torsdag 31 december 2009

2009: Ett retrospektiv

"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."
Winston Churchill

M: Jag tänker inte ens försöka sammanfatta 00-talet. Det vore som att recensera hela mitt vuxna liv, och ett helt decennium låter sig ogärna destilleras ner till någon mindre än boklängd, om det ska omvandlas till text. Men eftersom 2009 tar slut om några timmar så tänkte jag skriva mitt sista blogginlägg för i år.
Jag skulle kunna göra det enkel för mig och helt enkelt konstatera att jag är jag överens med arbetsmarknadsminister Littorin om en enda sak: 2009 var ett skitår. Men mitt i havet av ondska och mental misär så har det funnits öar av tro, hopp och kärlek – och det är dessa som fått mig att orka.

Här är en synnerligen ofullständig sammanställning av bra och dåliga saker som jag kommer att minnas (utan inbördes ordning):

* Upptäckten av (för mig) nya fantastiska bloggar, skrivna av intressanta och inspirerande personer. [Immanuel], [Elin], [Isobel], [Krille] och [Hanna] är bara några av dem som regelbundet gjort min dag under året.

* Jag intervjuade två personer som jag respekterar väldigt mycket: [Karin Dreijer] och [Diamanda Galás].

* En vit, arg gubbe förlänade mig [ett nytt invektiv] att lägga till [listan över nedvärderande tillmälen].

* Saker jag skrev för fem år sedan lever sitt eget liv. Jag tänker främst på artikeln om att män kan amma och krönikan ”Jag är en potentiell våldtäktsman”, som fortfarande väcker känslor (och avsky). Jag bestämde mig även för att aldrig göra om misstaget att vara med i skitprogrammet Debatt igen. (Men kanske blir det mer TV i annan form i framtiden. Eller vad säger du, Erik?)

* Queernästet [Högkvarteret] slog upp dörrarna.

* [Tevere] började servera veganpizza.

* Jag lyckades somna med vänsterarmen i en konstig vinkel efter att ha spelat skivor på Tech Noir, klämde en nerv, blev tillfälligt förlamad i handleden och fick ha stödskena i två månader. #fail

* I samband med en långvarig förkylning i februari satte jag ut mina insomningstabletter och lever numera omedicinerad för första gången på tio år. #win

* Jag modererade ett [panelsamtal] med seriekollektivet Dotterbolaget på Feministiskt forum.

* Jag [sa upp min prenumeration] på Svenska Dagbladet. Inte för att de är galna på ledarsidan, utan för att tidningen var lite väl entusiastisk med att upplåta annonsplats åt plastikkirurgipropagandister.

* Min tidning ETC intog Arvikafestivalen tillsammans med fantastiska [Galago] och fabulösa [Dotterbolaget]. Vi krängde böcker, värvade prenumeranter och festade till det. Sista kvällen bröt jag nästan näsan. Annars hade jag sjukt roligt.

* Jag har fortsatt blogga tillsammans med mina älskade och allmänt underbara kumpaner Hanna och Frida. De upphör aldrig att inspirera och peppa.

Det har naturligtvis hänt fler minnesvärda saker, men det här är vad jag har lyckats skrapa ihop just nu. Jag måste hinna jobba lite mer, städa och ha klädkris inför kvällens nyårsfest i kollektivet Zooet också.

Jag vill avsluta med att berätta om en väldigt spännande sak som händer under 2010:
Den 12 januari tar jag tjänstledigt från ETC, där jag knegat sedan 2002, för att jobba på [Nationellt Centrum för Kvinnofrid] i Uppsala. Jag är med i en projektgrupp som ska skapa en kunskapsbank om våld i nära relationer (alla aspekter av det; våld i samkönade relationer, hedersvåld, mäns våld mot kvinnor, våld mot barn etc.). Den främsta målgruppen är personer som på olika vis (jobb, frivilligarbete osv) kommer i kontakt med våldsutsatta och tanken är att de ska ha nära till studier, forskning och information.
Jag är oerhört pepp på detta, men samtidigt tämligen nervös. Det Är Ju Läskigt Att Byta Jobb. Samtidigt är det viktigt för mig att få denna möjlighet, vilket även min snälla chef på ETC förstod, och beviljade min ansökan om tjänstledighet.

Sist men inte minst: Tack alla fina läsare och ni som skrivit både uppskattande och kritiska kommentarer! Ni gör det roligt att skriva.

Jag inledde denna bloggtext med ett citat av Winston Churchill. Jag tänker avsluta den med ett av Diamanda Galás (det är det närmaste ett nyårslöfte jag kommer):

”What profit is there in my blood and
of whom shall I be afraid?
They that take counsel together against me
I SHALL NOT FEAR.
Though they come to take away my life
I SHALL NOT FEAR.
Though they make me as one forgotten
I SHALL NOT FEAR.”

Gott nytt år!

1 kommentar:

Christina sa...

gott nytt och tack för alla grymma texter so far!