H: Efter en diskussion om bl a väsen med en klok person vill jag tillägga följande: (Ideal)bilden av kvinnan som väsen måste vara en av de mest effektiva förminskningsteknikerna som finns. Det går att extrahera de flesta härskartekniker ur bilden av kvinnan som väsen – eller legitimera dem därmed. Kvinnan i det traditionella heterosexuella parförhållandet: kortare, yngre, mindre framgångsrik, några iq-enheter dummare än mannen. Överträdelser beivras. Eller åtminstone uppmärksammas, vilket kan vara samma sak. Självmedvetenheten. Självcensuren.
Det obehagligaste av allt är kanske hur djupt rotad bilden av kvinnan som väsen är.
Det var bara några år sedan jag slutade välja storlek på skor efter om de fick mina fötter att se stora ut. Jag ville vara så nätt som möjligt. Och hade ont i fötterna, ont i magen och ont om självkänsla.
torsdag 23 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
4 som sa ...:
"Kvinnan i det traditionella heterosexuella parförhållandet osv..."
Den här bloggen skriver ju ofta om heterosamhällets fördomar gentemot andra livs- och relationsformer. Men hur är det med queermänniskors fördomar gentemot heteros?
Det porträtt du tecknar av det traditionella heteroförhållandet är minst sagt fördomsfullt och inskränkt. En nidbild upphöjd till norm. Alltså blir den kritik ni levererar helt vingklippt, för ni går ju i precis samma fälla själv, bara det att förtecknen är annorlunda.
Hur kommer det sig att när det kommer till icke-traditionella relationsformer så existerar inte längre de förtryckande strukturerna - man kunde, av det du skriver, tro att alla homoförhållanden är jämlika, att polyamori är befriat från sexistiska inslag etc.
Tyvärr, men den modernitetskramande paradisbilden går ganska få på.
Höj argumentationsnivån från barnungen till den något mer medvetna, tack.
@ g: Om du läser inlägget du kommenterat igen ser du att jag inte skrivit något om homoförhållanden eller polyamori. Jag har inga på samma sätt "traditionella" uppfattningar om homoförhållanden eller polyamori, antagligen eftersom jag - i likhet med många andra - blev heteronormativt inskolad (när jag var yngre var det den bild jag återgett, och som du citerar, som gällde eftersom det var den som syntes och behandlades som önskvärd) och andra relationsformer inte syns lika ofta och mycket och tydligt (även om deras synlighet också beror på medvetandegrad, sociala sammanhang m m). Vad "den modernitetskramande paradisbilden" går ut på får du gärna förklara närmare, för den normen har jag inte fått syn på. Givetvis har alla strukturer/relationsformer sina problem (svartsjuka i icke-exkluderande förhållanden har jag till exempel skrivit om tidigare). På samma sätt som den heterosexuella tvåsamhetsnormen är den mest synliga förhållandenormen är problemen med densamma också de som är lättast att få syn på - dessutom de jag själv har lättast att relatera till, av ovan nämnd anledning.
Om du läst mina tidigare inlägg tror jag att du har sett att jag vanligen inte identifierar mig - som queer, homosexuell, polyamorös eller för den delen relationsanarkist, heterosexuell, bisexuell eller något annat heller. Jag utgår i minsta möjliga mån från min eventuella gemenskap i någon "grupp" (med undantag för systerskapet); förvisso är det en fåfäng strävan - precis som det gamla objektivitetsidealet i journalistik - men likväl något att sträva efter, även om det inte går att uppnå. Givetvis är det önskvärt att bredda diskussionen och få fler perspektiv - det är bland annat därför vi för dialoger i kommentarerna och ibland i inläggen.
@ läsarna: Vilka perspektiv saknar ni på VSASS?
@G: Jag förstår inte riktigt den här kritiken men jag respekterar den och tar den till mig. Vad vi oftast diskuterar här i bloggen är heteronormativiteten, inte heterosexualiteten. Om du upplever att vi har klankat ner på folk som väljer att ha sex eller relationer med folk av motsatt kön så ber jag hemskt mycket om ursäkt, jag upplever inte att vi har något problem med någon som någon väljer att ha sex (eller relationer) med.
Angående att vi klankar ner på heteronormativiteten så upplever jag att vi kan fortsätta och göra det ännu mer. Det handlar om att diskutera och ifrågasätta de normer kring vilka individer känner sig uppmanade och ibland tvingade att leva sina liv. Alla sådana normer vill vi häva.
@Hanna@läsarna: Som sagt tar jag till mig av kritiken ovan (även om jag inte håller med): är dte några perspektiv som saknas så hojta till!!
Skicka en kommentar