söndag 13 september 2009

Julafton för haters - och ett försök att förstå dem

M: Jag har inte så mycket att säga om min medverkan i SVT Debatt, mer än att det inte blev som jag väntat mig. Jag trodde att jag skulle få diskutera normer, men hamnade i en kackelcirkus som i bästa fall blev bra tv.
Min kollega [Andreas] och VSASS-kumpanen [Frida] har gjort bra analyser och jag känner inte att jag har något särskilt att tillägga. Jag hoppas bara att jag inte gjorde bort mig för mycket som var med.

Den senaste tiden har varit intensiv för de som ser som sin viktigaste uppgift att försvara genusnormen och tvåkönsmodellen. Det måste ha känts splittrat att uppröras över och avsky både [Caster Semanaya], [Lady Gaga] och [Ragnar] samtidigt.
Det är med blandade känslor jag tänker på detta. Å ena sidan känns det ledsamt att det finns så många haters överallt. Å andra sidan är det roligt att se alla dessa exempel på att företeelsen ”kön” är betydligt mer komplex än det förenklade dikotoma motsatsförhållandet ”man”-eller-”kvinna” som normförespråkarna propagerar för.

Jag tror inte att någon som har åtminstone några kakor kvar i burken längre kan förneka att det finns könsöverskridande människor av alla möjliga slag, och att de dessutom är ganska många. Så varför all denna avsky? Beror den på rädsla? Okunskap? Ondska har jag svårt att tro är orsaken, men jag börjar naturligtvis undra ibland. Hat på grund av rädsla eller okunskap kan jag förstå, även om jag inte accepterar det. Men det finns en företeelse som jag bara inte kan förstå, och där min egen tolerans faktiskt tar stopp; När hatbloggaren Malin Wollin, efter att ha skrivit ett av de värsta angreppen på Ragnar, kvinnorörelsen och jämställdheten som jag läst, i ett [uppföljande blogginlägg] koketterar med sitt hat och skryter med att krönikan som publicerades faktiskt var censurerad – då klarar jag inte av att vara trevlig längre. Förlåt, men jag måste få ur mig detta:

Malin Wollin! Din människosyn är vedervärdig och du underblåser attityder som bereder vägen för hatbrott. Din gärning är ovärdig, oacceptabel och fruktansvärd. (Här jag tagit bort en mening. Censurerat mig, om en så vill...)

Till sist vill jag tipsa om en klockren analys av hatets mekanismer:
”Jag skräms något ofantligt av trångsynthet och normativitet, vilken som helst av dem - eftersom en stark norm alltid följs av något som bara kan kallas för raseri mot det som avviker.
Läs hela inlägget på [Helenas blogg].

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har försökt "appa" - som det kan heta när en pappa gör det? - alla mina tre barn, men det är rätt svårt - faktiskt gick det inte. Önskar Ragnar m fl bättre lycka till! Med brasklappen att amningen inte är så central som många inbillar sig i anknytningen vårdnadshavare-barn. Man kan komma lika nära och vårda/älska lika bra med en varm famn och en nappflaska.
Kramizar /JB

PS Denna "debatt" får dock hatarna där ute att visa sina fula, dumma nyllen ... om det nu är bra. DS

Klementinen sa...

Martin, du gjorde det bästa av ett program som befann sig på dagisnivå. Medvetenheten om manlig amning har satt saker i gungning, din insats i samhällsdebatten bör betraktas som ett hjältedåd. /Jonna

lilithsvalin sa...

Reaktionerna har väl minst sagt varit patetiskt överdrivna. Om en man vill amma så ska väl han få göra det. Ingen annan behöver väl bry sig överhuvudtaget. Det är trots allt ett fritt val.