Post-polypunkter

H: Tillbaka och uppkopplad efter en intensiv halvdag på Pride House @ Kulturhuset och med läge för en sammanfattning. Aspiequeer-samtalet drog full sal långt innan vi hade hunnit avancera mer än en meter från vår post långt bak i kön (kom någon av er som läser det här in? i så fall, hur var det?). Hela polyblocket i Kafé Klara var jag dock närvarande vid och samtalen var både välbesökta och för undertecknad tankeväckande.

Något som berörde mig mycket var då en person som satt i publiken vid Living in sin FAQ/Poly i praktiken-samtalet och också hade varit publik vid panelsamtalet igår riktade ett tack till polypanelen med andemeningen "nu har jag förstått att det inte är fel på mig". Andra av oss som satt i publiken applåderade och ett ögonblick kändes just det surrealistiskt - som om vi befann oss på det Anonyma Relationsanarkister- (ARA-) möte som vi skojade om när vi började diskutera möjligheten att göra något relationsanarkirelaterat under Europride -, men jag blev så jävla lycklig av personens kommentar. De senaste dagarna har jag hört flera personer tala om och relatera till varandras upplevelser av upptäckten att en inte är ensam. Jag känner också igen mig i den.

Ett annat slags normbrott är att bryta mot könsgränserna, som Martin talade om i sin mycket riktigt väldigt intressanta föreläsning. Att bryta med de sociala könen är – om det än är i olika hög grad socialt accepterat, beroende på brottets art – handlingar så ofta förekommande att det känns föga motiverat att de biologiska könen ska utgöra fasta gränser.

Nu ska jag ligga lågt med Prideaktiviteter fram till polypicknicken på torsdag.

PS. Förresten fick jag min paradtröja igår. Den är väldigt snygg. DS.