Läsrapport: The Future is Queer

M: Som den sci-fi-nörd jag är så är det inte konstigt att jag kastade mig över en bok med titeln The Future is Queer (Arsenal Pulp Press) i samma ögonblick som Bitte visade mig den på [Hallongrottan]. Nu har jag läst ut den och måste tyvärr säga den inte riktigt uppfyllde mina förväntningar.
Av baksidestexten att döma innehåller antoloigin ”provocative stories and comics [that] posit a queer future of limitless possibilities. The Future is Queer asks probing questions that relate as much to our past and present as they do to our future; of gays and lesbians, it asks who we are, what do we want, and what should we be afraid of?”

Min största invändning mot denna antologi är att den inte känns speciellt sci-fi-artad. Flera av berättelserna hade kunnat gå i vilken hbtq-novellsamling som helst, känns det som. Och så värst mindblowing är de inte heller. Dessutom stör jag mig på att flera av författarna verkar vara mer intresserade av at definiera någon slags HBT-särart än att faktiskt ge sig ut i de queera landskapen, som bokens titel utlovar.
Jag fastnar dock för några lysande noveller. Hiromi Gotos The Sleep Clinic for Troubled Souls är en mäkta skruvad berättelse om sömnproblem, terapi och ett – minst sagt – defragmenterat jag. Huvudpersonen Desdemona försöker komma till rätta med sina grava sömnrubbningar och hamnar på en sömnklinik med aningen okonventionella metoder.

Utöver sju noveller innehåller boken också en väldigt bra serie av Neil Gaiman och Bryan Talbot: From Homogenous to Honey, som problematiserar normer, statlig homofobi och historierevisionism. Snygg är den också!

På slutet tar det sig ordentligt. Som sista novell, efter The Sleep Clinic... kommer en närapå klockren novell av fantastiska Rachel Pollack: The Beatrix Gates, vars berättelse om nanoteknologi, könsapartheid och transtillstånd stundtals känns riktigt visionär. Pollak är för övrigt den som introducerade den första transexuella lesbiska superhjälten – [Coagula] – i serien Doom Patrol år 1993. Bara en sån sak.

Jag vill också nämna de två redaktörernas separata förord, som faktiskt är mer intressanta än flera av novellerna de inkluderat i sin bok. I synnerhet Richard Labontés berättelse om när hen, som barn i en ambulerande militärfamilj växte upp på olika militärbaser och upptäckte sin homosexualitet samtidigt som hen läste Robert Heinlein och Jack Vance, är både roande och rörande.

The Future is Queer är tyvärr ingen klockren antologi för den som vill läsa visionär queer-sci-fi, men den har sina stunder. Dessvärre är boken ganska dyr att köpa (i alla fall där jag inhandlade den), så jag kan bara rekommendera den till riktiga entusiaster.