Hej mammaklubben!

F: Idag blev jag invigd i mammaklubben. Det smög sig på väldigt oväntat, men plötsligt var den där i hela sin kvalmighet. På mässa i Eskilstuna stod jag och snackade lite med en representant från våra "konkurrenter". Det är kutym att alltid vara väldigt trevliga mot varandra och gärna dunka varandra i ryggen och säga plattityder som "Det är så töntigt att vi konkurrerar när det viktigaste är att alla går med i ett fackförbund, oavsett vilket!" och sen återgår vi till att trasha varandras förbund framför medlemmarna för att locka flest att skriva på just vårt. Ungefär så är det, fast kanske inte så hårt. Framåt eftermiddagen när vi började plocka ihop våra små infobord stod i alla fall jag, tjejen från Saco, och en tjej från Sacos studentråd (som också tidigare stått och pratat med mig om hur mycket bättre Saco var) och upptäckte helt plötsligt att vi alla tre var på smällen. Eller snarare: jag donar med mitt och får plötsligt frågan. Och den ena: "jag visste det!" och sätter genast igång att gissa vecka baserat på min mages storlek. Jag ligger tydligen en månad före dem. Och plötsligt är vi alla bästa vänner, på ett sätt som bara tre kvinnor med saker som växer inne i deras livmodrar kan vara. Eller?

För plötsligt måste jag bekänna färg i absolut ALLT. Och det gör mig oerhört obekväm. Fosterdiagnostik, för eller emot? Det här är stora frågor! Och om jag alltså valt bort det - brydde jag mig inte om mitt barns hälsa? Ta reda på könet? (se föregående inlägg). Illamående? Halsbränna? Barnmorska? Hur ofta äter du? etc etc. Inte nog med att jag kände mig trängd i att behöva diskutera mitt privatliv med totala främlingar (som var nog för att avsvära mig mammaklubben för all framtid), så upptäckte jag också hur tydligt alla mina ställningstaganden var baserade i politik. Det personliga är politiskt, och familjepolitik mer än något annat. Och vem orkar diskutera politik med främlingar som inte alls vill diskutera politik utan bara magstorlek?

De ena Saco-tjejen och jag skulle båda till Stockholm, och eftersom upptäckten av vår gemensamma tjockis-situation (dvs jag=tjockis hon=smal som en sticka) gjorde oss till bästisar så skulle vi såklart vänta in samma buss och däremellan fika. Och ja, det var jättetrevligt och vi hade intressanta samtal om både allmänna familjepolitiska frågor - vi jobbar ju ändå båda på facket - och om förlossningsvården och vad vi kände för våra barnmorskor. När vi skildes åt så sa hon att tänk så intima man kan bli när man pratar om sådana här saker, det känns knappt som vi är konkurrenter! och vi är ju inte riktigt konkurrenter men nog är det allt bra konstigt. Nej, vi kommer nog inte gå och ta den där alkoholfria ölen för när allt kommer kring så har vi inget gemensamt utöver att vi är på tjocken, och när allt kommer kring så tycker jag nog trots allt att det är roligare att prata om andra saker än graviditet dagarna i ändå. Jag är någonstans så himla glad över att mina vänner inte också är på smällen, för vore de det skulle samtalen kanske se ut så här varje dag. Ständig mammaklubb.

Om två veckor är det dags för den mammaklubb som mödravårdscentralen har satt ihop. Då är det tänkt att vi ska klumpas ihop en bunt kvinns och prata om våra kroppar. Mammor. Pappor får en egen grupp där jag har hört att det mest talas om hur det känns att vara utanför mamma-barn relationen och att en måste respektera ens partners minskade sexlust. Föräldrar äruppenbarligen inte föräldrar. Det är två helt olika roller som lärs ut och som värnas om.

Och om en bortser från det så antar jag att jag egentligen tycker att delandet av kvinnliga erfarenheter är en bra grej. Sätta ord på förtryck och diskutera motståndstrategier. Men jag misstänker att det mest kommer handla om vad en äter och inte äter och hur en mår och om andra mår likadant och så sitter en i ett rum fullt av främlingar och måste bekänna färg i ALLT igen. Men jag kanske blir överraskad såklart. Det kanske är som ett rum fullt av visdom och stöd där en kan prata skit om sin barnmorska och ge tips på en ny, eller ventilera rädslor inför förlossning/amning/uppfostran. Men jag vet inte. Jag fick nyligen ett meddelande på msn från en gammal kursare - jag såg det först flera timmar försent - som jag inte pratat med på kanske två år och som är jättetrevlig men vi hänger inte alls för vi har inte så mycket gemensamt, där det stod att hon hört att jag var gravid och gud vad kul och hur mår jag och så vidare. Hon fick barn för två år sen ungefär. Och jag kände att mammaklubben halade in sitt snåriga nät. "Bonda" viskar det till mig. Nej jag vill inte! skriker jag instinktivt tillbaka.

[Idag kände jag mitt första fladder i magen. Det kändes ungefär som när mobilen vibrerar, men eftersom det inte var mobilen och det var där ungen borde ligga ungefär så antog jag att det var ett barnafladder. Det var ganska häftigt.]