tisdag 1 december 2009

Apropå: Riot not Diet

F: Utöver vikthetsen så förväntas en ju äta nyttigt också, för att det ska vara bra för bebisen och allting, du vet mycket järn och b-vitamin och grönsaker och ingen opastöriserad ost eller rå fisk och sånt där. Jag glömmer hela tiden bort att jag förväntas hålla koll på vad jag inte ska äta. När jag får frågan om jag äter gravad lax så säger jag ja, eftersom jag är en sån där "vegetarian" som äter fisk, men då förtydligar avsändaren oftast frågan med att de syftar till att jag ju är gravid. Just ja. Om en har ett knepigt förhållande till mat innan graviditeten så lär det ju inte bli bättre. Allt handlar ju om mat och vikt.

Jag träffade ganska nyligen en person ute på krogen som ville prata om det där med kroppen och mat och sånt. Hen hade en bild av att gravida kvinnor på något sätt var ännu mer biologiska än andra människor. På så sätt nämligen att hen trodde att jag - eftersom jag var gravid - inte blev sugen på till exempel en cigg och en öl eftersom min kropp per automatik förstår att detta inte är nyttigt. Jag försökte förklara för henom att det tyvärr inte alls var så utan det faktiskt var hjärnan som fick fatta beslutet att inte röka eller dricka, och att jag ganska ofta känner att det skulle vara helt fantastiskt gott med ett glas vin, eller en flaska, och att jag planerar att fira att ungen kommer ut med en bibba rödvin och ett paket cigg på balkongen.

Min mamma drack när hon väntade mig, man gjorde det i början på 80-talet tydligen. Ifall kroppen sa ifrån eller inte vet jag inte. Jag vet att min kropp i alla fall minst lika mycket nu som innan jag blev på tjocken vill ha kakor och skräpmat. Kanske mer nu eftersom jag oftare drabbas av blodsockerfall och akuthunger.

Men att en gravid kvinnas kropp på ett mer intensivt sätt än andra människor skulle stå i förbindelse med naturen, skulle vara en mer biologisk och mindre tänkande varelse - är inte det ett lustigt och lite obehagligt tankesätt? Det finns ju många myter kring den gravida och mat. Gravida får helt galna cravings och då är det kroppen som säger att det här vill den verkligen ha! Som den där som alla har hört om men som jag inte ens vet om är sann - hon som slickade kalk av en vägg. Förr i tiden troddes det att en kvinna som inte hade några cravings hade en avkomma från djävulen i sin mage - eftersom den var själlös. Jag har läst någonstans på något gravidforum att sug efter sött eller salt kan vara tecken på att en väntar en kille eller tjej.

Jag har typ inga cravings, bara anti-cravings. Jag har sån halsbränna och får ibland inte i mig stark och svårsmält mat. Då äter jag potatismos och dricker mjölk. Det är ju inte direkt onyttigt, men kanske inte den mest varierande kosten. Jag får dock mer dåligt samvete nu, eftersom min onyttighet går ut över en tredje part som bara haft oturen att skapas inne i min osunda kropp. Min kropp som inte alls blir sugen på nyttiga saker.

1 kommentar:

frigg sa...

Gud! Så jag känner igen det!
Men inte faan blev jag sundare jag heller...
Jag till och med fortsatte att röka under mina graviditer. Inte lika mycket - men stressen att sluta fick mig att gråta. (Som om det var det enda som fick mig att gråta... Hormonerna from hell säger jag bara!)

Potatismos och korv åt jag (som inte är vegis alls) under en månad ungefär. Blandat med mackor. Stekt, friterat eller bara på annat sätt tillagad mat fick mig att må dåligt av blotta tanken på lukten.

Håhåjaja! Jag är genuint glad att mina ongar är stora nu. Nåja, 5 och 10 kanske inte är så stort - men tillräckligt för att jag nästan ska ha glömt alla "måsten".

Förresten så går gravad lax jättebra att äta (om jag minns rätt) om man bara har fryst den ett varv innan man äter den. Då ska tydligen riskbakterierna dö...