torsdag 11 juni 2009

Tema: Kärleksdrömmar i nya Ottar

H: Senaste numret av [Ottar] (2009:2) damp ner på hallmattan hemma hos mig idag. Förra numret inspirerade mig [som jag tidigare rapporterat] att läsa Tristan Taorminos intervjubok om att leva som poly i USA, Opening up, och Ottars sommarnummer har bland annat rubrikerna "Polynormal over there" och "Relationsanarki" på omslaget. Rasmus Malms reportage om polyrörelsen i San Francisco finns i fulltext [här].

Maria Lönns artikel "Relationsanarki" (artikeln är inte upplagd på Ottars hemsida) gör mig lite förbryllad. Det finns ju inte ett slags relationsanarki, lika lite som det finns ett slags feminism. Därför skaver formuleringarna "Precis som relationsanarkisterna, de som har partners i pluralis" och "relationsanarkister på det där klassiska sättet, med parallella partners". Det är ju inte att identifiera partner - i singular eller plural - eller antalet partner som relationsanarkin hänger på, åtminstone inte som jag ser det. Om jag är "kvinna" och identifierar mig som "heterosexuell" och under en period inte tänder på någon "man" (eller "kvinna"), slutar jag vara "heterosexuell" då? För vem?

1 kommentar:

Tung Bui sa...

Jag håller med dig helt och hållet i din kritik av artikeln. Det finns många olika sorters relationsanarkier. Den ena behöver inte vara den andra lik. Men däremot så blev jag lite förbryllad över din sista mening.

"Om jag är "kvinna" och identifierar mig som "heterosexuell" och under en period inte tänder på någon "man" (eller "kvinna"), slutar jag vara "heterosexuell" då? För vem?"

Ser du på sexualitet som något statiskt? Ett livskontrakt som en skriver på i tidig ålder för att sen hålla sig vid det?
Kan inte heterosexualiteten ersättas utav asexualitet när helst känslan faller på? Kan inte sexualitet vara flytande? Eller har jag tolkat din mening fel. Vore så himla typiskt. gaah!

Förstod bara inte din andemening med just den meningen. Men annars ett väldigt bra inlägg! :)