den typen av produkter. (Jag är så gammal att jag minns när Wash & Go lanserades på 1980-talet, fast det var bättre som idé än som praktiskt balsamschampo.)
Det tog en stund att hitta det jag sökte. Det fanns långa hyllrader med tvål, duschtvål, schampo och andra hårvårdsprodukter, däribland oparfymerade, men ingen schampo-duschtvål-kombination i sikte. Förrän jag hittade hyllsektionen med produkter för män (den var uppskattningsvis en tredjedel så stor som den andra duschtvålhyllan, och då var ändå alla produkter riktade till män - duschtvålar, deodoranter, rakvatten med mera - samlade på denna enda hyllsektion), där fanns det flera märken och sorter.

Denna episod fick mig att återigen tänka på skillnaderna mellan kvinnligt/unisex och manligt i delar av konsumtionsindustrin (som ett tidigare exempel kommer en hårstylingprodukt jag använder i en tub med påskriften "MEN ONLY", oklart varför). Dessutom aktualiserade den en fundering jag haft ett tag och som möjligen kan vara en ledtråd till såväl reklamens påbud om vad vi måste ha som mäns negativa reaktioner på kvinnoseparatistiska aktiviteter: rädslan för det sinande behovet. Vad skulle hända med hårvårdsproduktindustrin (för kvinnor, eftersom denna målgrupp uppenbarligen är föremål för ett större intresse från fabrikanternas sida än vad målgruppen män är) om färre efterfrågade den typen av varor eller om fler - ve och fasa - slutade tvätta håret så ofta? Vad skulle hända med mäns maktposition om fler kvinnor delade sina erfarenheter med varandra och kom fram till att de inte behöver finna sig i att bli behandlade som skit? Vi behöver inte skriva under på ekvationer som att konsumtion är lika med lycka och våld är lika med kärlek, och det är antagligen nog för att många ska känna sig hotade på sina positioner.