Bland barnmorskor och veganer och olämpliga föräldrar

F: [Domen mellan DO vs Försäkringskassan] kom i förra veckan och det kändes som en seger. Gravida kvinnor fick rätt till sjukersättning, efter fyra års bråkande. Graviditet är ett tillstånd vars fysiska belägenheter tas på allvar! Tydligen så var det här efterlängtat från barnmorske-håll, vilket lite mjukade upp min syn på hela mödravården som i grunden ond. Det har tydligen funnits krav från mödravårdens sida under lång tid på försäkringskassan att i högre grad möjliggöra ledighet för gravida. Jag misstänker att barnmorskor mer och mer kommer att sjukskriva gravida nu, just för att sätta press på f-kassan. Det kanske alltså inte klassas som ”onormalt” att bli lite sjukskriven? Det kanske är ganska vanligt. Inte bland alla, men bland vissa som har mer problem under graviditeten än andra. (Och nu vet jag att det är det. Det var bara ingen som upplyste mig om det innan... trots att jag tycker att jag har frågat)

Jag var hos läkaren häromveckan, samma dag som domen avkunnades i tidningarna, och märkte direkt den ökade sjukskrivningsivern (efter att jag fått tjata lite om att jag VERKLIGEN hade sömnsvårigheter och fått ta emot lite ”Jag har minsann inte sovit bra sen mitt barn föddes för 18 år sedan – det hänger ihop med föräldraskapet!” och hunnit tänka ungefär hundra gånger hur svårt det egentligen kan vara att vara lite ömsint och pedagogisk mot en ung förstagångsföderska) då läkaren helt enkelt sjukskrev mig på halvtid fram till förlossningen. Med motiveringen ”vi skriver bäckensmärtor för det var det som gick igenom i domen, eller hur?”. Jag kände mig som en bricka i ett politiskt spel jag gärna stödjer.

Men trots att jag gick därifrån nöjd med utfallet så snubblade massor av det som sades under samtalet tillbaka över mig efteråt. Förutom det allmänna jobbiga med att behöva övertala någon om att ens sömnsvårigheter verkligen är jobbiga och inte bara är bortskämdheter (”alla gravida sover dåligt, och det kommer inte bli bättre sen!”) så fick jag också tjafsa lite om mitt val att inte äta järntabletter. Enligt min läkare behövde en dricka ungefär 1 flaska blutsaft för att motsvara en järntablett. Så jag ställde frågan hur veganer gör? Eftersom alla järntabletter innehåller animaliskt hemoglobin, hur klarar de sig? och fick svaret ”Alltså – jag får in veganer här som inte ens tänker amma sina barn utan mata dem med bananer och avokado, så…”

Så vadå? Veganer är dumma i huvudet, dem behöver vi inte ens bry oss om? Jag blev mest paff och bara satt där. Det var inte ens värt att svara på verkade läkaren tycka. En gång för länge sedan var det en vegan som matade sitt nyfödda barn med endast mosad avokado. Det barnet dog. Det var på löpsedlarna. Sen dess har jag fått höra om och om igen att veganer är helt knäppa och uppenbarligen inte lämpade att ta hand om barn. Min syster frågar mig ofta med provocerad röst, när jag säger att vi inte aktivt kommer att ge vårt barn kött eftersom vi inte äter kött, att jag är väl inte SÅ rabiat som de där veganerna? Det är jag väl inte? Vet du om veganen som bara matade sitt barn med mosad avokado? Det dog!

Alla typer av familjer som inte följer normer är provocerande. Det krävs inte mycket för att en ska tolkas som rabiat, okunnig och kanske som att en till och med riskerar ens framtida barns hälsa. Att vi vill pumpa istället för att amma är ett sådant exempel där vår lämplighet och kunnighet ifrågasätts. Att jag bara ska vara hemma ett halvår i början och min partner ett helt år, är en annan. Att vi ska ge vårt barn vegetarisk mat, att vi vill hitta ett dagis med genuspedagogik… Det märks i en del av kommentarerna på den här bloggen att det väcker mycket känslor när någon ifrågasätter könsroller och familjenormer.

Mödravården fungerar som en socialiseringscentral där föräldrar ska lära sig allt från amning, föräldrarnas roller baserat på kön, kostråd för barnet och föräldrar samt gedigna listor på allt som behöver köpas in inför barnets ankomst. Föräldrautbildning kallas det. Vissa saker är jättebra, vissa saker är mindre bra, ganska mycket måste tas med en nypa salt.

Och det kanske är därför som många av dem jag har pratat med inte gjort något åt att de varit missnöjda med sina barnmorskor eller bemötandet på BB. De tar det med en nypa salt. När en väl kommer hem från BB med sitt nya fina barn och all världens lycka så vill en kanske helst bara glömma skiten. Och det är faktiskt jättetråkigt.