Modebloggande

H: En av de sista dagarna på förra året ägnade jag åt att försöka köpa ett par byxor. Alltså "försöka" som i "och det gick inte så bra". Det händer inte så ofta att jag försöker köpa byxor, så jag brukar glömma det vanliga resultatet mellan varven. För att det går tid eller för att jag tror att det kan bli bättre.
Jag uppfostrades som tjej. Av vana letar jag vanligen på klädbutikernas tjejavdelningar, fast jag efter hand gjort slut med stora delar av deras utbud.
Det är flera år sedan jag i ett Berättelsen om O*-inspirerat infall sorterade ut alla mina bh:ar ur garderoben. (Att normen tjej = bär bh är stark har jag sedan dess märkt av något överraskat uttalande av typen "oj, har du ingen bh" hos sjukgymnasten, annars inga särskilda reaktioner.) Jag klarar inte av högklackade skor, inte för att jag är lång redan utan klackar, utan för att jag känner mig hindrad i mina rörelser. Samma sak med snäva klänningar och kjolar. Samma sak med de flesta klänningar och kjolar över huvud taget - se möjlig ledtråd vid *.
Det jag påmindes om när jag var ute på min misslyckade byxshopping var - än en gång - hur opraktiska plagg som riktas till tjejer brukar vara.
Tjejtröjor är ofta för korta (om det inte är just magtröjor en är ute efter).
Tjejbyxor har vanligen grunda framfickor (= opraktiskt för den som vill ha till exempel mobilen nära till hands).
"Bakfickor" är inte sällan bara påsydda ficklock som detaljer, utan fickor. Ett starkt minne från ett separatistiskt sammanhang där vi pratade om utseende är hur en deltagare berättade att hen när hen var yngre fick påpekat för sig att hen kanske inte borde ha plånboken i bakfickan på byxorna. Underförstått att det fick hens bakdel att se stor ut. Ett påpekande ungefär lika subtilt som när jag fick min första deodorant i present när jag fyllde tretton. Piska förklädd till morot.
Över huvud taget omotiverade detaljer: ficklock utan fickor, knappar som inte går att knäppa upp m m. Jag hittar inte det rätta ordet på svenska för vad jag tycker, men på engelska finns det ett utmärkt: jag tycker att kläder för tjejer är flimsy. Tunna, ömtåliga och klena. Som tjejer själva ibland anses vara.

Ja, jag vet vad som är den samtidiga anledningen och lösningen. Tjejer har inte så mycket grejor i fickorna eftersom de har handväska och de behöver inte så många eller rymliga fickor eftersom de har handväska. Och jo, eftersom jag för det mesta känner ett behov av att ha med mig en pocketbok och en eller ett par tidningar - för att inte tala om mitt senaste stickprojekt - brukar jag själv ha väska ganska ofta. Men jag ogillar att klädutbudet inskränker min möjlighet att välja och min frihet att röra mig. Det finns så mycket som inskränker kvinnors frihet och möjligheter.

Nej, min målsättning för 2009 blev inte att aldrig mer handla kläder på tjejavdelningar. Jag kommer fortfarande att kunna ses finkamma dem efter en binder-tajt tanktop att ha på nästa TN. Där jag inte tänker ha väska.
(Min nyårsmålsättning är densamma som förra året, om någon kommer ihåg den, även om jag själv kom att glömma i somras. Halva mitt liv. Det får räcka. Men mer om det en annan gång, kanske snart.)


* Pauline Réages (pseudonym för Dominique Aury) klassiska masochistroman från 1954 (Histoire d'O). Kläder spelar genomgående en viktig roll i romanen; deras främsta funktion är att blotta och framhäva. I ett stycke beordras huvudpersonen O av sin älskare att göra sig av med alla de plagg i sin garderob som inte öppnas framtill eller kan lyftas upp med en rörelse.