M: En helgkväll i mitten av december spelade jag skivor på en klubb i en främmande stad. (Ja, jag vet vad Valerie Solanas skriver om discjockeys i [SCUM Manifesto], men jag försöker kompensera min evil doer-hobby genom att göra gott resten av tiden…) Giget gick bra och både gäster och arrangörer var nöjda. Efter stängning skulle vi bege oss från stället där klubben hölls och hem till en vän till arrangören som hade snällheten att upplåta en sängplats åt mig. Då inträffade något beklämmande. Krögaren sa till mig: ”Jag trodde att X (arrangören, tillika en bekant) skulle fixa en tjej som du kunde sova hos.”
Jag trodde inte mina öron. Personen förutsatte att jag:
1. Är heterosexuell.
2. Ville ha ”en tjej” fixad.
3. Att X är något av en hallick.
Hade jag inte – förlåt ordvitsen – blivit tagen på sängen av uttalandet så hade jag kanske sagt något hårdare och mer välformulerat än det jag nu fick ur mig; att jag alls inte förväntade mig någon sådan ”service”.
Jag tycker att ett yttrande av det här slaget visar på en tråkig och förlegad syn på både ”män” och ”kvinnor”. Och kanske DJ:s också…
Beträffande mitt plattvändande så har den som vill uppleva det chans att göra det nu på fredag, den 9 januari, när Tech Noir har efterlängtad säsongspremiär.
Dance to the revolution!
söndag 4 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
4 som sa ...:
Om sexistisk reklam, se de "fantastiska" kommentarerna från läsarna; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2283607.svd
Solanas... Den trevliga människan... Psykiskt sjuk och hatisk som få, utmärkt feministisk idol.
@ Karl: Var har jag skrivit att Solanas är min idol? Det kanske inte framgick att formuleringen var tänkt att roa...
Jag tycker att människor ska vara försiktiga med att ha idoler. Byt till ex ut "Solanas" mot "Platon" eller "Strindberg", så har du att göra med minst lika mycket hat, och en inte oförsvarlig del sinnessjukdom (åtminstone i fallet Strindberg).
Utmärkta mansidoler?
Nu sa jag inte riktigt att hon var din idol, men det finns feminister som idoliserar henne, och på tok för många som verkar ha en positiv bild av henne och hennes verk. Själv mådde jag dåligt ett par dar efter att jag läst SCUM-manifest, det är det vidrigaste jag läst, alla kategorier. Mein Kampf framstår som tämligen sympatisk i jämförelse. Den brukar jämföras med nazistiska Turner diaries, men den tänker jag inte läsa själv.
Har aldrig varit intresserad av Strindberg men jag misstänker att han aldrig skrev något i klass med SCUM-manifest.
I det jag läst av Platon har jag inte sett något särskilt hat, men det är mest brottstycken ur Dialoger och beskrivningar av bla Russel så jag kan mycket väl ha missat eventuella genocidala texter...
Skicka en kommentar