Cykelnormer

M: I torsdags tog jag ut cykeln från källaren och trampade till och från jobbet. Mycket välgörande! Hemvägen gick över Årstabron och där stod det folk och delade ut presenter till oss cyklister. Gåvan bestod bland annat av en nötpåse och en liten skrift med titeln ”Cykelsmart”. När jag kom hem läste jag igenom broschyren. Och blev irriterad.
Låt gå för att det kan tyckas vara lite onödigt att propagera för cyklingens fördelar för de som uppenbarligen redan är övertygade, men det kan jag tåla. Bland information och goda råd återfanns dock irriterande åsikter om ”manligt” och ”kvinnligt” på cykelsadeln.
[Svensk Cykling], branschorganisationen som står bakom broschyren, skriver att de har ”kopplat in några trendkänsliga moderedaktörer som ger sin syn på mode och cykling.” Och det är här det blir tokigt.
Några citat:

”Cykla med kjol är inget bekymmer. Men skulle vinden vina ordentligt är det smart att hålla nere kjolen med ena handen. Du förstår nog varför.” (Hej moralism!)

”Tänk sexigt cykelbud när du klär dig för cykelfärden. Personligen skulle jag gå loss på en catsuit i svart lycra. (…) Sportigt och sexigt på samma gång.” (Caroline Blomst, modechef på modefeber.se ger råd till ”kvinnor”)

”Att cykla med stil som man fungerar utmärkt. (…) Den klassiska cykelbyxan känns däremot fel – för män har den helt försvunnit i modebilden. (Och Daniel Lindström, modechef på Café, coachar ”männen”)

WTF?! Vad har det här med cykling att göra? Är det för mycket begärt att vilja trampa runt utan könsfördomar och att slippa höra vad som är ”rätt” genusmarkör i cykelbanan?
Att ”kön” ska signaleras i alla sammanhang, till och med på sadeln, känns bara så… Unket.
Men nötpåsen var god.