Dumskallarnas sammansvärjning

M: Nu befinner jag mig i sommarstugan där jag ska spendera en tid i någon slags självvald exil. Det känns skönt, inte minst med tanke på att det politiskt sett har varit en deprimerande vecka:

* I Litauen drivs ett kränkande, homofobiskt och människorättsvidigt förbud mot att informera om homosexualitet igenom med motiveringen att ”skydda barnen”. Parlamentet upphävde den avgående presidentens veto mot beslutet, som jag skrev om [här], tydligen med stor majoritet. Litauen är vår granne och en EU-medlem och det ska bli intressant att se om det internationella samfundet kommer att agera för att sätta press på landet. Jag har dock inga stora förhoppningar om det. EU har inte direkt visat framfötterna i sexualpolitiska frågor tidigare och det skulle förvåna mig – dock i positivt avseende – om homohatarna i Litauens parlament kommer att höra något från Bryssel.
Men jag hoppas givetvis att jag har fel.

* Idrottsklubbarna AIK och Hammarbys glädjande beslut att, två år efter att Pride hade sporttema, delta i Prideparaden, har väckt ont blod bland supportrarna. Bajen Fans ordförande Daniel Sundquist skriver ett [anmärkningsvärt inlägg] på supporterklubbens hemsida, där hen kräver att beslutet dras tillbaka:
”Frågan vi ställer oss är vad blir det härnäst? Ska vi gå med i feministiskt initiativ och promenera fram till Benny Anderssons toner? Ska vi sitta i tv-soffan och diskutera klimatfrågan?”
Enligt Sundquist är medlemmarnas kön och sexuella preferenser ”totalt oviktigt” i klubben. Detta är naturligtvis skitsnack. Alla som varit på en herrfotbollsmatch vet att homohatet och sexismen flödar på läktaren. Dessutom vet jag att AIK:s Firman driver en kampanj mot en spelare i en annan allsvensk klubb som de misstänker är homosexuell. Bajen Fans Daniel Sundquists märkliga resonemang (”För vår del får du vara en svart man som föddes katolik men lever som buddhist och har elefanthanar som sexuell preferens och försörjer dig på bankrån. Vi som förening lägger ingen moralisk aspekt på dig som människa.” Sedan anklagar hen dem som citerar denna passage för att vara avkommor av tidelag.) är inte heller så betryggande.

Jag har diskuterat den här frågan med några Hammarbyfans och det är tydligt att den är en vattendelare. Några välkomnar möjligheten att göra upp med homohatet och andra tycker att det är helt fel att ta ställning i politiska frågor, hur självklara de än må vara. Klubbarnas beslut sätter fingret på någonting som sopats under mattan under lång tid och nu har de möjlighet att ta ställning för mänskliga rättigheter och allas lika värde som åtminstone Hammarbys måldokument (det är det enda av klubbarnas som jag har läst) säger att de står för.
Om Bajen däremot skulle besluta sig för att backa från beslutet, som dess supporterorganisations ordförande kräver, då är det ett ställningstagande i rakt motsatt riktning. Det vill säga för en fortsatt homohatisk, kvinnoförnedrande machismokultur.
Det är bara att välja.

* Slutligen vill jag inte undanhålla er antifeministernas senaste pekoral; en [”debattartikel” i Sydsvenskan]. Där slår en ohelig allians (som bland annat består av matematikern gone ”samhällsdebattör”, Tanja Bergkvist – vars ogenomtänkta, irrationella och konstiga resonemang du kan läsa mer om [här] –, den paranoide antifeministen Per Ström och medieprofilen Carolina Gynning) sina påsar ihop och kräver – ja vaddå egentligen?
”Sluta sträva efter likhet mellan könen” lyder rubriken. Målet för angreppet är denna gång statens jämställdhetspolitik: ”Statens definition på jämställdhet innebär istället full likriktning mellan könen. Män och kvinnor skall fås att göra liknande yrkesval samt dela exakt lika på föräldraledigheten, och flickor och pojkar skall fås att leka på samma sätt i förskolan.”
Huruvida denna ”definition” av jämställdhet är bra eller dålig, eller om den ens följs i praktiken, kan givetvis diskuteras. Men det är inte debattörerna intresserade av. Istället plockar de fram sin favoritkompis: Biologismen.

De hänvisar till ”forskning”, dock utan att ange källa: ”Forskare på universitetet i Cambridge har visat att redan hos en dag gamla spädbarn är flickor mer intresserade av att titta på ett ansikte och pojkar mer intresserade av att titta på en mobiltelefon – detta utan att forskarna i förväg vet barnets kön.”
Jag tror att jag lyckats hitta studien de hänvisar till: Processes in language acquisition: the roles of gender, attention, and maternal encouragement of attention over time
Den verkar inte vara tillgänglig i sin helhet för gratisläsaren, men efter att ha tagit del av bland annat abstract och vissa diskussioner kring forskningen så har jag fått uppfattningen att debattörerna hårddrar rönen ordentligt. Bland annat redovisar de bara en liten del av studien (det vill säga den del som går att tolka så att den stämmer överens med deras egen uppfattning).

En lustig paradox i sammanhanget är för övrigt att debattörerna först slår fast att nyfödda ”pojkar” och ”flickor” alltid beter sig olika av biologistiska orsaker. Sedan kritiseras den nuvarande jämställdhetspolitiken för att inte ta hänsyn till ”den fria viljan”...
Detta är höjden av självmotsägelse!

Den som är det minsta intresserad av ”kön” eller biologi vet att parametrarna bakom varje genuskategori är oerhört mycket mer komplexa än vad dessa reaktionära debattörer vill göra gällande. Att med hjälp av vantolkning av forskning försöka befästa fördomar, påstådda skillnader och/eller orättvisor är tyvärr en vanlig metod bland dem som av olika anledningar motsätter sig feminism och jämställdhetsarbete. Snälla, skärp er, så kan vi diskutera sedan!

På ett plan roas jag kungligt över detta larv, men egentligen är det förstås inte roligt. Debattörernas bristfälliga argumentation spelar ingen roll – det är de stora medierna som sätter tonläget, och så länge de publicerar sådan här snömos istället för att ta sitt ansvar och bana väg för en saklig genusdebatt värd namnet, så kommer nivån på samtalet att vara oväsentlig, ovärdig och okunnig. Och då får vi en jämställdhetsdiskussion därefter, tyvärr.