H: Jag kan inte låta bli att fundera över vad formuleringen "Jag är inte homosexuell, men ...", följd av ett försvar av något slag för homosexuellas rättigheter, egentligen fyller för funktion. Ska den ge ytterligare legitimitet åt det som sedan skrivs? Eller vill den skrivande därigenom framhålla hur tolerant hen är? Vem förväntas bry sig? Den får mig osökt att tänka på den gamla klassiska försäkran "Jag är ingen talare, men ..." som väl kan vara en förskönande omformulering av: "Alltså, jag vet att det jag kommer att säga nu kanske inte är så himla bra egentligen."
Tips: Testa att byta ut "homosexuell"/"homosexuellas" mot något annat: B, T, Q, asexuell, poly, RA eller varför inte heterosexuell, monogam, svartsjuk ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
5 som sa ...:
Genom att påpeka att man är normal så ger man ju mer legitimitet åt sin åsikt.
Det funkar ju åt många håll det där med "Jag är inte...".
"Jag är inte rasist, men visst är det för mycket svartskallar i Sverige?" måste ju vara det tydligaste och vanligaste exemplet på "Jag är inte...".
Iaf som jag stött på.
Jag är inte "konstig/annorlunda/onormal/partisk" och därför är min "opartiska" åsikt X "logiskt/rationellt/objektivt" mer rätt.
Typ så ser jag det.
Håller verkligen med. Jag kom också att tänka på klassikern "Jag är ju inte rasist, men...blabla, svartskallar tar våra jobb och kvinnor och hus och hem, osv.", då är man ju inte rasist och kan därför ventliera vilka rasseskitåsikter som helst, eftersom man ju faktiskt sagt att man inte är rasist. Det man säger är ju bara...fakta!
Då kommer ju min absoluta hatmening upp också: "Jag är ju inte religiös, men... (och sen roten av det värsta: 'jag tror ju på något')".
Folk gillar väl att ljuga lite för sig själva. Vem skulle ta dem på allvar om de sa (sanningen): "Jo, jag är ju rasist vettu, och det här är mina anledningar: (läs ovan)" eller "Jo, du vet jag är ju skiträdd för döden men religioner är så jobbigt så jag låtsas då att det finns "något", det är enklast och så känns det lite bättre!"
... Vilket osökt får mig att tänka på varför ni valde att döpa bloggen till just "Vi som aldrig sa sexist". Det är genialt.
Jag tycker att det är en underbar, ironisk kommentar till just de personer som säger "jag är inte", men som ändå är så jävla.
Å, jag glömde både det utmärkta exemplet "Jag är inte rasist, men ..." och att det tydligen kan anses vara okej att uttrycka en massa sexistiska åsikter, så länge en inte säger "hora" ...
åh haha!!
det är ju också klassiskt med "Alltså jag har inget emot bögar, bara dom inte raggar på mig" eller "Missförstå mig inte: jag tycker att män och kvinnor ska vara jämställda, jag tycker bara att kvotering är en skitdum idé" typ. Då har en ju redan sejfat sin politiska korrekthet i början av meningen.
Å andra sidan har jag ofta fått höra, när jag talar om nåt queer, "är du flata eller?" som att jag inte skulle ha rätt/nåt intresse av att uttala mig i ämnet om jag inte vore det (eller som att flator pratar på ett speciellt sätt?).
Skicka en kommentar