Paraden var bra, kändes bra och gick bra trots det envisa regnandet (mr/s wet t-shirt har sällan känts som ett mer rätt alternativ). Jag gick med polyblocket som bestod av uppskattningsvis 20–25 personer; deltagare kom och gick, fanan (och banderollen) hölls högt och stämningen var god. Vi pratade där och då om att det var – nästan oroväckande – fritt från motdemonstrationer. På morgonen hade jag vaknat till reprisen av [Heliga familjen] i P1 (avsnittet "Äktenskapsplikten" från fredag den 1 augusti) och blivit gråtfärdig först av Karin Johannissons redogörelse för hur kvinnors sexualitet från att ha varit självklar på 1700-talet osynliggjordes av vetenskapen under 1800-talet (det fanns flera saker att bli ledsen av tidigare i programmet; jag skyller på att jag inte var riktigt vaken under den nutida biologistiska synen på mäns sexualitet, intervjun om sex "för husfridens skull" och när Lena Lennerhed pratade om det heterosexuella samlagets dominans) och därefter när Birgitta Stenberg talade om intolerans mot flersamheter ("den värme och den lycka och den glädje som finns i det här, det ska då vara förbjudet ..."). Men då jag gick längs Hornsgatan och höll hand med en älskad person och hade armen om en annan hade jag glömt och det kändes lugnt och stolt och självklart. Fördomarna mot icke-exkluderande relationer (det är inte riktig kärlek, det handlar bara om sex, det är bara en fas osv) är, som många i föredrag, panelsamtal och andra forum gav prov på under Pride, lätta att argumentera emot och de som ringer P1 för att basha Pride och H (de flesta fokuserar på den första bokstaven och missar/glömmer/bortser från/... att det finns B, T och Q) sätter för det mesta krokben för sig själva med sina cirkelresonemang. Det var så mycket kärlek i luften – även om det är ett slitet uttryck finns det få andra som täcker lika mycket av upplevelsen.
Sedan kraschlandade vi mot vardagen. Motdemonstranterna var kanske frånvarande under själva Prideparaden, men i den "normala" vardagen finns sådant som den bloggdiskussion Sonia länkar till i sin kommentar till [Fridas förra inlägg], där hens "rival" skriver om sina åsikter om "alla jävla homosexuella äckel" och inte verkar vara mottaglig för några vettiga argument. En attityd som hatbrott byggs på. Förutom att det är obehagligt och sorgligt – för att uttrycka mig milt – är jag lika oförstående som inför [Expressen-nyheten om DNA-test för att avslöja otrohet] (jag tänker inte ge mig in i en diskussion om otrohet här, däremot – varför vara med en partner som en inte litar på?). Jag förstår helt enkelt inte vari det hot ligger som föranleder aggressiva uttryck som det jag motvilligt citerat ovan. En fundering vi återkommit till under Pride är att många inte verkar se någon skillnad mellan – för att ta ett bokstavsexempel – homosexualitet och homosexuellt världsherravälde där alla som inte är homosexuella utrotas. Som ett slags H-världens parallell till [Valerie Solanas S.C.U.M.-manifest].
Att bli kraschlandad på det här sättet känns ibland som att låta the haters vinna. Till tröst konstaterar jag att motstånd föder – på gott och på ont – sammanhållning. Vi ses i paraden nästa år.
[Martin Halldin, ETC]
[Mattias S]
Arrhenius, Sara: 
6 som sa ...:
För det första, länken till min blogg är lite fel, saknas ett H i början. :)
Låter lite som jag kanske missade något med paraden, kul att höra att det var lyckat.
Ledsen för det, nu är länken lagad!
Jag hade inte velat missa paraden, jag hade velat gå i flera block men kunde bara besöka ett av dem förutom polyblocket. Jag tror att relationsanark(ist)erna var spridda i paraden, bland annat vet jag att det gick några i anarkistblocket. Jag kan i och för sig drömma om en samling nästa år, fast jag tycker att det är fint också att det inte är en rörelse.
Tack. :)
Jag orkar tyvärr inte gå i paraden och att bara stå och titta på tycker jag inte är så kul om man inte har bra sällskap, så därför blev det inget för mig i år.
Jag tycker mest det är synd att det verkar vara en splittring mellan poly och RA.
Tycker det borde vara mer gemensamt då det känns som rörelsen är ganska ny och än så länge ganska liten.
Det är ju bra att det finns flera olika sätt att göra saker och ting på istället för att följa mononormen men det känns ändå dumt att det inte är mer gemensamt.
Jag vet inte, jag är ju väldigt ny i dom här kretsarna men av det lilla jag sett fick jag den känslan ganska tydligt.
Kanske därför jag gillade paneldebatten så mycket då den fokuserade på just alternativ till mononormen, inte på ett specifikt alternativ.
Jag hoppas på mer sånt och jag tror det skulle vara bra med en liknande nästa år. Kanske utveckla och prata mer detaljerat om olika sätt att förhålla sig till flersamma relationer på osv.
Jag ser (bland polyamorösa och relationsanarkister) både gemensamhetssträvanden och vilja att hålla isär begreppen, både likheter och olikheter (mellan begreppen). Men visst är det onödigt med ett "vi mot dom"-tänkande mellan de båda "kretsarna" (i den mån det nu är möjligt att tala om sådana) och tråkigt att det finns fördomar mot "de andra" på ömse håll. Mononormen är ju så oerhört dominerande och med tanke på det kan jag tro att det finns mycket att vinna på att inte tänka mer i termer av motståndare än nödvändigt.
Nej, verkligen inte. Det är sällan lyckat att börja måla upp motståndare överallt och framförallt inte när man vill samma sak, fast på lite olika sätt.
Kul att se den användas! Tack.
*gör high-five*
Skicka en kommentar