"Hon är ju ändå i Paris"

H: För en stund sedan lyssnade jag på reprisen av programmet [Bokcirkeln] i P1, där Anna Hallberg, Agneta Klingspor och Leif GW Persson varje vecka diskuterar en del av [Cora Sandels] trilogi om Alberte. För övrigt böcker jag själv läste i tonåren och fortfarande är förtjust i.
Leif GW Perssons medverkan i cirkeltillfället jag lyssnade på idag, med temat "Kärleken", var ett dåligt skämt. Kanske var det inte alls ett skämt. Det var i alla fall inte roligt. Det var snarare: Hej härskarteknik! Hej våldtäktslogik!

Om jag fixar att lyssna igenom podcasten återkommer jag med citat.

Uppdatering – några utdrag:
Leif GW Perssons andra inlägg i programmet är då hen avbryter Agneta Klingspor, som drar paralleller mellan Albertes vandringar och sin egen uppväxt i Uddevalla: "plätt heter det väl ändå, plätt, gräsplätt", rättar hen och skrattar. Strax därpå säger hen "jag tar illa vid mig när du pratar om Uddevalla på det där viset". Tilläggas bör att jag inte hört att Agneta Klingspor sagt något negativt om själva staden.

Hur var det då med det jag kallar våldtäktslogik? Som jag mindes hördes skylla-sig-själv-argument:

"Jag har ju träffat på såna tjejer, visst, det är klart jag har. Dom väcker erövraren i en. [...] 'Svårt, det här ska jag fixa' liksom, det är ju en lockelse i sig va. Och det är ju hennes grundmisstanke då att karlar är på det där viset och de vill bara en sak och så där va. Och det kan jag ju tänka mig att hon genom sitt sätt att vara så lockar hon fram just det. [...]
Han har nog räknat ut vad fan det handlar om så att han kör ju den där kamerala attityden på lite säkert avstånd och puffar på sin pipa och ställer intresserade frågor men det är ju ingen tvekan att han vill ha ner na i den där vanliga halmen va, och inte för att sova utan för att ägna sig åt annat men han är villig att lägga mycket tid på att göra det. Och det gör då att hon känner sig trygg, tillräckligt trygg för att hon då ska öppna upp och ..."
"Är det kärlek?"
"Jaae ... [skratt] det är en slags kärlek kan man säga. [skratt] Det är väl inte ömsesidigheten som är dess förtecken på nåt sätt. [skratt]"

Sedan gör Leif GW Persson också en märklig utläggning om asexualitet i slutet av programmet och något som liknar en helgardering i sista sekunden: "det finns ett otal varianter på kärlek, det är väl dem vi får titta efter". Visst, Anna Hallberg och Agneta Klingspor berör i programmet även den romantiska kärleken, kärleken inom en själv, kärleken till konsten. Medan Leif GW Persson tämligen konsekvent talar om detta enda "fysiskt bejakande sinnlighet". Så olika tolkas ämnet kärlek.