fredag 11 december 2009

Ribbing om tafsansde på gravida

M: Dagens Nyheters ”folkvettsexpert” Magdalena Ribbing är stundtals underhållande, stundtals en hopplös anakronist. Och som auktoritet på området hur människor ska bemöta varandra med respekt så är hen ibland riktigt problematisk.

Idag ramlade jag över ett TV-klipp där Ribbing förklarar hur gravida ska signalera för folk att de inte vill bli tafsade på magen, en integritetsinvasion som [Frida skriver om här].



Jag tycker att Ribbing lägger för stort ansvar på den gravida och helt förbiser att det faktiskt är jäkligt oförskämt att kränka människors kroppsliga integritet. Ansvaret att undvika det borde i första hand ligga på aktören.
Men om skadan redan är skedd kanske råden som ges i filmen kan fungera?
Vad tycker du, Frida?

3 kommentarer:

Samsson sa...

Hon säger ju att det är fullt förståeligt att man vill ha magen ifred och frågan löd vad ska JAG som gravid göra. Jag som gravid kan ju inte gärna gå in i någon annans hjärna och få dem att ändra sitt beteende, eller hur? Det handlar inte om att lägga ansvaret någonstans, det måste ju vara den gravidas ansvar när det väl händer - speciellt när hon undrar vad hon själv ska göra - även om det självklart är omgivningens ansvar att någon gång förstå att man inte gör så.

Det är inte Ribbing det är fel på, liksom.

Johan sa...

Jag håller inte heller riktigt med om att Ribbing skulle säga någonting konstigt. Det är klart att man inte bör gå och klappa på främmande människors mage hur som helst, vilket hon verkar hålla med om, men det hjälper inte när folk väl gör det. Filmen försöker ge praktiska råd om hur man skall hantera situationen. Att, helt korrekt, påpeka att den gravida inte borde hamna i den från första början ger väldigt lite praktisk hjälp.

//JJ

Frida sa...

Tack Martin, vilket roligt klipp!

Hm, jag tycker nog att Ribbing ger kloka råd, absolut - kommer någon och tar på ens mage får en ju säga ifrån liksom, det gäller ju all otillåten tafsning. Problemet som inte tas upp är dock ifall det inte egentligen vore artigare att börja med att fråga "får jag känna?" innan en tar. Det är där jag tycker vi ska börja. En ska inte anta att gravidas magar är till för allmänheten, jag skulle känna mig mycket mer respekterad ifall det antagandet inte togs - utan ifall personen ifråga började med att fråga mig om den fick ta på min mage. Det ska inte ligga hos mig att behöva fösa undan folk.

Sen tycker jag det är intressant med den andra diskussionen - den om huruvida en ska fråga någon som har rund mage om den är gravid. Jag antas numera vara gravid och roas ofta av tanken att svara att jag bara är tjock, mest för att retas. Men får jag frågan (som Ribbing föreslår som alternativ) "Hur är det med dig?" så svarar jag inte på automatik att det är fantastiskt för jag ska ha barn snart, jag svarar troligen hur jag mår och kanske hur det är på jobbet. Jag tycker inte om att prata om min graviditet i tid och otid. Det är en stor del av mitt liv nu såklart, men det är samtidigt en ganska privat del, och nånting som jag faktiskt ofta tröttnar på att prata om.

(Och varför är det så jävla pinsamt att fråga någon som är tjock om den är på smällen? Är det så tabu att prata om tjockhet? Är det den stora elefanten i rummet som alla ser men ingen nämner? Astöntigt.)