M: Den som över huvud taget befattar sig med frågor om genus och sexualpolitik kommer oundvikligen att möta bokstavskombinationer av alla möjliga slag: HBT, HBTQ, LGBT, RTFS, SF, för att ge bara några exempel. Gott så.
Ibland kan en initialförkortning göra det enklare att i tal och skrift inkludera de grupper som berörs av ett resonemang eller i ett sammanhang. Och pudelns kärna heter just inkludering. Saknas queers i HBT? Lägg till ett Q och det är fixat! Osynliggörs lesbiska i GBT (Gay, bi-, trans-)? Skriv LGBT istället! Detta kan ibland leda till ganska långa och svåruttalade bokstavskombinationer, men det går faktiskt att leva med.
Men ska vi inkludera bara för inkluderandets skull?
Jag frågar för att jag hajade till nyligen, när jag konfronterades med (vad jag uppfattar som) en ny kombination: HBTH. Det står för homo-, bi-, trans-, HETERO-, och har bland annat använts på en [konferens].
”Äntligen får de heterosexuella känna sig inkluderade och speciella. Det är tröttsamt att bli dunkad i ryggen av Göran Hägglund, associeras med vaniljsex och kärnfamilj.” skriver [Ottar] om begreppet, förvisso med glimten i ögat.
Jag vet inte om jag är överdrivet gnällig, men min första reaktion var: Varför ska heterofolket prompt inkluderas i en rörelse som – åtminstone tills nu – gjort sitt bästa för att bygga upp en identitetspolitik som inte är präglad av heteronormen?
Dessutom: Där försvann Q:et igen. Tydligen är heteros viktigare än queers…
Jag är självfallet inte kategorisk motståndare till att inkludera heterosexualitet som parameter, val, livsstil eller identitet i de fall som det är relevant rent politiskt. Även människor med identiteter som konvergerar med den rådande normen kan vara allierade i arbetet för att skapa ett bättre samhälle.
Men om det där H:et kommer till – dessutom på bekostnad av Q:et – för att heteros inte ska känna sig utestängda, då får jag olustkänslor.
Eller är det orättvist att resonera så?
P.S. Apropå bokstavskombinationer så upptäckte jag nyligen att VSASS, det vill säga akronymen för vår blogg, enligt [Urban Dictionary] även står för Very Short Attention Span Syndrome.
Stor humor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
9 som sa ...:
HBTQH funkar ju isf :)
Heteron som känner sig manade att vara inkluderade i kampen mot heteronormen är ju solklara q:n, det hela är en icke-fråga.
Robin: Det finns ju dock en pågående debatt om att inte urvattna begreppet Queer - i vilken det lättvindiga sättet att inkludera alla normbrytare kanske skulle kritiseras. Men jag håller med i grunden, Q inkuderar ju alla normbrytare, och kristdemokraterna behöver väl knappast vara med i denna rörelse?
Nej det är inte orättvist. Själv skulle jag väl säga att jag ingår i både Q och "det andra H:et" - som heterosexuell icke-monogam feminist. Och rent egoistiskt känner jag att borttagandet av Q:et är mer exkluderande än det tillagda H:et är inkluderande. Det är ju det jobbiga, extremt normbrytande jag behöver en rörelse som stöd till - inte att jag är hetero, liksom... På det stora hela spelar kanske inte bokstavskombinationerna så stor roll, men att ta bort just Q:et är väl synd eftersom det inkluderar så många och fokuserar på något så roligt och viktigt som normbrytande.
Fast i och försig, jag har nog problem med heterosexualitet som identitet över huvud taget. Precis som jag också har problem med identiteten homosexualitet, även om jag har betydligt mindre problem med den eftersom den går emot rådande norm. Det är inte att en sk "man" och en sk "kvinna" ligger med varandra som jag har problem med, däremot tycker jag att det är problematiskt att identifiera sig som hetero (eller för den delen homo) med tanke på att vi då säger att vi går blint efter kön, vilket går stick i stäv med queerrörelsens mål...
När jag läste om HBTH-konferensen så trodde jag att det var lite av ironisk grej som de hade kört med... Om det är en politisk positionering som de gjort tycker jag nog att den är lite konstig... Nej, då ser jag hellre HBTQ eller varför kan vi inte bara rätt och slätt säga QUEER - så slipper vi alla bokstavskombinationer och kategorier!!
Jag trodde att sista H:et i HBTH brukade stå för handikappade (om man får använda den termen fortfarande), men det kanske var HBTF för funktionsnedsatt (eller någon bättre eufemism).
För min del räcker HBTQ eller helt bara queer för att innefatta alla som faller utanför heteronormen, heterosexuell eller inte.
Queer är ju ett bättre begrepp för att det inkluderar fler än begreppet hetero och är mycket vidare och alla heteros som inte passar in i heteronormen kan ju faktiskt använda sig av det med.
Syftet är väl vad jag förstår att sätta in heterosexualitet i spektrumet av "avvikande sexualiteter", såsom hetero faktiskt formulerades av Krafft-Von Ebbing en gång i tiden, och rucka på dess stadiga position gentemot HBT(Q):s funktion som "grupp" utanför normaliteten. På ett sätt blir HBTH = Q, då det talar om ett queert spektrum. Själv föredrar jag HBTQH, men HBT eller HBTQ fyller ju sina funktioner också. Jag tror de egentligen är delvis väsensskilda begrepp att användas i olika syften.
Jag sitter hemma och funderar mycket på hur Q ibland, ibland inte, tillåts finnas med. För mig som är intergender eller möjligtvis brud och bara blir förälskad i brudar eller trans/intergenders känns det jäkligt absurt trångt med HBT. Själva H och B:et i sig tycks dessutom ofta motverka sitt syfte, i synnerhet när inte ett Q finns där bredvid.
Jag håller också med det som sagts, att de heteros som är heteronormbrytare hör hemma i queerbegreppet. För att inte hamna i en backlash snart bör vi nog verkligen jobba hårt så väl heteronormer inom HBT-rörelsen såväl som inom heteromaffian. Att pride år 2009 fortfarande visar upp så ohämmade patriarkala mönster förvånar mig. Lets riot!
Skicka en kommentar