I samband med att Jämställdhetens pris kom ut så intervjuade jag en av författarna. Hen berättade då att de känt sig tvungna att hårddra formuleringarna i debattartikeln i DN eftersom det annars hade varit svårt att få texten publicerad.
Det säger en del om debattklimatet och DN:s debattredaktions inställning till jämställdhetsfrågor.
Vad forskarna i själva verket kommit fram till är att konflikterna som uppstår när rollerna blir osäkra är bra, eftersom ”de är ett tecken på att det faktiskt sker ett arbete mot (dvs. ”för”, min anm.) jämställdhet”.
Men i gammelmedia och bloggosfären kom diskussionen istället ofta att handla om att ”jämställdhet är skadligt” och att det hade ”gått för långt” med jämställdhetspolitiken – en slutsats som det inte finns några som helst belägg för i forskarnas studier.
Så här skriver redaktörerna på sidan 40 i Jämställdhetens pris:
[I]nsikter kan bota illusioner. Det är vår bestämda uppfattning att jämställdhet inte bara är en del av problemet utan också, framför allt, (min kursiv.) en del av lösningen. För att jämställdheten ska förvandlas från vision till verklighet krävs ett tufft arbete som var och en måste utföra i sin vardag. Allt förändringsarbete är förknippat med ansträngningar och inte så sällan med konflikter och det är naivt att tro att strävan efter jämställdhet – som griper in i vardagens alla aspekter och rör våra allra närmaste relationer – skulle vara ett undantag.Jag misstänker att de personer som såg ett tillfälle att avfärda jämställdhetsarbete, -politik och feminism efter att ha läst debattartikeln, faktiskt inte hade läst själva boken.
Jämställdheten har alldeles uppenbart ett pris, men ojämställdhetens pris är större.
Det är naturligtvis nog så problematiskt att seriösa forskare ska behöva skriva en debattartikel som kan uppfattas motsäga det som de egentligen vill ha sagt för att över huvud taget bli publicerade.
Och det är tydligt att media, som du beskriver, Frida, ger större utrymme åt rön som bekräftar snarare än ifrågasätter normen.
Men vad gäller Jämställdhetens pris så behöver du inte vara orolig att få den slängd i ansiktet på dig – i alla fall inte av dem som läst den!
Til syvende og sidst tror jag att de allra flesta är medvetna om att det kan vara jobbigt som fan att arbeta för jämställdhet i sin vardag. Sen finns det två typer av inställningar till det:
1. Jämställdheten har ett pris = ”Det inte värt det. Jag vill att allt ska vara som förr.” (Vilket "förr" menar du egentligen?)
2. Jämställdheten har ett pris = ”Å vilket fint pris! Tack! Det var jobbigt men helt klart värt!”
Det är lätt att tappa modet i dessa backlash-feministhatartider. Men vetskapen om att det finns väldigt många fina människor där ute som har inställning #2 ger i alla fall mig hopp och kraft att fortsätta vara obekväm och så där ”tråkigt” feministisk i min vardag.
Because it’s worth it.
Arrhenius, Sara: 
2 som sa ...:
Och jag undrar alltid - rent semantiskt, hur kan jämställdhet 'gå för långt'? Det enda det kan betyda är att man hellre vill ha lite maktobalans, och är negativ till jämställdhet - eftersom det är det enda sätt på vilket lika rättigheter kan innebära att någon har för mycket rättigheter..
Eller hur? Men det finns säkert många som tycker att ett visst mått av maktobalans är lite sexigt, som Zandén och Gyllenhammar (som jag avskyr att behöva komma dragandes med), och att det måste få finnas lite skillnader kvar mellan könen för att inte all spänning ska försvinna. Dock tycker jag att det verkar som att, rent retoriskt, de som hävdar att jämställdheten har gått för långt (exempelvis Pär Ström) snarare menar att maktbalansen har rubbats och att det nu är kvinnor som sitter på den reella makten. Fortfarande inte jämställdhet.
@Martin: Jag skrev ju att jag misstänkte att boken egentligen var bra, men att debattartikeln i DN vinklade det fel. Å andra sidan lägger jag lite skuld på författarna som inte hade integritet nog att stå emot DN. Problemet är ju inte boken i sig, problemet är hur den framställdes - och det är framställningen av den som kan kastas i ansiktet på en, eftersom att det är färre som läser den faktiska boken än de som läser DN. Och jag har nu köpt boken, det ska bli kul att läsa den!
Sen har jag inget egentligen emot att folk slänger saker dumma argument i ansiktet på mig, hellre det än tystnad.
Skicka en kommentar