H: Det är snart ett år sedan media rapporterade att Sverige fått sin första HBT-certifierade vårdcentral - här en länk till [en text om saken i ETC] -, i Riksby. Certifieringen gjordes av RFSL. På [Riksby vårdcentrals hemsida] förklaras under rubriken "Jämställdhet och jämlikhet" att syftet med HBT-projektet "är att utbilda personalen i ett icke-heteronormativt bemötande för att motverka kränkande bemötande och ett sämre omhändertagande av HBT-personer". Projektet kom till stånd sedan personal på vårdcentralen uppmärksammat [Folkhälsoinstitutets rapport "Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation"], som antyder att diskriminering kan vara en orsak till att homo- och bisexuella har sämre psykisk hälsa än övriga befolkningen.
Att de instanser som sköter vården inte medverkar till att diskriminera HBT-personer borde vara självklart.
Riksby vårdcentral råkade vara vårdcentralen i området där jag bodde och alltså den vårdcentral dit jag - åtminstone före vårdvalsreformen - hörde.
För mig märktes vårdcentralens medvetna HBT-arbete som enkla punkter i personalens bemötande av mig. En ring på mitt vänstra ringfinger indikerade inte automatiskt en fästman tillika sambo. Och när jag kom dit med misstänkt urinvägsinfektion fick jag inga förmaningar om att skydda och sköta mig bättre i samband med sex. Små detaljer som betydde något eftersom de fick bemötandet att kännas personligt, då det utgick från mig och inte från mallade föreställningar om mig.
Saker som är små, enkla och självklara kan inte desto mindre vara svåra att implementera eftersom vanan har sin makt. Men om svårigheterna ger utdelning i form av att den sammanlagda diskrimineringen minskar och att fler vårdtagare kan känna sig välkomna - är det inte värt det?
Det finns större problem i vårdsystemet. Papperslösas och asylsökandes rätt till vård. Att mannen fortfarande är norm inom området medicin. Att det fortfarande finns attityder av typen ["Gubbäcklet" som Lisa Magnusson skriver om apropå kvinnor och urinvägsinfektioner]. De bottnar dock i samma sak: behovet av förutsättningslös och fördomsfri vård. Som ännu inte är fyllt.
Tillbaka till Riksby. Nyligen flyttade jag därifrån och förra veckan fick jag en blankett för vårdval från vårdcentralen i området där jag bor nu. Jag ringde dit för att höra om den också är HBT-certifierad. Jag har visserligen inte hört något om att fler vårdcentraler i landet skulle ha blivit det, men efter den första är det ju ingen nyhet längre, det vill säga inte så intressant för media att rapportera om, och det har ju gått nästan ett år.
Personen jag får prata med när jag ringer till växeln vet inte vad förkortningen HBT står för. Jag talar om det. Personen har inte hört att vårdcentralen i fråga ska ha någon HBT-certifiering - det har jag redan ett par meningar in i samtalet slutit mig till att den inte har - men tycker att det låter "intressant" och ska höra med sin chef och sedan ringa mig.
Efter tjugo minuter ringer personen tillbaka och meddelar: "Vi är inte certifierade på det sättet men här är alla välkomna." Hen betonar att de "inte har skrivit på något papper" för att få certifiering och att de tycker att det är en "intressant" fråga jag tagit upp. Men certifierade - nej. Inte på det sättet. Jag upplyser om var de kan hitta information om HBT-certifieringen, och att det inte handlar om huruvida jag är välkommen eller inte, utan om hur jag bemöts där. Vi lägger på och jag fyller i min vårdvalsblankett, men jag stryker över adressen på svarskuvertet jag fått från vårdcentralen i det nya området, eftersom "Blanketten lämnas på vald husläkarmottagning". Som det är nu känner jag mig inte lika välkommen överallt.
Vad tycker ni? Är alla välkomna, men vissa mer välkomna än andra?
tisdagen den 25:e november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
12 som sa ...:
Att det ens är tal om "certifiering" måste väl ses som ett offentligt erkännande av att så inte är fallet?
Att det bara finns en vårdcentral i Stockholm (Sverige?) som är HBT-certifierad säger det ännu mer. Att vara välkommen någonstans är precis som du säger Hanna inte hela frågan. Det handlar ju om att vården ska vara genomstänkt och inte formad efter heteronormativa ramar. Som Lisa Magnusson skriver om "Gubbäcklet" så har jag nog själv inte gått en enda gång till vårdcentralen med urinvägsinfektion utan att ha fått en uppläxning om kondomer och sexualhygien. Please just cure me. Men nej, det finns inget cure för kroniska urinvägsinfektioner, vilket det säkert skulle göra om det var en manlig sjukdom. Sidospår.
En cetrifiering är väl lite som en jämställdhetsplan, utan den ska en säga "OO, nej, en sådan har vi inte men vi har en så bra stämning här och det är ingen som känner sig diskriminerad". Liksom "Här är alla välkomna!" som Hanna fick höra. Välkomna och välkomna? Handlar det bara om fysisk närvaro så JA, handlar det om bemötande, insikt och ickefördömande så NEHEJ.
Jätteintressant inlägg för mig som pluggar till sjuksköterska och snart kommer vara den där personen som kan göra en så stor skillnad med sitt bemötande.
Jag vet att jag är jäkligt heteronormativ av mig, men jag försöker jobba på det och hoppas att denna fråga inte kommer uppfattas fel: Hur kan man formulera om de där förmaningarna om sexualhygien så att de inte upplevs som kränkande? För det är ju ändå sjuksköterskans ansvar att ge information om egenvård/förebyggande åtgärder...
"Vet du vad du själv kan göra för att förebygga? [...] Nu vet ju inte jag någonting om ditt sexliv, men om du har vaginalt sex är det bra att gå och kissa direkt efteråt, o.s.v..."
Kan man säga så? Eller är det ändå too much?
@ Linnea: Å så roligt att du läser och kommenterar!
Spontant tycker jag att "om du har vaginalt sex ..." räcker bra (då inkluderas även de som inte har sexliv).
En sak jag undrar över vad gäller urinvägsinfektion, som har betydelse både för den förmaning om sexualhygien vi talar om och för det heteronormativa perspektivet, är varför det specifikt är vaginalt sex med köttkuk (vaginalt sex kan en ju också ha med till exempel dildos och fingrar, så "vaginalt sex" är en mångtydig term ...) som oftast omgärdas med säkerhetsföreskrifter. Att kolibakterier kan ge urinvägsinfektion är lätt att hitta information om, men vilka andra bakterier som är farliga och hur de överförs är lite luddigt. Vid fingersex kan det ju också bli en del gnuggande och vad gäller oralsex är munnen så vitt jag minns den näst skitigaste kroppsöppningen. Så borde inte uppmaningen att kissa efter sex gälla allt sex som rör sig runt urinrörsmynningen, antingen det är vaginalt eller inte?
Lite lustigt hur olika det kan vara. Själv var jag tidigare i kontakt med vården pga upprepade urinvägsinfektioner UTAN att få dessa råd om hygien och kondom vid sex - något som jag faktiskt hade behövt då jag även lider av vestibulit. Detta fick jag lista ut själv och det kostade mig nog några år av smärta, frustration och känsla av tillkortakommande.
Jag förstår inte riktigt varför man som HBT/poly/RA inte kan gå till en "vanlig" VC för att kurera allehanda småkrämpor. Min psykiater, reumatolog, ögonläkare osv har inte ett dugg med min läggning eller mitt civilstånd att göra.
Jag förstår frustrationen som kommer när människor tar saker för givna, men jag tror inte att jag upplevt det som att personalen på VC tar min läggning för given.
Tillägg: Det är en hel del som söker på till exempel "smittar urinvägsinfektion?" och hamnar här, så ämnet är uppenbarligen intressant.
@ Frida och Leo: I den bästa av världar skulle ju inte HBT-certifieringar och jämställdhetsplaner behövas eftersom HBT- och jämställdhetsperspektiv skulle vara självklara.
Jag vill tillägga att jag inte direkt hade väntat mig att vårdcentralen jag ringde till skulle vara HBT-certifierad, men jag hade inte väntat mig den graden av HBT-inkompetens som jag mötte där.
@ Helena: Jag tycker att det här är urintressant, å ena sidan har vi "Gubbäcklet" och dess gelikar, å andra sidan vårdpersonalen som inte säger tillräckligt, och så några få i mitten.
Och jag undrar hur många kvinnor som måste självdiagnostisera och -medicinera för att vården är otillräcklig. (Jag har också gjort det.)
Jag håller med dig om att det är många vårdgivare som inte har ett dugg med vårdtagarnas läggning och civilstånd att göra - fast så länge vårdpersonal frågar om sådant föredrar jag att de har HBT-kompetens.
Några tankegångar kring detta finns att läsa i denna artikel från Pride i år:
http://www.kommunal.se/Medlem/Branscher-och-yrken/Halso--och-sjukvard/Nyheter/Arkiv/HBT-vardcentral-eller-utbilda-all-personal-inom-vard/
@ Nemi: Å, det samtalet missade jag tyvärr. Tack för tipset/sammanfattningen!
Jag hörde ryktet om att kvinnor som har sex med kvinnor inte får urinvägsinfektion. Jag kan inte påstå att jag tror på det här ryktet men det säger en del om hur en ser på sjukdomen.
När jag led av upprepade urinvägsinfektioner så fick jag höra att det kom från min partner, hen hade bakterier som inte min kropp kunde klara av och som gjorde mig ständigt sjuk. Min partner tyckte att det här var oerhört frustrerande eftersom hen uppfattade det som att hen smittade mig med något plågsamt, utan att hen kunde bota sig själv från smittan. Perspektivet låg inte på vad mannen i fråga kunde göra för att förhindra att ge kvinnan urinvägsinfektion, bara vad kvinnan kunde göra.
@Linnea: Jag tycker att vaginalsamlag är ett jättebra ord, använd det! Hellre att du frågar för mycket än att du antar saker, så upplever jag det när jag går till doktorn.
Till Hanna: Jag hade inte tänkt särskilt mycket på detta innan, men när du väl skrev det lät det ju fruktansvärt logiskt. Så idag passade jag på att fråga min handledare som är uroterapeut (specialist på urin- och avföringsproblem), och hon bekräftade dina teorier.
Alltså: Oavsett om det är en köttkuk (bläh vilket äckligt ord; låter som en kuk gjord av köttfärs), en dildo, en mun/tunga eller fingrar som är i vaginan/kommer i kontakt med urinrörsmynningen, är det bra att gå och kissa direkt efteråt för att skölja bort eventuella bakterier som tagit sig in i urinröret.
(Det bästa är förstås att tvätta av kroppsdelar/sexleksaker innan sex också, men som min handledare sa; "innan kanske det inte är så lätt att tänka på det".)
Och man kan få urinvägsinfektion av bakterier som ingår i den vanliga hudfloran! Även om det inte är så vanligt hos i övrigt friska personer. Jag hittade en bra genomgång av de olika basiluskerna här: www.akademiska.se/upload/Sjukvard_pa_natet/urinvagsinfektion_diagnostik.doc (s.6-8)
Skicka en kommentar