På tjocken

F: Gravid i tredje månaden redan och såklart har jag hunnit tänka igenom hur många ämnen som helst att lufta här på bloggen. Dagen efter att jag och sambon gjort det första grav-testet (som var positivt) satt jag på tåget till Karlstad och läste ”Gravid – Något bara kvinnor kan” av Ulrika Lorentzi. Teorin kring att vara gravid var mycket starkare än den fysiska sensationen (såklart, eftersom det var så tidigt) eller det verkliga i att ha startat något galet stort. Tankarna kring graviditeten handlade om moderskapsteori, feminism och rädslan för biologismen. Jag var så oerhört glad över att vi lyckats göra mig på smällen, och samtidigt så var jag så medvetet distanserad till allt kring graviditet och barn och familj och jag hade en stark känsla av att barnmorskor är fienden tills motsatsen bevisas (har ännu inte bevisats) och att alla skulle tvinga på mig normativa idéer kring barnafödande och familj (jepp) och att jag nu skulle behöva kämpa mer än vad jag har behövt kämpa tidigare för att upprätthålla mina ideal, och samtidigt var just det här så sjukt peppande. Jag och sambon ska göra det här på vårt sätt!

Här på bloggen tänker jag ventilera allt jag hör och stöter på i min graviditet som är normativt och ofta direkt kränkande. Jag tänker prata om min rädsla för att sugas in i mammaklubben och min rädsla för att stöta på hinder i vägen för det liv som jag vill leva med ungen (och såklart de fysiska hindren på vägen som redan börjar dyka upp), och jag vill prata om hur det känns att tycka att det är jätteroligt att vara på tjocken och att vara det med en feministisk analys. Folk säger ibland åt mig att slappna av och sluta vara så rabiat, nu kommer det oftare i termer av ”du kommer att fucka upp din unge” och ”du låter väl inte politiken gå ut över barnets bästa?” och jag säger nej på allting. Varför skulle politiken gå ut över barnets bästa? Jag är ju feminist för att jag tror att det är det bästa sättet att leva och jag fattar ju alla mina [politiska] beslut för att jag tror att det leder till en bättre värld!

Den 3 maj 2009 (innan jag blivit på smällen) läste jag en artikel i SvD som nämnde tre böcker om förlossning: ”Att föda som en man” av Tove Karlsson, och sen två barnmorskeböcker som handlade om naturligt födande. Jag sparade artikeln, för jag tänkte att jag skulle vilja ta upp vad jag läste just här, på VSASS. Skrivet om ”Att föda som en man”:

”Hur svårt behöver det vara att föda barn? Inte särskilt svårt alls om man utnyttjar den teknik och den kunskap som står till buds. I Sverige har vi en tradition av att undvika medicinsk teknik och medicinskt kunnande i samband med barnafödande. Denna inställning har gjort att svenska föderskor får onödigt svåra och onödigt smärtsamma förlossningar. Så behöver det inte vara. Att föda barn i början av det tjugoförsta århundradet kan vara både enkelt och smärtfritt /…/ Om att överge de fördomar om kvinnlighet som gör förlossningar onödigt besvärliga. Att föda som en man är att föda på nutidens villkor.”

Att föda barn behöver inte göra ont? Revolutionerande tanke (och samtidigt inte ett dugg revolutionerande). Liksom första dagen hos barnmorskan på det allmänna informationsmötet, 4 veckor på tjocken typ, och jag dröjde kvar lite för att fråga om min magknip som jag haft de senaste veckorna. Barnmorskan försökte kanske lugna mig, men hon sa ”det ska kännas lite att vara gravid” vilket inte gav mig något svar på frågan och inte heller fick mig att känna mig bättre. Vad innebär detta? Det ska kännas lite att vara gravid? Det ska lidas lite på vägen, det ska inte vara så lätt. Förutom att det är opedagogiskt – för när ska en då dra gränsen för smärtan och bestämma sig för att NU går jag till doktorn, så är det direkt kränkande. Vill en inte känna smärtan så är en kanske inte lämpad att vara gravid. Är det det som sägs?

I samma SvD artikel som Tove Karlssons bok nämndes två barnmorske-böcker om att föda ”naturligt”, som ett motargument såklart, för en kan ju inte låta det ovanstående stå oemotsagt. Föda naturligt innebär att föda utan någon som helst smärtlindring, och är det som premieras högst av alla födslar. Kejsarsnitt blir vanligare och vanligare, men anses fortfarande ”onaturligt” och distanserat och fegt. När jag surfade runt hittade jag följande insändare: http://www.alltforforaldrar.se/page/artikel/att-foda-naturligt-till-varje-pris som fick mig att börja gråta. Det värsta som sades till kvinnan som valde att göra kejsarsnitt: ”Vill man inte föda ska man heller inga barn ha. Jag som skattebetalare vill inte betala för småtjejer som är rädda att spricka”.

Det finns sjuka mängder ämnen att diskutera på den här bloggen. Barnmorskan som vid första informationsmötet frågar högt ”Men var har ni era män” till de kvinnor som har vågat sig dit solo. Och som sen försöker skyla över den tysthet som frågan besvarades med, med att snabbt säga ”Eller kvinnor. Eller ni kanske är ensamstående” vilket bara gjorde saken värre.

Rädslan för att göra fel och skada barnet, fast ännu mer – alla andras åsikter om vad som är fel och vad som skadar barnet. Att bli allmänt samtalsämne. Att bli omyndigförklarad. Att bli tagen på magen fast en inte alls har sagt att ”hej, kom och ta på mig”. (Att bara få dricka tre koppar kaffe om dagen – the horror!) Hur en hanterar frågan om föräldraförsäkring och ledighet på arbetsplatsen, där, trots att jag arbetar på ett fackförbund, det fortfarande finns mycket normer kring hur ett uttag ska se ut. Mamman måste amma alltså måste mamman vara hemma första halvåret. (Det kommer att komma mycket mer om amning!)

Jag har börjat mitt bloggande med att mala igenom alla böcker jag har hemma och till och med beställt några nya. Är det någon som har ett bra boktips så hojta till! På min lista att plöja igenom och se om jag hittar nåt användbart står;

Det andra könet av Simone de Beauvoir
Jämställdhetens pris av Anne Grönlund och Björn Halleröd
Gravid – något bara kvinnor kan av Ulrika Lorentzi
Ta betalt av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström
9 och ½ månad av Annika Lantz
Förvandling av Eva Adolfsson
Att föda som en man av Tove Karlsson (Beställd, ej ännu läst)
Moderskap och Kärlek - Schabloner och tankeutrymme i feministteologisk livsåskådningsreflektion av Christina Grenholm