F: Innan jag redogör för de nya midsommartraditioner som kan tänkas följa resandet av midsommarfittan måste jag bara kommentera Hannas inlägg nedan. Mina tankar dras åt ett tygtryck som finns att hitta på Hallongrottan med texten "Start a revolution: Stop hating your body" som halva VSASS har köpt och sytt fast på en tisha. Ifall alla kvinnor skulle sluta hata sina kroppar skulle ekonomin troligen krasha. Om en slutar köpa alla dessa produkter som finns till för att "förbättra" ens utseende skulle ens egen ekonomi däremot troligen bli lite mer stabil, och om en lät bli att följa alla råd om kost eller hud/hårvård skulle en troligen ha mer tid till att vara politisk eller hänga med sina systrar.
Att konsumtion är lycka eller att det går att köpa skönhet är troligen en av de största patriarkala och kapitalistiska myterna som finns. Att säga att vi ska slå hål på myten är lite att slå in öppna dörrar men det tål å andra sidan att upprepas femhundra gånger. Tyvärr är det här ett typiskt sådant ämne där systrar ofta kontrollerar varandra utifrån manliga normer. Liksom vi har talat om tidigare är det en klassisk härskarteknik att skuldbelägga kvinnliga feminister för att vara fula, äckliga och asexuella eller lesbiska och tyvärr kommer denna härskarteknik från andra [kvinnor]. Jag har själv upplevt att kvinnliga bekanta känt sig hotade när jag meddelat att jag inte använder mig av några hudvårdsprodukter eller dyra shampon, och att jag tvättar bort mascaran med tvål. Jag tycker att det är knepigt att hantera den formen av kritik för jag hamnar mitt emellan att vilja försvara min egen fräschhet och att inte vilja kritisera deras val av konsumtion. Vi ska ju ändå stötta varandra. En vän som pluggar till lärare berättade dock om hur hennes kvinnliga elever på högstadiet tycker att kroppsbehåring är äckligt. Det är inte fult eller feministiskt eller osexigt, det är äckligt. Tjejer på högstadiet tycker att sina egna kroppar är äckliga. Leder till massförsäljning av rakhyvlar, hårvax, hårbortagningsmedel, epilatorer och så vidare. Och dåligt självförtroende och en ständig känsla av att kroppen måste tuktas, dess naturliga tillstånd är inte eftersträvansvärt.
För att återgå till midsommarfittan som restes i blåstes på Ölands östkust under midsommaraftonen: det var inte särskilt svårt och det kändes helt naturligt. Som ett lövrikt valv med en samling vallmo i toppen (klitoris) stod fittan stolt på gräsmattan när vi dansade runt den och sjöng "så går vi runt en midsommarfitta". Om en skulle göra fittan lite större skulle dansen kunna gå igenom fittan, vi hittade dock tyvärr inte tillräckligt stort Oxel för att kunna få med både yttre och inre blygläppar OCH plats för vuxna människor att tränga sig igenom. Jag hoppas att traditionen växer vidare och att vi nästa år ser flera midsommarfittor runt om i landet. Frågan är dock hur en ska tolka den. Midsommarstången befruktar marken, medan fittan föder den? En riskerar ganska lätt att fastna i biologism här och koppla ihop kvinnan med jorden, och att egentligen inte alls förändra midsommarstångens symbolik.
Enklast är såklart att bara se det som en hyllning till kvinnan, och att lyfta upp fittan från marken och jorden och ge den rum att vaja fritt i vinden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
10 som sa ...:
Det där med kroppsbehåring är intressant.
Det är flera gånger jag stött på tjejer som ursäktat och ojat sig för könshår och jag har ofta hört om gynekologer som pratar om unga tjejer som ursäktar sig för att dom inte rakat sig.
Eller tjejer som väljer att ha på sig byxor, leggings, strumpbyxor eller på annat sätt dölja sina håriga ben även när vädret gör att dom helst hade varit bara egentligen.
Det känns som man så absurt och overkligt att föreställa sig.
Var känner och tror ni den mesta skammen om kroppen kommer ifrån?
Media och idealen hetsar ju på men finns det andra saker ni känner påverkar mer?
Jag minns att det inte var helt ovanligt att höra tjejer som snackade illa om tjejer som hade hår på högstadiet.
Jag vaxade nyligen benen för första gången, första gången jag gör dom släta öht, och det gjorde inte alls så ont som jag trodde det skulle göra.
Och jag måste säga att på många sätt är det mycket trevligare med släta ben, mycket mysigare.
Men det är mindre mysigt när dom nu börjar bli stubbiga eller massa irriterade hårsäckar och grejer.
Men iaf, det jag ville få sagt är att jag kan förstå att man vill vara slät men jag kan inte förstå den skam som är förknippat med att inte vara det
Eller nått, tappade bort mig själv lite. :)
Jag vet inte, det känns som att det kommer från alla möjliga håll vilket gör det så svårt att tackla. Jag har även erfarenheter av tvärtom-logiken där en tjejkompis som besökte ungdomsmottagningen blev uppläxad av barnmorskan för att hon rakade könshåret- barnmorskan menade att killar inte alls gillar sånt och att hon inte skulle se så mycket på porrfilm. Det är såklart viktigt att alla får göra som dom vill med sin behåring utan att någon dömer dem.
Jag undrar också varifrån det här äcklet för sin egen kropp kommer ifrån. Jag minns det från när jag var liten som en oskriven sanning, det fanns ingen som egentligen sa det, alla bara visste att kroppshår var äckligt. Jag rakade mig under armarna första gången när jag var 11 år. Då rakade jag också ovansidan av armarna (vilket bara ledde till stubb) därför att någonstans hade jag förstått att kroppshår inte förväntades finnas på en tjej. Jag har ingen aning om varifrån denna "kunskap" kom. Det skrämmer mig faktiskt. Hur ska en kunna bekämpa normer som en inte vet varifrån de kommer? Det skrämmer mig också att så små barn tycker så illa om sina kroppar.
Och sen kan jag helt klart förstå varför en skulle vilja raka benen eller under armarna, men det viktiga är väl att det inte förknippas med skam om en gör det. För mig har kroppshår alltid varit väldigt känsligt, jag har under långa perioder känt mig obekväm och inte vetat om mitt tuktande av kroppen har dugit eller om jag förväntades göra mer för att vara sexig eller främst icke-äcklig. Även här påverkar tjejer varandra mycket; det är dom som ser varandra i omklädningsrummen och som med sina vana dömande och jämförande blickar uppfattar vad som tycks vara normalt och vad som inte är det.
Ja, man ska inte bli uppläxad för att man rakat sig heller.
Det knyter sig i magen när jag tänker på det att små barn, eller unga kvinnor för den delen, eller vuxna kvinnor för den delen, känner en skam och ett äckel inför sin egen kropp.
Ja, det är läskigt, vissa normer är så djupt rotade och så självklara att som inte går att härleda ordentligt.
Jag har inte lyckats härleda det manliga perspektivet heller där en tjej som inte tar hand om som behåring på ett vettigt sätt är äcklig.
Jag undrar vad det är som gjort att jag aldrig kännt på det viset, vad har jag missat?
Vad är det som gör att så många bara accepterar normer utan att ifrågasätta öht medans andra inte gör det?
Sånt funderar jag ofta på och försöker härleda till olika saker i ens uppväxt eller så men än så länge har jag inte lyckats hitta något speciellt.
Utom det att friare uppväxt ofta verkar leda till mindre blint normföljande.
Ok, det är intressant att ta del av för hela den där grejen är ganska tjejexklusivt.
Många killar verkar helt enkelt förutsätta att tjejer "tar hand om sig" och är "hygieniska".
Det är också något som man stöter på väldigt ofta, att det skulle vara "ohygieniskt" med hår vilket är helt osant.
Oftast är det ju rent av mer hygieniskt att inte göra sig av med håret.
Håret verkar ses som något smuts som man ska tvätta bort, inte något man trimmar, rakar eller vad man nu gör för att man vill, utan för att man inte vill vara äcklig och smutsig.
Ja, mycket tankar som väcks på det här ämnet. :)
senaste nytt i hår-debatten. En arbetskamrat fick just reda på att jag var feminist och hon frågade "Men vad innebär det, får ni inte raka benen och så eller?", typ som att vi var en sekt, vi feminister. Det var ganska roligt.
Det var ganska roligt faktiskt, men också mycket tragiskt...
Haha, ja skittragiskt och ganska läskigt. Det märks ibland när en rör sig utanför sin klick av feministiskt medvetna vänner att folk inte alls ser vissa saker som självklara. Det är bra att förstå det ibland. Det gör att jag inte bara kan prata om feminism på det självklara sätt som jag gör utan att jag måste använda andra uttrycksmedel. Till exempel "Anledningen till att jag inte rakar benen är inte politiskt utan för att jag råkade spara ut det förra sommaren och att jag tycker att det är så ofantligt roligt att se det växa". Som att det inte skulle vara politiskt, det är alltid politiskt att gå emot en norm, men ibland blir det okonstruktivt att säga att det är politiskt att inte raka benen. Det är faktiskt upp till var och en att göra vad den vill med sina ben. Det är väl där det politiska ligger. Frihet ifrån normerna, frihet att välja sin egen väg utan att bli dömd och straffad.
jaa, hår alltså... Var är Hanna i den här debatten? :)
Ja, jag kommer och tänka på en diskussion bland några gamla kompisar där dom diskuterade en kvinna på deras jobb som inte rakade sig under armarna, vilket var heläckligt så klart.
Det frågades mycket "varför rakar hon sig inte bara? Så svårt är det inte.".
Men frågan: "varför ska hon raka sig?" dök aldrig upp utan det är en självklarhet att man ska göra det. Om man inte gör det måste man ha en anledning.
Jag tycker det är märkligt att det naturliga stadiet för en kvinna är att vara välansad och rakad.
Om hon inte är det måste det finnas en anledning.
Frågan är inte, "varför rakar sig en kvinna?" som iofs kan besvaras på många sätt utan det förutsätts och verkar vara det naturliga tillståndet i dom flestas ögon.
Hur man då ska ta ställning till det hela och ändra den bilden vet jag inte riktigt.
Som du säger blir det nog mer konstruktivt att ge den typen av anledningar också.
DET DÄR är jätteintressant - att aktivt göra något för att förändra sin kropp anses mer normalt än att låta kroppen vara. Om en inte rakar sig under armarna så är en passiv, en skulle kunna säga att en har låtit bli att göra ett val överhuvudtaget, medan om en rakar sig under armarna gör ett aktivt val och agerar. Mycket märkligt.
Fniss fniss...jag som tvättar håret varannan vecka :D Jag tar också bort smink med tvål...och alla make-upmänniskor jag pratat med förfasar sig och varnar för alla de rynkor jag kommer få innan 30...tills jag vänligen upplyser dem om min ålder.
Och så rakar jag benen och armhålorna men inte musen :) (tror dock ingen brytt sig om det nämvärt)
åh, att glatt dansa igenom en midsommarfitta slår ju dansa runt en stång hundra gånger om! :D
å, så roligt det låter! jag är superpeppad!
Skicka en kommentar