onsdag 27 augusti 2008

Länkat

H: VSASS har fått en länk med en väldigt fin beskrivning på [feminetik.se]. Tack för det!

Århundradets värsta tisha





F:
Tisha spanad i Millers skyltfönster på Folkungagatan. Jag bara undrar: hur kommer det sig att vi socialiseras in i att tro att intim närvaro med det motsatta könet ska göra oss lyckligare än något annat, samtidigt som vi ständigt får veta att de båda könen är helt olika varandra och vill helt olika saker med livet och alltid pratar skit om varandra bakom varandras ryggar? Vore det inte mer naturligt att inte umgås med en kategori människor som beter sig så mot en? Eller är hela heteronormativiteten byggd på idén om opposites attract?

tisdag 26 augusti 2008

Avlyssnat i matbutiken

(Personal står och packar upp frukt)

Personal 1: Jag måste höra med gumman, det är ju hon som är riksdagen.
Personal 2: Mm, du jag vet hur det är.
Personal 1: Det går ju inte att bestämma nånting utan att plantera det först.

långa snoppar

F: Okej, jag erkänner att rubriken bara är till för googelsökningarna, en vill ju dra till sig så många träffar som möjligt.. Ämnet är dock seriöst. Jag har i många år sagt att män har det lätt i förhållande till kvinnor när det gäller krav på utseendet, reklam inriktad på att få dig att förändra din kropp och allmän objektifiering i det offentliga rummet. För att vara lite pk så har jag dock ofta inflikat "visst, killar har det också svårt och har också många krav på sig" men jag har inte riktigt trott på det i mitt hjärta förrän jag snubblade över hiphop-tidningen XXL. Det här är en tidning vars annonser framförallt rör blingbling, playboy-wallpapers till mobilen, dyra sneakers och.... penisförstoringar.

"DOES SIZE REALLY MATTER TO YOUR LOVER? - More Than You Can Possibly Imagine!!" säger dr Blaha och lovar att detta penis enhancement system är medicinskt testat och bevisat att det ökar penisens omfång med inches. Utöver att de här annonserna är hysteriskt roliga, "the absolute easiest, fastest, doctor recommended way to add massive, pulsating, and explosive pure manhood to satisfy your lover like never before", så är sättet produkterna säljs på väldigt likt sättet bantningsprodukter säljs till kvinnor. Det handlar om att trycka ner och sedan sälja, och sedan ha en doktor som sätter sin etikett på det och garanterar att det funkar.
SIZE DOES MATTER! säger annonserna - du duger inte som du är, MEN med våra produkter kan du duga, du kan bli åtråvärd och snygg, du kan get the penis of your dreams, you can have a SUPER penis!. Manlighet=stor penis, manlighet=kunna tillfredställa kvinnor, manlighet=ha en SUPER penis som kan spöa alla andras penisar. Ibland undrar jag hur det kommer sig att våra könsstrukturer ser ut som de gör, när jag läser XXL så undrar jag inte längre för här har vi förklaringen. Män ska ha stora penisar, en massa blingbling (hiphopmän) och bilder på nakna tjejer i sina mobiler.

I samma annonser som en kan köpa penisförstorarpiller/pulver/medel så kan en också köpa sexactivator för kvinnor. I den ena annonsen beskrivs produkten som en passion-formula som ger snabb stimulans och ger henne ultimat tillfredsställelse flera gånger om (use only with her permission). I den andra annonsen beskrivs sexactivator som något som gör kvinnor alldeles galna av åtrå. Det kan tas oralt eller droppas i en drink. Efter några minuter ska kvinnans sexlust vara så stark att den knappt går att kontrollera. Some women say that they love when their man puts a few drops i their favorite drink without them knowing. They say that it turns them on even more. Våldtäktsdroppar, nu bara $19.99. Jag blir så upprörd så att jag mår illa!

Angående nedanstående inlägg så tror jag att jag nu har ökat våra googleträffar med typ en miljon. Allt för att locka läsare!

måndag 25 augusti 2008

Sexiga kvinnor och fula feminister

H: Vi som aldrig sa sexist har i skrivande stund haft 4 500 besökare sedan starten i mars i år. Jag vet inte varför jag rapporterar det egentligen, kanske för att det såg så jämnt och bra ut i besöksräknaren eller för att mitt favoritkafé har fått trådlöst bredband så att jag kan göra världen osäker oftare med mitt tangentbord och min kaffekopp.

Sedan starten har vi dragit på oss en del sökmotorträffar. Förutom återkommande sökningar som olika varianter av sexig kvinna – mina favoriter är sexig kvinna söker rum och www sexig kvina.– och polyamori (glädjande är det också åtskilliga som söker på vi som aldrig sa sexist) har vi bland annat blivit träffade av följande sökningar:

bortom systerskapet finns fortfarande
flexibel bisexuell flicka
frun rakade mig mellan benen
ful, kvinna, lund
fula feminister
hetero attraherad av gay
hon hade missat att raka lite runt fittan
hon hade rakat huvudet
hur blir man attraherade av en person
hur ger man komplimanger
jag och min kropp
kilen tar snoppen i tjejen
killar får tafsa
knull blond
"korta män"
kvinniskor
kvinnor i chefspositioner sexist
kärlek, hur tolka tjejer
kärlek i naturen
lesbiska flickor som knullar
lesbisk v för vendetta
långa kåta kvinnor
"långa män"
lär mig att vara sexig kvinna
manlig kåthet
myssex
män knular kvinnor
okej med många gamla förhållanden
polyamorös psykologi
"populär duschtvål"
Rakade huvuden och mörka glasögon
rakat hennes hår
roliga kvinnliga sexiga filmer
rädslans psykologin
rövknulla
"se en snopp"
sexbot wiki
sexia fantasier
skamklippning
slåss mot väderkvarnar
små rakade fittor
svartsjuka , tecken på kärlek?
"säljer min kropp"
söt och snäll
tjej håriga ben
tjejer tänder på kroppsdelar som
Upphetsning genom att suga på kvinnobröst
vad gör en servitör
varför får män urinvägsinfektion
vart går man om man fått könssjukdom
vi måste höja våra röster
vi sa mig stora bröst
välja bort barn
äckliga gubbar


Tycker du att det här var roligt (eller tråkigt, för den delen) kan jag varmt rekommendera cupcake carnys återkommande inslag "Best of Googling" ([Del 1], [del 2]).

En sak undrar jag över (jo, jag undrar över ganska många saker, men vad gäller sökträffar som leder till VSASS, det vill säga). Sökmotorer som länkar hit som respons på vissa sökord följer bara sin bestämmelse, men de som klickar sig hit - fast de synbarligen är ute efter något annat -, vad följer de? Är det inte risk för att den som söker på sexig tjej som visar sina bröst och hamnar här känner sig lite lurad? Älskling associerar till "internetporrens barndom" och en länk som löd "click here for beaver"; den som följde uppmaningen kom till en bild på - ja, en bäver.

(För den som mot förmodan missade poängen: ledtråd finns någonstans [här].)

tisdag 19 augusti 2008

Sista brevet från skärgården; om systerskapet

F: Jag önskar att jag kunde säga att ett så kvinnodominerat och underordnat yrke som servitris också kännetecknas av ett starkt systerskap. Tyvärr är det sorgligt ofta kvinnor inte håller varandra om ryggen trots att de alla har den gemensamma nämnaren att de tjänar mindre än männen. Bara det är ju något att kunna snacka om. Av någon anledning snackas det inte om det. Inte på en enda fikarast. Däremot snackas det skit om Bella som diskar så fruktansvärt långsamt, eller Klara som har en otrevlig ton mot gästerna, eller Becka som är killtokig eller Sara som dricker öl varje kväll. Inte en gång säger någon: men hallå! Varför tjänar Kalle dubbelt så mycket som oss? Vi sliter ju häcken av oss? Han har ju ingen utbildning och han är yngre än mig! Det onämnbara. Kockarna är mer värda, det bara är så. Och det märks på flera sätt. De få gånger vi har en ung kille i diskrummet istället för en tjej känner han vittringen av makt med en gång. Han vet var han egentligen hör hemma. Vi måste skälla på honom konstant för han sköter inte sitt jobb utan står bara och snackar med kockarna i köket. Han hoppas bli en av dom. Vill inte bli en i servisen.

Det märks också tydligt på hur kockarnas respekt för mig ökade när jag fick rycka in i kallskänken. Helt plötsligt var jag nästan en av dom, eller - den kvinnliga och lägre betalda motsvarigheten. Den som sköter den kalla maten. Den som inte nämns i tidningen. Vem som helst kan ju lägga upp tryffel på ett fat eller blanda ihop en bönsallad.

Trots detta så hade vi våra fina stunder, jag och systrarna. Vi hade ju ingenting gemensamt utöver att vi alla jobbade på samma ställe. Ganska ofta kunde vi stå och tjafsa om småsaker (stora saker) som huruvida det är okej att ha sex med en kille första kvällen, om en skulle ge honom en till chans efter att han strulat med någon annan, om en gillade att ge oralsex eller inte etc. Jag blev ganska snabbt hon-som-säger-"knulla"-istället-för-"pippa" och som alltid gick rakt på sak. Eftersom jag också var sex år äldre än många av mina medarbetarsystrar så blev jag "den erfarna". Jag hoppas att jag kunde ge några bra råd. Jag tror i alla fall att jag lyckades vara ett bra exempel för den nya 18-åriga bartendern som alltid fnittrar nervöst när någon fyrtioårig fyllgubbe ropar obsceniteter över baren, då jag istället lägger armarna i kors och säger "hit men inte längre" och vägrar att luta mig fram för att höra snuskskämt viskade i örat. Och skinn på näsan kan behövas i restaurangbranschen för de senaste två veckorna har jag fått vifta av mig fullgubbar som getingar, liksom jag sagt tidigare; en servitris jobbar med hela kroppen. Nej, jag vill inte ha en arm om midjan när jag tar beställningar, nej jag känner inget behov av att få en kram som tack för god service och NEJ jag vill inte slå mig ner en stund vid ert bord och snälla ni behöver INTE vänta tills jag slutar. Och vi systrar följer varandra till loftet om vi är rädda och vi stannar uppe tills alla är klara så att ingen ska behöva låsa ensam och vi bjubbar på tamponger och ipren och hårnålar och deo och vi är de underbetalda som arbetar hårdast och vi är de som blir tafsade på och inte är värda respekt och vi är de som blir hotade om vi missköter oss och de som lever på att serva så att vi får dricksen som drygar ut våra låga löner.

När sommaren är slut får vi helt plötsligt tillbaka våra personligheter. Jag är tillbaka i stan och ska ta igen allt bloggande, och jag ser fram emot studiecirklar, pyssel och filmfestival på Tellus i oktober. Mitt servitrisjag och mitt feministjag är så olika varandra att ni skulle skrämmas om ni såg det. Vi är båda hårda och kompromisslösa men den ena blundar för saker som den andra aldrig skulle blunda för och den ena orkar inte ta diskussionen och vill inte riskera dricksen… Det är läskigt hur professionell en kan bli i sammanhang som kräver det. Det är det som reproducerar normen. Jag skäms lite över att jag inte har varit obekvämare än vad jag har varit.

Intervju i Tidningen Kulturen

H: Nu ligger intervjun med mig uppe på [Tidningen Kulturen]. Tack till Helena Granström för en bra text. På sidan ligger också VSASS officiella pressbild på Frida och mig; tack till fotografen, den fine Martin S. Halldin.



Jag tycker att det är lite intressant att det inte anses intressant - även om intervjun till stor del handlar om text, handlar den också om den fysiska aspekten av text - att jag kombinerar intellektuellt arbete med fysiskt arbete i ganska lika mån (i fråga om betalt arbete). Det kan tyda på att Tidningen Kulturen och jag har olika syn på vad som är "kultur". Inget ont om det, bara - ja, just intressant.

lördag 16 augusti 2008

Jag är inte ...

H: Jag kan inte låta bli att fundera över vad formuleringen "Jag är inte homosexuell, men ...", följd av ett försvar av något slag för homosexuellas rättigheter, egentligen fyller för funktion. Ska den ge ytterligare legitimitet åt det som sedan skrivs? Eller vill den skrivande därigenom framhålla hur tolerant hen är? Vem förväntas bry sig? Den får mig osökt att tänka på den gamla klassiska försäkran "Jag är ingen talare, men ..." som väl kan vara en förskönande omformulering av: "Alltså, jag vet att det jag kommer att säga nu kanske inte är så himla bra egentligen."

Tips: Testa att byta ut "homosexuell"/"homosexuellas" mot något annat: B, T, Q, asexuell, poly, RA eller varför inte heterosexuell, monogam, svartsjuk ...

fredag 15 augusti 2008

Mer media

H: Häromdagen fick jag för läsning en första version av en intervju med mig som gjorts för [Tidningen Kulturen]. Märkligt att läsa om mig själv i tredje person, eftersom det är ett distanserande betraktelsesätt jag i vanliga fall strävar efter att komma bort ifrån (den enklaste och mest välkända metoden är att inte använda "en"/"man" när den som avses är "jag"). Hur som helst sammanfattar den ett intressant samtal om VSASS, skrivande som eskapism och feministisk strategi och om att hitta rätt genom att hitta fel, och jag lägger ut en länk till texten så snart den publiceras.

Nästa gång drömmer jag om att delta i ett rundabordssamtal om hur feminism, veganism och kritik mot förhållandenormer hänger ihop (allt hänger ihop). Bara att arrangera, banda och skriva ut, någon?

torsdag 7 augusti 2008

Alternativ till mononormen - filmen



H: Kära läsare, här är del 1 av inspelningen från panelsamtalet "Alternativ till mononormen" som hölls i Pride House förra måndagen. Från vänster [Tanja Suhinina], jag, Helena Meyer, Jon Jordås från [sexfakta.se] och moderator [Andie Nordgren]. Del 2 – som består av frågestunden där publikens frågor tyvärr inte hörs – går att klicka sig till från del 1.

Länkar: [Tanja Suhinina]
[Dr Andie]

onsdag 6 augusti 2008

Priset en betalar för att slippa skämmas. Ett inlägg om Pride 2008

H: Något sent kommer här en summering av avslutningen på Europride.

Paraden var bra, kändes bra och gick bra trots det envisa regnandet (mr/s wet t-shirt har sällan känts som ett mer rätt alternativ). Jag gick med polyblocket som bestod av uppskattningsvis 20–25 personer; deltagare kom och gick, fanan (och banderollen) hölls högt och stämningen var god. Vi pratade där och då om att det var – nästan oroväckande – fritt från motdemonstrationer. På morgonen hade jag vaknat till reprisen av [Heliga familjen] i P1 (avsnittet "Äktenskapsplikten" från fredag den 1 augusti) och blivit gråtfärdig först av Karin Johannissons redogörelse för hur kvinnors sexualitet från att ha varit självklar på 1700-talet osynliggjordes av vetenskapen under 1800-talet (det fanns flera saker att bli ledsen av tidigare i programmet; jag skyller på att jag inte var riktigt vaken under den nutida biologistiska synen på mäns sexualitet, intervjun om sex "för husfridens skull" och när Lena Lennerhed pratade om det heterosexuella samlagets dominans) och därefter när Birgitta Stenberg talade om intolerans mot flersamheter ("den värme och den lycka och den glädje som finns i det här, det ska då vara förbjudet ..."). Men då jag gick längs Hornsgatan och höll hand med en älskad person och hade armen om en annan hade jag glömt och det kändes lugnt och stolt och självklart. Fördomarna mot icke-exkluderande relationer (det är inte riktig kärlek, det handlar bara om sex, det är bara en fas osv) är, som många i föredrag, panelsamtal och andra forum gav prov på under Pride, lätta att argumentera emot och de som ringer P1 för att basha Pride och H (de flesta fokuserar på den första bokstaven och missar/glömmer/bortser från/... att det finns B, T och Q) sätter för det mesta krokben för sig själva med sina cirkelresonemang. Det var så mycket kärlek i luften – även om det är ett slitet uttryck finns det få andra som täcker lika mycket av upplevelsen.

Sedan kraschlandade vi mot vardagen. Motdemonstranterna var kanske frånvarande under själva Prideparaden, men i den "normala" vardagen finns sådant som den bloggdiskussion Sonia länkar till i sin kommentar till [Fridas förra inlägg], där hens "rival" skriver om sina åsikter om "alla jävla homosexuella äckel" och inte verkar vara mottaglig för några vettiga argument. En attityd som hatbrott byggs på. Förutom att det är obehagligt och sorgligt – för att uttrycka mig milt – är jag lika oförstående som inför [Expressen-nyheten om DNA-test för att avslöja otrohet] (jag tänker inte ge mig in i en diskussion om otrohet här, däremot – varför vara med en partner som en inte litar på?). Jag förstår helt enkelt inte vari det hot ligger som föranleder aggressiva uttryck som det jag motvilligt citerat ovan. En fundering vi återkommit till under Pride är att många inte verkar se någon skillnad mellan – för att ta ett bokstavsexempel – homosexualitet och homosexuellt världsherravälde där alla som inte är homosexuella utrotas. Som ett slags H-världens parallell till [Valerie Solanas S.C.U.M.-manifest].

Att bli kraschlandad på det här sättet känns ibland som att låta the haters vinna. Till tröst konstaterar jag att motstånd föder – på gott och på ont – sammanhållning. Vi ses i paraden nästa år.

Tack till Leo Nordwall för [relationsanarkisymbolen].

Andras reflektioner om Europride 2008:
[Martin Halldin, ETC]
[Mattias S]

lördag 2 augusti 2008

Långt ifrån Pride

F: Fortsatta rapporter från utomstads. När Stockholm firar Europride och hela staden står i ljusan låga och alla institutioner tävlar om att vara mest queer befinner jag mig på toppen av Galgberget i Halmstad och lyssnar på sexistisk ståuppkomik, som trängs in mellan kärleksballaderna på Halmstads motsvarighet till Allsång på skansen. Jag står här och ryser över dom dåliga skämten, jag ryser över gubbarna som skrockade med när snubben på scen liknar flickvännens sexuella avvisande (”Vi kan väl kramas istället?”) med en smocka rakt i ansiktet. Och jag längtar mig till Europirde, hur kan jag missa det? Samtidigt som det är precis här, på ”Allsång på berget”, som diskussionen behövs mer än någonsin. Kan en rusa fram och grabba micken ur den förvånade snubbens hand och skrika ”NEJ! Om tjejen vill kramas betyder det inte en smocka i ansiktet, och snälla sluta säga så för då kommer hon tro att hon inte får neka till sex, för vem vill ge sin älskade en smocka i ansiktet, och tänk till för FAN!” och sedan försöka få med pensionärerna på allsång till Säkert "Allt som var ditt" under förvirrat mummel. Det kanske är precis vad en skulle ha gjort. Istället bubblar det inuti mig och jag längtar till Pride där alla tycker som jag. Modstulen inser jag att mängden individer som skrattar åt sexistiska skämt är hundra gånger större än mängden individer som gästar Pridehouse den här veckan.

Några dagar senare sitter jag på bussen från Halmstad till Stockholm och får lyssna på fyra samtal minst från tjejen i sätet bakom som berättar om hur fint hennes pojkvän hade ordnat gårdagens middag. Det var hembakt bröd och skärgårdsröra och vin och kusten och solnedgång och det var såå romantiskt och det ena ledde till det andra höhö.. Jag sitter och läser Kvinnorummet av Marylin French och har slutat tro på kärleken och männen. Tjejen i sätet bakom fortsätter berätta för sin väninna hur omöjlig hennes kille är annars, han diskar aaaldrig eller orkar knappt lyfta ett finger, det var så fint när han väl... Tjejen i sätet bakom fortsätter berätta hur hon ibland kan tycka att det är ganska skönt att lämna över besluten åt honom, man orkar ju inte bestämma allt själv, tycker hon, och mina varningsklockor börjar ringa, ”men han är ju så fin!” och återigen står jag där och undrar var micken är? Jag kanske kan leda hela bussen i en allsång en gång till? Jag är så långt ifrån Pride och alla härliga diskussioner om relationsanarki jag kan komma.

Kvällen innan satt vi i medeltidsbyn i Halmstad och hängde med några bekanta. På min vänstra sida kom en liten tjej och satte sig och vi kurade ihop oss under en mantel för att komma undan från myggen och vi lekte att det var en osynlighetsmantel, tills en mansfigur (hennes far? Hennes mammas kille?) ropade att hon skulle sova och att hon fick akta sig - för det var bara hon och två killar, vågar hon sova med bara killarna? Och jag vände mig snabbt till den lilla åttaåriga kompisen under manteln och sa nåt dåligt formulerat som ”vad dum han är, killar är inte farliga” när jag egentligen ville skrika ”Varför ger du henne redan i så här tidig ålder bilden av att killar är något som en bör akta sig för? Varför minskar du hennes livsutrymme? Varför gör du skillnad på könen på åttaåringar? Varför ger du dom åttaåriga killarna makten att vara det som skrämmer tjejer?”.

Jag ska nu snart igen ut och vara servitris i några veckor. Även skärgården är en plats Pride glömde. På min turné genom Sverige får en verkligen höra tillräckligt mycket för att ge en mardrömmar resten av livet. Jag är oerhört lättskrämd, men det finns många skrämmande människor därute. När jag läser Hannas fantastiska uppdateringar från Pride önskar jag att jag vore där mer än någonsin.