H: Den här reklamen såg jag på bussen igår kväll: det är en annons för "en trygghetstjänst som följer dig hem" genom att på begäran positionera kundens mobiltelefon med jämna mellanrum under en viss tid. På tjänstens hemsida finns en reklam om att den som använder tjänsten mest under jul och nyår kan vinna en iPhone. (Den som genererar flest träffar via sin egen sida kan också vinna en iPhone, så ni får ursäkta att jag inte länkar.) En sak som jag faktiskt trodde var ett skämt är att tjänsten är ett samarbete med franska vin- och spritproducenten Taittinger Champagne. Kanske riktar den sig till de som går hem ensamma fulla, fast jag föreställer mig att de som har råd med Taittinger också har råd med taxi. Nåja.Det sägs inte rakt ut vare sig i reklamen eller på hemsidan att tjänstens tilltänkta målgrupp framför andra är kvinnor. Reklambilden bör kanske ses som en signal: leende kvinna provar solglasögon. Men vilken relevans har den för reklamen - att kvinnan tycks befinna sig i en trygg miljö? tycks vara glad? eller är (tycks vara) kvinna?
En kort nyhetsartikel i Svenska Dagbladet, ["Sms-tjänst för tryggheten"], förtydligar. "En undersökning visar att 40 procent av Stockholms kvinnor känner oro för våld när de rör sig ute på kvällarna", motiverar en representant för tjänsten sin förväntan på stort intresse. På något sätt tror jag inte att en personlig "trygghetstjänst" är rätt medel för att få människor att känna mindre oro. I stället för att inskärpa i oss att vi bör känna oss otrygga (men köpa en tjänst som, om än inte garanterar vår säkerhet, larmar om det händer oss något) - eller åtminstone parallellt med detta - vore det rimligt att signalera att vi kan känna oss i alla fall lite trygga. Det kan i alla fall troligen inte skada - vilket jag tror att vidmakthållen eller ökad otrygghet däremot kan. Några medel: Bättre belysning. Tillgängligare (i fråga om frekvens, pris, linjesträckning) kollektivtrafik. Fler aktiviteter på kvällar och nätter (gärna utan alkohol).
Jag vet att människor kan känna sig trygga i miljöer där inget av dessa medel finns. Särskilt kvinnor jag talat med uttrycker att de ofta känner sig trygga på landet, i synnerhet i områden de känner väl till. Kanske beror det på just denna förtrogenhet med miljön, kanske på att antalet potentiella våldsverkare rimligen är lägre i en mindre population och där de sociala banden hänger samman med det geografiska området - om det inte är Silent Hill. Om de människor som nu känner sig otrygga i stadsmiljön vågade röra sig ute skulle kanske kännedomen om närmiljön kunna öka och möjligheterna till våldsbrott kunna minska. Om vi inte måste ta taxi för att kommunikationerna är för dåliga. Om vi inte ser oss tvungna att undvika områden för att de har för dålig belysning. Om rädslan byggdes ut ur stadsmiljön istället för att cementeras.
Länk: [Fridas inlägg om den kvinnliga säkerheten på entreprenad]
Arrhenius, Sara: 
4 som sa ...:
Överhuvudtaget är problematiken, precis som Hanna skriver, att en fokuserar på att hitta på (helst sälja) produkter som ska skydda kvinnor, istället för att gå till roten av problemet: det som rädslan utgår ifrån. Det är faktiskt sällan som retoriken kring det ökande ungdomsvåldet går i samma spår ex "Tonåring! Köp en pepparspray ifall du skulle bli påhoppad av ett gäng andra tonåringar!", på samma sätt säger en sällan till män att undvika Medborgarplatsen i Stockholm, trots att det är en av de platser i Stockholm där flest misshandelsfall sker under helgen.
Jag vill inte fördöma kvinnor som är rädda, för jag förstår att kvinnor är rädda, men jag blir samtidigt arg. Jag blir arg när kvinnliga bekanta krymper sina egna livsutrymmen för att de är rädda, och jag blir arg när kvinnor jag känner går omkring med överfallslarm eller pepparspray i handväskan och inte känner sig trygg om de inte har 112 inslaget på mobilen hela vägen hem.
Det är inte trygghet att behöva gå omkring med vapen i väskan. Det är en maktbalans.
Handlar verkligen den här produkten om att skydda kvinnor?
Tjäna pengar på falsk känsla av trygghet är snarare det intrycket jag fick när jag såg reklamen på pendeln idag...
Ja, det är ju samma typ av marknadsföring som i de annonser - som inte bara riktar sig till kvinnor - som säger "det är något fel på dig" (du är överviktig, du har dålig andedräkt, du svettas, eller vad det nu kan vara) och i kvällstidningarnas drag på att "-- kan vara dold sjukdom", och samtidigt säger "men vi har lösningen! Bara du betalar."
Tack till bra, välskriven och vettig blogg!
Jag har också lagt märke till och funderat över reklamen. Jag har haft så många diskussioner om den rädsla man förväntas ha som kvinna och det är så frustrerande när man inte får något gehör utan istället framstår som dumdristig som inte är rädd.
Skicka en kommentar