måndag 16 november 2009

Jobbiga avsked, mansskatt och feministisk pepp

M: Nu sitter jag på Arlanda och väntar på flygplanet som ska ta mig till Aten. Naturligtvis är det försenat, så jag passar på att blogga lite.
Avsked är aldrig enkla. Jag inbillar mig att jag är förhållandevis trygg människa nuförtiden, men jag har ändock en bedrövlig separationsångest. Och när jag i morse tog farväl av dem jag älskar mest (både djur människor) så höll det på att brista alldeles. Samtidigt vet jag ju att en inte kan hänga upp sitt liv på andra till 100 procent och att längtan faktiskt är något bra. Så jag får försöka kväsa känslan av saknad och istället se fram emot återseendet om 13 dagar.
(Nu fick jag Destiny's Childs Independent Women på hjärnan. Det kanske är en bra sak.)

Hur som helst: Den senaste veckan har det hänt roliga saker.
Dels fick jag bekräftat att mina pengar till [Alla Kvinnors Hus] har kommit fram. Sedan några år tillbaka brukar jag ge en procent av min disponibla inkomst till bättre behövande. Dock kom jag av mig med det för en tid sedan. Jag brukade nämligen stödja Läkare utan gränser, men när de började samarbeta med det vedervärdiga Postkodlotteriet och jag fick hem en massa skit så stoppade jag inbetalningarna dit.
Nu har jag bestämt mig för att stödja Alla Kvinnors Hus istället. Varför? Tja, kvinnojourernas verksamhet är konstant underfinansierad och tills vi antingen lever i Utopia eller kommunerna börjar ta sitt ansvar så behövs insatser av det här slaget.
Dessutom är det såhär: Eftersom jag är uppfostrad till och i de flesta avseenden definieras som ”man” (om än ibland [en mindre värd sådan]) så är jag del av ett sammanhang som är problematiskt såtillvida att jag agerar i en struktur som gynnar mig på andras bekostnad. Jag anser att det vore förmätet av mig att tro att jag kan ställa mig helt utanför detta bara för att jag har reflekterat en massa kring maskulinitet och feminism. (Däremot försöker jag bete hyfsat mot andra. Lustigt nog kan det ibland medföra att jag får höra att jag är en ”schyst kille”, bara för att jag försöker att inte bete mig som ett as. Det är lite väl lätt att vara ”man” och feminist ibland...) Nåväl; eftersom ”män” står för en absolut majoritet av allt våld och ”Manlighetsideologin är en akut samhällsfara och måste börja bemötas som en sådan”, för att tala med Per Wirtén, så har jag börjat stödja kvinnojourernas verksamhet ekonomiskt för att visa att jag inte accepterar sakernas tillstånd.
Vi kan kalla det mansskatt!

Igår diskuterade jag feminism tillsammans med Gudrun Schyman, Jenny Sandsten och Samira Ariadad på F!:s feministiska filmfrukost på Bio Rio. Det var en väldigt trevlig tillställning! Samtalet tog avstamp i två filmer: roliga och allvarliga kortfilmen Gubbväldet, och den fantastiska dokumentären [I was a teenage feminist] av Therese Shechter (den visades även på Objektivfestivalen i oktober, och på Rumänska filmdagarna i våras). Vi pratade bland annat om vem som ”äger”, dvs har tolkningsföreträdet vad gäller att definiera, begreppet ”feminism” (Vi kom till exempel fram till att folk faktiskt lyssnar mer på ”män” som kallar sig feminister – en paradox som i sig är ett ganska talande tecken på könsmaktsordningen.), samt om feministiska strategier och vägar att nå ut med sin aktivism. Avslutningsvis uppmanade Schyman folk att höra av sig till SVT och begära att de visar Shechters film. Det tycker jag att Public Service är skyldig feministrörelsen efter program som Könskriget…
Sammanfattnings var det ett givande samtal och en peppig stämning. Tack för att jag fick delta!

Nu hinner jag inte skriva mer. Men om jag hinner så hör jag av mig från Aten!

5 kommentarer:

Sanna sa...

Attans, jag visste att man skulle ha bankat lite liv i sig för att hinna till filmfrullen igår! Hörru Martin, du har aldrig berättat för mig om denna blogg, jag fick leta upp den helt på egen hand. Jag är tillbaka på snotty varannan helg nu förresten och anser att sidewalking bör köra en fredag eller lördag så jag får tillfälle att hänga runt i baren till er musik :)
Välkommen in till min blogg också, follow the link :)

Cheers

Mattias S sa...

Jag gav också pengar till läkare utan gränser men slutade.
Jag har inte så mycket till inkomst men ville ändå ge lite till något bra.
Men jag fick hem så mycket papper och skit hela tiden att det kändes som allt mina pengar gick till var att få hem mer oönskad reklam.
Så jag slutade jag också.
Jag undrar hur mycket overhead dom har egentligen.

Zettermark sa...

Bra inlägg! Som alltid i denna blogg.
Jag vill mest bara säga att jag verkligen tycker om er inspirerande (och välskrivna!) blogg. Blir alltid lika glad när jag ser ett långt ännu oläst inlägg som jag kan ta tag i. Fortsätt så!

Christine sa...

Long time reader first time commenter här...Gillar verkligen den här bloggen!

Nu har jag dock en specifik fråga: Vet ni om Alla Kvinnors Hus verkligen välkomnar alla kvinnor eller bara cis-kvinnor? Jag skulle jättegärna skänka pengar till dom men jag vill inte stödja en organisation som är transfobisk, vilket tyvärr har varit fallet med vissa kvinnojourer i USA efter vad jag har hört. Vet ni hur det ligger till med andra kvinnojourer i Sverige?

Philip Linde sa...

Apropå "mansskatten" du betalar för att du "agerar i en struktur som gynnar sig på andras bekostnad" så är väl Alla Kvinnors Hus knappast rätt förening att skänka pengar till? Det systematiska förtryck som du "agerar i" är väl knappast det som behandlas en kvinnojour. Eller? Du kanske har en förklaring till hur du i något led bidrar (i högre grad än någon annan samhällsmedlem) till mäns fortsatta våld mot kvinnor.

Kanske tycker du att vi alla borde stå till svars för saker vi inte har gjort på helt statistiska grunder. Alla muslimer kan ställa sig i led till finkan direkt. Män som är pykiskt störda kanske ska knyta snaran runt halsen (http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=259&module_instance=12).

Faktum kvarstår dock att de män som faktiskt våldför sig på kvinnor fortfarande tillhör en i den feministiska debatten sällan uppmärksammat liten minoritet i förhållande till oss andra, och den kollektiva bestraffning du propagerar är ett fruktansvärt förtryckarverktyg som utnyttjats i diverse diktaturer och fasciststater genom historien.

Så vad säger du? Man kanske ska låta den grupp människor som per definition faktiskt uteslutande är skyldiga till alla brott - brottslingarna - stå till svars för brotten i stället för att i sann rasbiologiska institutet-anda peka ut hälften av befolkningen på grund av generella tendenser som sällan återspeglas hos individen.

Det är fint att skänka pengar, men du ska absolut inte utmåla det som någon sorts manlig skyldighet!