H: Ibland får jag lust att outa mig som vegan i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Som idag i mataffären, när en person efter att ha förhört sig om sojamjölken jag just ställt upp på rullbandet syftade på barnet i sitt sällskap och sa: "han är också allergisk, så ..."
Jag är inte allergisk, ville jag säga då, jag är vegan. De senaste dagarna - kanske för att det är ganska precis två år sedan - har jag tänkt på att beslutet att bli vegan är ett av de beslut som jag är mest glad över att ha fattat.
Fast det finns nog bättre tillfällen för diskussioner om kost än i kassan med plånboken redan uppe ur fickan, tänker jag också. Här på VSASS, till exempel.
(Nu undrar du kanske vad ett inlägg om veganism gör i en feministisk blogg. Som jag har skrivit [förut] tycker jag att feminism och veganism hänger ihop. I båda fallen är det fråga om maktstrukturer. Eftersom makt korrumperar och smittar av sig på andra områden än just där den utövas, kan jag inte välja vilket område, feminismen eller veganismen, jag tycker är viktigast. Jag tycker att maktstrukturer mellan människor är mer akuta att angripa än det är att sluta dricka komjölk - det är kanske därför jag i första hand är en rabiat feministidiot och inte en rabiat veganidiot - men jag anser inte att det ena behöver utesluta det andra. I det här fallet väljer jag visserligen mina strider, men slagfältet är detsamma.)
lördag 19 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


1 som sa ...:
Igår var jag hos läkaren (för halsont btw). Hon ställde då frågan:
"Äter du normalt, eller är du vegetarian?"
Jag ville svara:
"Jag äter normalt. Jag är alltså vegan"
Men jag sa bara "Jag är vegan". Och då tyckte läkaren att det nog var bäst att ta och testa mina B12-halter också (trots att de var helt ok för inte så länge sedan).
Skicka en kommentar