söndag 12 juli 2009

Krönika i =Oslo

H: Jag blev inbjuden att skriva en krönika till [=Oslo], som är en norsk motsvarighet till gatutidningar som Situation Sthlm, Faktum och Aluma. Det blev en enkel redogörelse för några av mina tankar om relationsanarki. Krönikan publicerades i översättning i =Oslos juninummer som hade temat familj. Nu lägger jag upp den oöversatta versionen här. Håll till godo!


Om du är vän med någon och blir vän med en person till, måste du inte göra slut med den gamla vännen. Likaså med barn: om du har ett barn och sedan får ännu ett, måste du inte ta kärlek från det första barnet för att ha att ge till det andra. Tankar som dessa är självklara för de flesta. Som relationsanarkist undrar jag: Varför kan inte kärleksrelationer fungera på samma sätt? Vad är det som gör att kärleken till en partner särbehandlas positivt i jämförelse med andra kärleksfulla relationer?
Jag är övertygad om att det är möjligt att älska flera och att kärlek förökas genom delning. ”Delning” är egentligen ingen bra liknelse eftersom den får det att låta som att det bara finns ett bestämt mått kärlek, som en kaka bara ett visst antal personer kan äta av och sedan är den slut. Bättre kanske att tänka på kärleken som en rullande snöboll: ju mer den rullar, desto större blir den!

Det finns en massa föreställningar om kärleken. ”Kärlek kommer och går, men vänskap består” och ”mister du en står dig tusende åter” är några talesätt. Med den seriella monogamin – att en istället för att vara tillsammans och monogam med en och samma person livet ut är tillsammans och monogam med en person åt gången – följer idén att människor är utbytbara för varandra. Hittar du en partner som är bättre än den nuvarande kan du uppgradera. Det är en industrisyn på kärleken som reducerar oss till funktioner. Vi anses behöva Kärlek™, inte specifika personer.
Vänskapen framställs alltså som mer stabil och varaktig än kärleken. Ändå sägs det om personer att de är ”bara vänner”. Med ett ord befästs styrkeförhållandet mellan kärlek och vänskap: det förra är högsta vinsten och det senare en lite sämre variant. Som om inte vänskapsrelationer kan vara fulla av kärlek och innehålla allt sådant vi vill ha i en relation med en partner: vänskap, respekt, tillit, attraktion, sex. Minns att kärlek är kärlek är kärlek är …

Om vi vågar oss på att ifrågasätta samhällets rangordning av kärlekskänslorna har vi tänkt något som är grundläggande för relationsanarki. All kärlek mellan vuxna och samtyckande personer är bra kärlek – det är så självklart att det inte borde behöva sägas – och ingen har rätt att bestämma att ett slags kärlek generellt sett är bättre än ett annat. Vad som är och känns bra för dem själva kan nog däremot de flesta vuxna och välmående avgöra.
En annan huvudsak är betonandet av det fria och aktiva valet. Visserligen har vi kommit en bra bit från äktenskapet som ekonomisk allians mellan brudens och brudgummens respektive familj och att du ska hedra din far och din mor antingen de är bra föräldrar eller inte, men förhållanden människor emellan påverkas fortfarande av en massa förväntningar. Ett kärleksförhållande förväntas resultera i sammanboende och familjebildning inklusive barn. Vänner ska alltid finnas kvar när tvåsamhetsdimmorna har lättat. Återigen funktioner vi förväntas fylla. Då vi i enkäter förutom standardsvaren ”Gift”, ”Sambo” och ”Singel” kan kryssa för alternativet ”Annat”, nog kan även relationer utanför ramarna rymmas? Jag tror att våra möjligheter är oändliga även på relationernas område och att vi är kapabla att hantera detta utan att det blir anarki som i ”kaos”.
För mig framstår påståenden som ”människan är gjord för monogami” som kvarlevor från en ordning som utvecklingen mot friare förhållandeformer – företrädesvis mindre rigid äktenskapslagstiftning – och den feministiska revolutionen, med kvinnans självbestämmande och tillgången till preventivmedel, frigjort oss från. Jag älskar de relationer jag är med om att bygga, och det jag älskar vill jag ska få vara fritt.

3 kommentarer:

Tung Bui sa...

Helvete vad bra skrivet! Jag hade inte kunnat uttrycka det hälften så bra själv. Underbart! Tack så mycket!

Hanna sa...

Å, tack själv, jag blir mycket glad för berömmet!

Hazel sa...

GULD!