”För framstående insatser mot könsapartheid”

M: I sin [presentation] och på flera andra ställen på bloggen skriver Frida om att ta sig rätten att vara ”den där besvärliga” – det vill säga den som säger att fördomsfulla skämt inte är roliga, som inte låtsas som att det regnar närhelst sexismen sticker upp sitt fula tryne. Jag tycker att sådana människor är fantastiska.

Igår läste jag [en artikel] i Göteborgs-Posten om en 16-årig kvinna som vägrade finna sig i att bli diskriminerad. Hon nekades att delta i en fotbollsmatch mellan lärare och elever på sin skola på grund av sitt kön, men gav sig inte. När ingen ville ta ansvar för diskrimineringen ställde hon sig på plan ändå. När domaren (med orden "Du kan inte vara med. Tjejer ska spela volleyboll.") ändå vägrade låta henne spela lade hon sig ner på planen. Sedan anmälde hon skolan till JämO, som nu bötfäller skolan med 25 000 kronor för bristande jämställdhetsarbete.
Saken är nämligen att JämO upptäckte att skolan inte ens hade någon jämställdhetsplan, och det aktuella fallet av diskriminering var bara en av många indikationer på detta.
Från artikeln:

- Jag blev jättearg. Frustrerad. Jag hade ju verkligen försökt. Förolämpad kände jag mig också. Så dålig är jag inte och det ska inte handla om vem som är bra. Det är ju en lek.

Utan denna modiga människa, som vägrade låta sig kuvas, som stretade vidare trots att hon motarbetades av nästan alla - till och med rektorn -, hade skolans ignoranta inställning till jämställdhet fortsatt att reproduceras.
Vilket civilkurage! Jag tycker att det är så oerhört modigt att våga stå upp för sin sak på det här viset. För det rör inte bara en person utan halva – nej förresten – hela befolkningen.
Därför utnämner jag den här personen till veckans Rosa Parks.
Motiveringen finns i rubriken.