H: Jag har med intresse följt ETC:s rapportering om [Mp:s förslag att skriva in ett krav om samtycke i sexbrottslagstiftningen], senast Alexander Chamberlands starka debattartikel ["Därför behöver vi en samtyckeslag"]. Läs den!
I korthet går Mp:s lagförslag ut på att sex mot någon som inte frivilligt deltar är ett sexualbrott, även om det inte krävs "misshandel eller [...] våld eller [...] hot om brottslig gärning" (citat från nuvarande Brottsbalken 6 kap. 1 §) för att genomföra akten eller personen som blir utsatt inte "befinner sig i ett hjälplöst tillstånd".
Läsarkommentarerna till artiklarna ligger på den vanliga skalan: någon menar att Chamberland/Mp blandar ihop äpplen och päron (underförstått: till exempel "tjatsex" är ingen "riktig" våldtäkt); någon förfasar sig över att människor, ifall en samtyckeslag blir verklighet, inte kommer att våga ha sex med varandra utan att skriva kontrakt om att de samtycker till att ha sex med varandra; någon tänker inte ha sex förrän sådan kontraktsskrivning blir kutym och så vidare. Och, i rättvisans namn, kommentarer från några vettiga personer som tycker att Chamberlands och Mps resonemang är riktigt. Att en samtyckeslag skulle medverka till att flytta skuldfrågan från den utsattas klädsel, beteenden, sexualvanor och så vidare till huruvida och på vilket sätt den påstådda gärningspersonen förvissat sig om att den andra parten samtyckt till sex. Att en sådan lag skulle medverka till att flytta skammen från de utsatta så att fler vågar anmäla.
Jag förstår och håller med kritikerna om att en samtyckeslag inte löser allt och att den kan komma med nya problem. Den omvända bevisbördan. De fortsatta svårigheterna med bevisningen. Den föreslagna distinktionen mellan sexuellt utnyttjande och våldtäkt.
Dock: En samtyckeslag har potential att revolutionera vår syn på sex. Om sexbrottslagstiftningen innefattade krav på samtycke skulle många fler, även undertecknad, ha blivit utsatta för sexualbrott. Fokus skulle kunna flyttas från "Varför sa jag inte ifrån?" till "Varför lyssnade hen inte på mig?". Var jag inte värd att lyssna på? Jag skulle kunna vara det, jag skulle kunna vara lika mycket värd som du. Kanske krävs det en lag för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
5 som sa ...:
Som redan skrivits så är det kanske inte så att fler kommer dömmas då bevisbördan fortfarande är ganska likartad. Som jag fattat det iaf.
Det viktiga ligger ju snarare i att ändra synen på vad som är okej sex och vad som är ett övergrepp.
När en man som själv erkänner att han fick bända isär benen för att "komma till" och ändå blir friad så finns det ju dessutom en del fall där det KRÄVS en lagändring.
Så här (bl a) skriver Kvinnofronten om "samtycke": "Vi feministiska aktivister har kanske lite extra svårt för idén om sexuellt ”samtycke” som norm. Som Sheila Jeffreys säger: ”Att eftersträva en sexualitet baserad på samtycke är mycket oambitiöst”. Ett lagstadgat kvinnligt ”samtycke” antyder män som aktiva och kvinnor som passivt accepterande. Som feminister vill vi hellre normera kvinnor som aktiva sexuella subjekt, med egna sexuella önskningar."
(http://www.kvinnofronten.nu/Samlat/valdtakt.htm)
Det är bl a sånt som gör det så knepigt för mig också.
Mimi
Nu förstår jag inte alls. Samtycket ska ju inte vara exklusivt kvinnligt utan även gälla män.
På vilket sätt är det oambitiöst att eftersträva en sexualitet baserad på samtycke?
Jag fattar inte alls.
@anonym: det intressanta med samtyckeslagen är väl just det - det innebär att kvinnans sexualitet inte längre kan vara passiv och bara emottagande. Hon måste faktiskt visa att hon vill ha sex, vilket vänder sexualitetens uppbyggnad mellan man och kvinna på ett ganska intressant sätt. Normativt så ska kvinnan bli tagen och helst inte se ut som att hon ville det från början, medan mannen ska ta. Nu måste kvinnan ta ansvar för sin egen sexualitet, hon måste visa att hon vill det. Jag tycker att det låter som en bra grej.
Ja, samtycke sätter fokus på något nytt: relationen oc den ömsesidighet en borde kunna förvänta sig vid sex.
Jag tycker det är bra för övrigt att Miljöpartiet mer och mer börjar ta efter Feministiskt initiativs politik.
Skicka en kommentar