torsdag 6 augusti 2009

VSASS om "män" och "kvinnor"

En anonym läsare ställde en fråga:

Jag tänkte bara fråga varför du använder könsmaktsord som "man" och "kvinna" på din annars utmärkta blogg. Det är ju lika kränkande även om du skriver orden inom citationstecken!

Här är våra svar!

M: Det här är egentligen ett jätteämne men jag ska försöka fatta mig kort.
Sedan slutet av 1800-talet (om jag inte missminner mig) använder samhället jag lever i den så kallade tvåkönsmodellen*, genom vilken medborgarna enligt vissa fastslagna kriterier delas upp i ”män” respektive ”kvinnor”.
En sådan uppdelning medför ofrånkomligen en hierarkisering, som i sin tur leder till uppkomsten av så kallade könsmaktstrukturer.

Även om vi inte själva ställer upp på denna kategorisering/uppdelning så är det nödvändigt att förhålla sig till den – för den försvinner inte bara för att vi låtsas som att den inte finns. För att motarbeta orättvisor, våld och andra typer av problematik som är kopplad till de könskategorier som är sanktionerade i samhället och kulturen, så är det ibland viktigt att definiera vilken grupp det är som har det ekonomiska övertaget, utövar mest våld, står för den största delen av miljöförstöringen etc. Om problematiken inte syns går den inte heller att göra något åt.

Jag finner personligen uppdelningen i ”män” och ”kvinnor” begränsande, tråkig och onödig i största allmänhet – men jag kan inte ställa mig utanför samhället och låtsas att den inte existerar i dagsläget. De gånger som den problematik jag vill beskriva kräver att jag använder dessa begrepp så sätter jag dem dock inom citattecken för att markera att jag inte anser kategorierna vara universella och oföränderliga självklarheter.
När det inte är relevant att markera ”kön” använder jag självklart neutrala ord istället.

* Denna utveckling har till exempel Karin Johannisson skrivit om i boken [Den mörka kontinenten].


H: Jag antar att jag skulle kunna skriva kukpersoner och fittpersoner istället, men jag tycker att det skulle bli för mycket fokus på biologiska kön med det skrivsättet och det är ju inte biologiska kön jag är ute efter när jag skriver "män" och "kvinnor" heller. (Om jag skrev kukpersoner och fittpersoner skulle det vara aktuellt att diskutera varför ord som förknippas med kuken är positivt laddade och fitta är ett skällsord. Jag önskar att det var mer som i en dialog i Fulheten av Nanna Johansson: "Det är fitta i dig, min son" - "Wow, tack far!") Samhället i stort är fortfarande uppdelat i (människor som anses vara) män och (människor som anses vara) kvinnor - de genus omgivningen tilldelar oss helt enkelt. Vad en person har mellan benen eller näst sista siffran i personnumret är det inte så många som kollar på innan de bedömer vilket kön personen har. Därav citationstecknen - utan att för den delen antyda att det skulle finnas några "riktiga" män och "riktiga" kvinnor.

Ja, jo, jag skulle kunna skriva "blått" och "grönt" också till exempel. Om jag var ute efter att diskutera vad människor anser vara blått och grönt, men det är jag ju inte i det här sammanhanget i alla fall.

2 kommentarer:

Karin sa...

I min bok är väl kuk och fitta lika mycket negg. Det var fittlång kö till spärrarna så jag missade jävla kuktåget.
Brukar nog jag och andra säga these days.
Inte vackert alls, en vuxen människa borde inte svänga sig med könsord.
Men det är kanske en helt annan debatt.

Anonym sa...

alla med fitta är ju inte heller kvinnor och vice versa.