Mer motstånd = mindre spaltutrymme

F: Häromveckan läste jag den minimala notisen i DN om att par som lever i jämställda relationer håller ihop längre. I artikeln menas det att till skillnad från vad vi tidigare trott så är jämställdhet bra för förhållanden (ifall en med "bra" menar att de håller längre (och förlåt- inte för alla förhållanden men för "par"förhållanden)). För snart ett år sedan kom boken Jämställdhetens pris ut som det också skrevs om i DN. Denna bok, som även den baserade sig på sociologisk forskning, fick en hel debattsida i DN med titeln "Vi kan inte bortse från jämställdhetens baksida" och som beskrev de komplikationer som par som försöker leva jämställt stöter på i sitt förhållande. Författarna bakom boken hade troligen inga onda bakåtsträvande avsikter, vilket jag baserar på att jag har läst andra böcker av en del av författarna och tyckt att de varit bra, bland annat redaktören Anne Grönlund och en av medförfattarna Mikael Nordenmark. Dock kan jag själv tycka att bokens titel inte direkt är det mest uppmuntrande jag hört, och att debattartikelns titel är desto värre. Jag upplevde personligen att debattartikeln fokuserade på fel saker, istället för att säga "det verkar finnas en massa strukturella hinder som står i vägen för att förhållanden ska bli jämställda, dessa ska vi ta bort" så säger den "I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare. Vinsterna med jämställdhet är inte alltid uppenbara." Författarna uttrycker ett motsatsförhållande mellan jämställdhet och att bekräfta varandra, och vilka vinster som jämställdheten ger nämns inte. I allmänhet en ganska nedslående artikel.

Jag önskar att jag hade läst boken, så att jag hade kunnat ge en lite djupare analys av själva innehållet, men vad jag egentligen ville uppmärksamma var det mediala utrymme som de båda olika forskningsresultaten fick. Forskningsresultaten som motsade Jämställdhetens pris tes om att alla försök till jämställdhet tär på förhållandet fick högst en fjärdedel så stor plats i tidningen.

Jag kan inte låta bli att koppla det här till den allmänna backlash av heteronormativitetskramande som vi har pratat om så mycket här i bloggen på sistone. I likhet med hur vi har diskuterat Emma Hamberg och Malin Wollin, så kändes det som att DNs debattartikel slog an en sträng av "gud vad skönt att någon säger hur jobbigt det egentligen är med det här med jämställdhet, kan vi inte bara vara nöjda som vi har det" och upp ploppade alla äktenskapshysteriker och monogamihetsare och började älska att hata allt som hotar arbetsdelningen i hemmet. Det är möjligt att jag överdriver. Men samma vecka kom sociologen Katarina Boye ut med en ny avhandling om att kvinnors psykiska hälsa är sämre än mäns psykiska hälsa på grund av att kvinnor gör mer hushållsarbete. Avhandlingen har fått en del uppmärksamhet på håll, men den notis jag läste i DN var ca fem rader och när jag nu sökte för att hitta den så fann jag bara en träff på DNs hemsida och det var från en krönika på kultursidorna där den nämns i förbifarten.

Uppenbarligen finns det forskning som visar att jämställdhet är bra för hälsan och för förhållanden. Jag blir alltid lika glad när jag får siffror i handen, inte bara för att jag själv är gammal sociologistuderande som går igång på statistik, utan för att det är lätt att slänga i ansiktet på folk som själva tycker att det är kul att slänga spekulativa argument i ansiktet på en själv. Typ "jag försöker diska hemma men frugan blir ju helt tokig på mig eftersom jag alltid ställer allting på fel plats" eller "det är faktiskt så att kvinnor gillar att ha det fint omkring sig mycket mer än vad män gör, så därför städar de mer".
Det jobbiga är bara att ingen annan läser de där artiklarna som jag slänger mig med, eftersom de är så himla små! Medan väldigt många läste om jämställdhetens baksida.