I väntan på ...

H: I P1-morgon i morse diskuterades Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot (1953) som just nu spelas på Göteborgs Stadsteater och har premiär på Stockholms Stadsteater i helgen. Regissören för Göteborgsuppsättningen Henric Holmberg och författaren Eva Ström, som skrivit om pjäsen i programbladet till samma uppsättning, samtalade. Bland annat sa Eva Ström att "man kan spela [pjäsen] på så otroligt många olika sätt, existentiellt och politiskt och socialt eller historiskt och psykologiskt". [Diskussionen] hamnar, tycker jag, i ett helt annat ljus i vetskapen att Beckett uttryckligen motsatte sig vissa omtolkningar av pjäsen i fråga. Beckett stämde ett teatersällskap i Holland 1988 och hens rättighetsinnehavare stämde ytterligare ett, i Italien, 2006 för att dessa satte upp I väntan på Godot med kvinnor i rollerna. I båda fallen dömdes till den konstnärliga frihetens fördel. (I Sverige har pjäsen diskret satts upp av den feministiska teatergruppen [Teater Lacrimosa].)

Regissören för den italienska uppsättningen var nöjd med utslaget – omtolkningen var i själva verket inte särskilt revolutionerande:

"Silvia and Luisa look like men on stage and I chose them because they have played male roles before. We have used the text in its entirety and have in all other ways remained completely faithful to Beckett's work. We have followed his stage instructions down to the tiniest detail ... There is no element in the directing, acting, costumes or make-up that refers to a change in the characters."

"Personer", som Eva Ström refererade till rollerna som, är fortfarande ofta synonymt med "män". Eller, i det ovan citerade fallet, kvinnor som ser ut och agerar som män.


Länkar:
["Waiting for Godot"], Wikipedia
["Beckett estate fails to stop women from waiting for Godot"], från guardian.co.uk (om den italienska uppsättningen med kvinnor i huvudrollerna)