Mer om amning - reaktioner på Debatt 8/9

F: Ikväll satt Martin i Debatt och pratade om manlig amning, tyvärr så är Debatt ett så knepigt program så ingen hinner någonsin tala till punkt och de har alltid valt att ta in en massa folk som en inte fattar vad de har där att göra. Maria Abrahamsson till exempel som tyckte att hela ämnet var så ointressant och oviktigt att jag faktiskt tyckte att hon kunde ha tackat nej till att ställa upp. Det känns som att hon bara lägger banan för någon form av personvalskampanj inför 2010, med parollen "sunda värderingar" eller typ "men nu får ni lägga ner".
I allmänhet handlade väldigt mycket om att många tyckte att det var äckligt med män som ammade. Belinda Olsson kastade ur sig frågan/påståendet om man inte har rätt att tycka det då? Alla har väl rätt till en åsikt? Men vi får ju inte glömma att det är ett väldigt klassiskt sätt att trycka ner de som går emot normen; att säga att de är osexiga, oattraktiva, omanliga/kvinnliga. Liksom feminister har fått höra i urminnes tider sen de slutade raka benen eller sminka sig och började jobba med typiskt manliga yrken. De är fula, de är osexiga, de är okvinnliga. Och att skaka av sig den härskartekniken med att säga "Men har man inte rätt att tycka det då?" är både oupplyst och kränkande.

Efter Ragnar-debatten som började för nån vecka sedan så stormade diskussionerna på facebook. Jag drogs in i en med en kvinna som tyckte att det hade gått för långt och att det här var ett tecken på "osund jämställdhet" som går ut över barnets bästa. Tydligen är det så pass traumatiskt för barnet att lära sig amma att en inte borde utsätta den för en dubbel börda. Eftersom ingen i diskussionen hade testat att föda upp ett barn med två ammande föräldrar så gick det inte att säga emot det, utöver att det gick att säga att eftersom det inte är någon som har testat så finns det inga bevis för att det inte är bra. Att säga att något funkar nu är inte ett argument för att det inte skulle funka på ett annat sätt. Självklart drogs också erfarenhetsfrågan upp. Uppenbarligen är ingen av er gravid, menade kvinnan, eftersom ni tänker så här.
Jag svarade att jag minsann visst var det, men fick inget svar.

Jag och min sambo har diskuterat amning mycket, och har utifrån vad vi vill kommit fram till att ingen av oss ska amma. Och ja, det här är någonting som jag avsäger mig för att ge oss en möjlighet att komma lika nära barnet och ha lika viktiga roller i början av livet. Men det väcker också starka känslor. Min syster sa att hon aldrig skulle ge upp en sådan sak för "feminismen" och går jag inte lite väl långt nu? Mitt svar på det är 1) jag ger inte upp det för "feminismen", jag ger upp det för att mitt förhållande till barnet och till pappan ska bli så bra och jämställt som möjligt. 2) känslan av att ge upp något som ändå är privilegiat oss kvinnor när männen har så mycket annat togs också upp lite kort i Debatt. De har makten och de höga lönerna! Ska inte vi kvinnor värna om den lilla makt vi har? Men vänta nu här... vi vill ju HA makten och de höga lönerna. Vi hymlar inte med att vi tycker att männen måste ta ett steg tillbaka där. Ska vi inte då vara beredda att dela på den makt vi har? Precis som Martin sa under Debatt till Maria Abrahamsson så hänger amning och löner ihop. Och vill vi ha halva makten och hela lönen måste vi också vara villiga att släppa ifrån oss halva föräldraledigheten och [hela] amningen. Nejdå. Inte hela amningen. Men kanske hela känslan av att modern är den viktigaste i början av barnets liv och därför måste modern vara hemma minst sex månader i början fastän hen kanske inte alls har nån lust och det kanske krockar med det där jätteroliga på jobbet.
Biologi schmiologi.