onsdag 16 december 2009

En replik till Lars Gårdfeldt och andra haters

M: (Denna text publicerades nyss på [ETC:s webb], men jag lägger ut den här också.)

Jag har länge funderat över om jag ska gå i svaromål med Lars Gårdfeldts påhopp på mig och ETC i antologin F-ordet, men har dragit mig för det eftersom det är jobbigt att bemöta personangrepp. I och med att andra tyckare har börjat referera till texten så ser jag dock ingen annan utväg än att göra det.

Men vi börjar med anklagelserna från bloggaren [Anna Svensson]:
Hen skriver bland annat (angående [Alexander Chamberlands krönika]):

”Lite kul är det att texten publiceras i ETC som supermänniskan Lars Gårdfeldt ger en bra avhyvling i F-ordet. Lars text är en av de bästa i hela boken. Han beskriver hur ETC kör en kampanj där deras manliga skribenter dels säger att män våldtar, men att de väljer att inte våldta (Hej, dåligt förtäckt hot!). Och dels ger alla män skulden för alla våldtäkter som begås, vilket skulle innebära att Lars (och Alexander) bär skulden för de våldtäkter som de själva utsatts för.

Det är alltså inte försent att lära gamla tidskrifter sitta. Det är ju bra.”

Svensson tycks inte ha läst ETC:s temanummer om våldtäkt och har heller ingen koll på ETC:s publicistiska verksamhet, utan bygger sitt raljanta resonemang på Gårdfeldts text.
Dessutom verkar Svensson inte känna till att ETC inte längre är en tidskrift utan en nyhetstidning, samt att [Alexander Chamberland] är en [återkommande och uppskattad krönikör] sedan flera år tillbaka. Jag tänker dock inte använda henom som slagträ i diskussionen, som Svensson gör; Chamberland får själv säga vad hen anser om detta.

2004 gjorde ETC, som jag arbetar på, ett temanummer om ”mäns” sexuella våld mot kvinnor (det kallas ofta för ”våldtäktsnumret”). Vi formulerade devisen ”Vi anklagar alla män för varje våldtäkt” på framsidan, och gick till hårt angrepp mot oviljan att problematisera ”mäns” roll som aktörer (ja, individer!) och manlighetens inflytande i fråga om sexuella övergrepp. Vi anklagade oss själva lika mycket som några andra och försökte inte framstå som några ”fina killar”. Om Anna Svensson hade läst denna tidning så hade hen nog känt till detta.

En av texterna i våldtäktsnumret var krönikan ”Jag är en potentiell våldtäktsman”, som skrevs av mig.
Där skrev jag bland annat:

”Vi lever i ett samhälle där myten om våldtäktsmannen ger en falsk bild av verkligheten.
Det flesta våldtäkterna begås inte utomhus, även om kvällspressen gör sitt bästa för att få oss att tro att det är så. I själva verket sker 80 procent av alla våldtäkter inomhus, av killar som är bekanta med tjejen som utsätts för övergreppet. Killar som utåt sett ger ett fullständigt normalt uttryck.
Killar som du och jag.”

”Våldtäktsmannen är nämligen ingen samhällelig anomali. Han är lika mycket del av kulturen som du och jag är. Eller närmare bestämt, han ÄR du och jag.”

”Eftersom våldtäktsmannen inte är en enskild och enstörig virrpanna som agerar impulsivt så löser vi inte våldtäktsproblematiken genom att lagstifta och fängsla enstaka förbrytare. Då skulle vi behöva låsa in varenda man. Enda sättet att komma till rätta med detta hatbrott är att acceptera att vi själva är en del av problemet.”

”Det här samhället gör våldtäktsmän av killar. Det är ett faktum. Och vi förändrar ingenting genom att sticka huvudet i sanden.
Det är inte förrän vi börjar se oss själva som det problem vi är och den fara vi utgör, som vi kan börja göra något åt det. ”

Det är alltid förknippat med viss ångest att läsa flera år gamla texter som en skrivit. Jag hade formulerat en del saker annorlunda idag, och jag är inte alls nöjd med formuleringen ”Det är sådana som mig som kvinnor ska akta sig för.” Jag tycker nämligen inte att folk ska vara rädda för varandra.
Likväl står jag för det jag skrivit: Det här samhället gör våldtäktsmän av "killar". Jag är av uppfattningen att våld inte kan betraktas som en produkt av antingen biologi eller individuell ondska. Men individen kan naturligtvis inte avsäga sig ansvaret/skulden bara för det. Att helt skylla sitt eget handlande på ”samhället” är förstås både fegt och felaktigt, för verkligheten är inte så enkel. I själva verket influeras vårt handlande av en komplicerad kedja av orsakssamband. Många faktorer samverkar och vi är aktörer i strukturer. (Och en av dessa faktorer handlar om hur "pojkar" uppfostras till ”män”.)

Att det, som Svensson påstår, skulle vara ”hotfullt” att påpeka att det inte bara är galningar som begår sexövergrepp, är inget annat än intellektuell ohederlighet. Och att någon av oss har ambitionen att framstå som ”fina feministkillar” är en lustig anklagelse. Personligen avskyr jag ”män” som försöker plocka poäng på att de är feminister; det framgår med all önskvärd tydlighet för dem som läst det jag skrivit, både i ETC och på min blogg.

Men jag tycker lika illa om ”män” som tycker synd som sig själva. Sådana som känner sig ”orättvist anklagade” och använder det för att plocka egna poäng eller kasta skit på andra. Och Lars Gårdfeldt, som jag annars betraktar som en seriös debattör, sällade sig till den gruppen i och med sitt bidrag i F-ordet.
Till att börja med: Det står ingenstans i våldtäktsnumret att ”Män inte kan våldtas”. Kopplingen till Märta Tikkanens roman är Gårdfeldts eget hittepå.
Det finns inte heller något skuldbeläggande av ”kvinnor” eller någon skildring av dem som ”passiva offer” i tidningen. Hittepå. Fokus ligger dock på ”män” och deras sexuella våld mot ”kvinnor”.
Däremot anklagade vi alla ”män” för att vara fega och inte våga se att de/vi själva lever i ett samhälle där ”män” står för en överväldigande majoritet av alla våldsbrott. I och med detta är det deras/vår förbannade skyldighet att försöka motverka detta. Och ett sätt att göra det är att skapa diskussion kring frågan. Det var vårt mål, och det lyckades.
Och det verkar vara där som det slog alldeles slint i huvudet på Gårdfeldt. ”Det var en enda man som våldtog mig. Hur kan skulden då vara någon annans?” skriver hen, fyra år senare.
Att Gårdfeldts våldtäktsman bär skulden för själva övergreppet är förmodligen de flesta överens om. Men skribenten är oförmögen att se att förövaren lever i samma samhälle som den som utsätts för övergreppet, och att många individuella handlingar bildar ett mönster, och att ett mönster som fortlever tillräckligt länge skapar en struktur. Nej, här har individualismen blivit ett axiom…

Gårdfeldts resonemang och Svenssons attityd är exempel på den högervridning som skett inom den feministiska rörelsen de senaste åren; att tala om maktstrukturer och kulturell och samhällelig påverkan har blivit fult – istället lyfts en slags individfeminism – där var och en är sin egen o/lyckas smed – fram.
Plötsligt existerar inga kulturella eller sociala sammanhang som vi som individer influeras av och interagerar med.
Med en sådan syn på människor kan en fråga sig varför det skulle vara värt att ens försöka diskutera jämställdhet.

Slutligen vill jag bemöta det som slutligen sänkte hela Gårdfeldts text – åtminstone i mina ögon. Det är det fullständigt förvirrade personangreppet på mig – där skribenten ägnar ett helt stycke åt att analysera en bild!
Gårdfeldt verkar precis ha läst ”Den ensamma fallosen” av medieforskaren Anja Hirdman (en utmärkt bok, för övrigt) och har åsikter om mitt bylinefoto (som ses här bredvid):

”Jag tittar på porträttet av Martin, en av skribenterna i ETC:s temanummer. Han ser ut att vara i trettioårsåldern. Hans rundhalsade t-shirt blottar mycket hud. Hans blick är en kil riktad rakt fram, det är en ’tillbakastirrande blick’ för att låna ett begrepp från medieforskaren Anja Hirdman. Som sådan är blicken typiskt manlig, signalerande kontroll. Kvinnor porträtteras i regel annorlunda på bild. Ändå ser Martin sårbar ut på bilden. Kanske är det artikelrubriken som gör det: ’Jag är en potentiell våldtäktsman.’ Martin skriver att ’Jag är man. Män våldtar. Jag är en potentiell våldtäktsman. Det är så det fungerar.’”

Denna såsiga och motsägelsefulla analys (signalerar jag kontroll eller sårbarhet?) visar hur godtyckligt och individuellt vi tolkar text och bild. Samma porträtt har fått antifeminister att utbrista: ”Den roliga krönikan är den där man äntligen får se en bild på den patetiska Martin Halldin: ’Jag är en potentiell våldtäktsman!’(för att jag är man). Han ser så klen ut som att han skulle få spö av en 12årig flicka, så jag tror inte att han är en potentiell våldtäktsman.”
Vem har rätt? Ingen – och alla – förmodligen.
Jag tycker dessutom att det är väldigt märkligt att Gårdfeldt konsekvent använder mitt förnamn och utelämnar efternamnet. Nej, vi känner inte varandra och har aldrig träffats (trots att vi umgås i liknande kretsar). I debatter är det vanligt att göra detta för att förminska motparten.

Nåväl, jag tänker inte vara omöjlig. Nästa gång Anna Svensson har funderingar över ”ETC-psykosen”, som hen kallar det, eller Lars Gårdfeldt mår dåligt över att någon försöker diskutera ett stort samhällsproblem på något annat än individnivå, så har jag ett önskemål: Ta gärna reda på fakta innan ni angriper folk. Var sakliga! Och jag träffas gärna och diskuterar den här frågan med er. Förutsättningslöst.
Det är bara att skicka ett mejl till martin.halldin@etc.se.

15 kommentarer:

lilithsvalin sa...

Bra skrivet.

0taxidermy0 sa...

Jag blir en större människa av att läsa om folk som kan bemöta haters så konstruktivt. jag skulle nog bara lämna brinnande hundbajs på trappan eller något.

Peter sa...

Offerstatus - självpåtagen eller inte - medför inte automatiskt rätt. Hur kan du påstå att någon är en "hater" bara för att denne inte håller med just dig? Religiöst värre.

Den poäng du missar är att ni faktiskt gjorde er till fina killar genom artikeln i fråga. "Alla män är potentiella våldtäktsmän, men vi erkänner det åtminstone och därför är vi lite bättre", ungefär. Det enda ni gör är att återigen visa att ni som män är lite förmer än kvinnor. De får sova gott om natten enbart för att ni (män) säger så.

Vidare så är det självklart ett förtäckt hot att säga att "jag är man, och jag väljer att inte våldta". Uttalandet att alla män är potentiella våldtäktsmän är lika befängt och irrelevant som att säga att alla människor är potentiella mördare.

Svensson har aldrig påstått att det bara är galningar som begår våldtäkter, eller våldsbrott överhuvudtaget för den delen. Det är en halmdocka som du försöker konstruera, och det om något är intellektuell ohederlighet, som du uttrycker det.

Halldin tycks inte ha läst Svenssons otaliga texter om våldtäkter, såväl självupplevda som teoretiska, utan bygger sitt raljanta resonemang på ett lösryckt blogginlägg.

Martin sa...

Hej Peter. Det är ganska lustigt att du - just i det här sammanhanget - försöker få det till att jag har någon slags "offerstatus". Jag kan försäkra dig att så inte är fallet.

Sen vill jag dementera att jag skulle vara religiös. Jag förstår dock inte vad religion har med saken att göra. Men det är kanske ironi?

Vad haterbegreppet beträffar så är det naturligtvis upp till var och en att tolka det. För min del så skulle jag aldrig kalla någon för det bara för att den inte håller med mig. Jag tycker faktiskt att meningsskiljaktigheter kan vara en utmärkt möjlihet att lära sig och utvecklas. Men det är under förutsättningen att samtalet är konstruktivt.
Det som kännetecknar en hater (för mig) är dock inte bara att den uttrycker explicit hotfullhet eller hat. Det kan lika gärna vara att försöka förminska eller förlöjliga någon genom att använda en hånfull och mobbaraktig attityd.

Jag tycker för övrigt att det raljanta språk som du själv använder ger uttryck för en hånfull inställning, vilket tyvärr inte känns som en bra förutsättning för en konstruktiv diskussion.

Jag vet inte om det framgick tydligt nog, men min kritik mot Anna Svensson rörde framför allt det specifika blogginlägg som hen skrivit. Bloggen verkar dock intressant så jag kommer kommer att följa den framöver.
Att vi kanske är oense om en del saker är ju inte problemet.

Slutligen: Det här ältandet om "förtäckta hot". You're damned if you do and you're damned f you don't, känns det som.
Det står naturligtvis dig och Svensson fritt att tolka den tes vi drev i debatten om våldtäkt som att vi hotade kvinnor och förhärligade oss själva.
För den som läst våldtäktsnumret och inte bara Lars Gårdfeldts i mitt tycke extremt bristfälliga referat av det, så tror jag faktiskt att det framstår med all önskvärd tydlighet.

M v h,
Martin

Anonym sa...

Hatten av Martin! Du är så helvetes jävla grym!

Anonym sa...

extremt bra skrivet, tack Martin! /andreas

Peter sa...

@Martin:

Jag finner det högst intressant att du påstår att mitt språk ger uttryck för en hånfull inställning, i synnerhet efter att du själv så lysande exemplifierat just detta. Det enda raljanta i min kommentar är min parafras av ett av dina raljanta uttalanden.

Jag valde att inte nämna dina snedsteg tidigare, då jag inte ville prata om sådant som egentligen ligger utanför sakfrågan, men din nonchalanta hållning tvingar mig att belysa dem och hur den enda som är "hater" i sammanhanget är just du.

"Svensson tycks inte ha läst ETC:s temanummer om våldtäkt och har heller ingen koll på ETC:s publicistiska verksamhet, utan bygger sitt raljanta resonemang på Gårdfeldts text."

Detta är rena spekulationer från din sida. Du använder detta fabricerade axiom för att utmåla Svensson som en lallande fåne.

"Dessutom verkar Svensson inte känna till att ETC inte längre är en tidskrift utan en nyhetstidning, samt att Alexander Chamberland är en återkommande och uppskattad krönikör sedan flera år tillbaka."

Hur är detta relevant? Får en återkommande och uppskattad krönikör inte kritiseras? Detta tolkar jag som att du vill framhäva att Svensson är mindre begåvad för att hon inte har koll på Chamberlands prakt.

Vidare vill jag gärna att du förklarar exakt hur det överhuvudtaget har något som helst med saken att göra huruvida ETC är en tidskrift eller en nyhetstidning. Detta är ännu ett exempel på hur du försöker förminska Svensson. Förklara gärna även hur ETC inte är en tidskrift. Den är väl trots allt fortfarande en periodisk skrift och den har väl fortfarande ett relativt snävt fokus?

Du dementerar att du är religiös och förstår inte vad religion har med saken att göra. Jag är övertygad om att du vet exakt vad jag menade, och jag är lika övertygad om att detta är ännu ett fult retoriskt drag där du ämnar förminska mig.

Avslutningsvis, vad jag menar med offerstatus är följande:
Jag upplever det som att ser dig som en stackars bra man i en värld full av dåliga män. Du vill gärna förklara att du är en bra man, men ingen skulle gå med på att det finns en majoritet dåliga män och ett fåtal bra män. Det är alldeles för elitistiskt. Hur löser du detta? Jo, självklart genom att ALLA män är dåliga, till och med de bra männen. Skillnaden är att de bra männen erkänner det och blir därmed återigen bra, för de är OFFER för manligheten (för vi kan väl nånstans enas om att det inte går att vara ett offer om en inte erkänner det själv, vilket innebär att de dåliga männen inte blir offer för manligheten).

Martin sa...

Hej igen, Peter.

Jag vill nog påstå att uttryck som "religiöst värre" och "halmdockor" är raljanta. Beträffande min ursprungliga text så skrev jag ett i mitt tycke ganska artigt svar till två av mina belackare. Men ingen är perfekt, och folk tolkar saker på olika sätt.
Att du, som inte ens är part i målet, blir så upprörd, tycker jag dock är lite märkligt.

Intressant är även att du anser mig vara en nonchalant hater. Men du har naturligtvis rätt att ha en åsikt om det. (Även om jag själv anser att den inte är speciellt välgrundad. Men det är inte min sak att recensera mig själv.)

Ja, jag gissar att Anna Svensson inte läst våldtäktsnumret eftersom jag inte fått uppfattningen att hen gjort det. Jag anser inte att ett sådant antagande är att "utmåla någon som en lallande fåne". Om du vill påstå att Anna Svensson utsatts för ett sådant påhopp så får det stå för dig.

Jag tror för övrigt att du har missförstått något. Anna Svensson kritiserar inte Alexander Chamberland, utan hyllar honom. Med rätta, anser jag.
Och nej, jag tror inte att Svensson är "mindre begåvad". Här gör du hen återigen till ett offer genom att lägga ord i munnen på mig.

ETC är för övrigt en nyhetstidning som utkommer en gång i veckan sedan fyra år tillbaka, och dess publicistiska fokus har förändrats en hel del sedan magasinformen övergavs. Jag tycker att det kan vara bra att känna till. Men det var naturligtvis inte min huvudsakliga kritik.

Slutligen: Jag roas kungligt över ditt försök att diagnostisera mig. Du har verkligen bestämt dig för att jag vill framstå som en "bra 'man'"! Det är faktiskt ganska roligt.
Men lite läskigt också.

M v h,
Martin

Peter sa...

@Martin:
Ursäkta min otydlighet. Jag förstår att Svensson hyllar Chamberland. Jag skrev klantigt och, ja, fel. Vad jag reagerade på, och menade, var att du gjorde en poäng av att Chamberland är en uppskattad skribent och att Svensson inte skulle förstått detta, vilket i mina ögon såg lite ut som att "hon ska minsann lära sig att veta hut och inte blanda in hans geni i sina vilda teorier".

Jag förvånas av att du tycker det är märkligt att jag yttrar min åsikt. På en publik blogg. Med öppet kommentarsfält. Där bloggen enligt egen utsaga är "en diskussions-/dialogblogg". Du kanske hellre ser att alla som inte håller med dig håller tyst?

Att jag anklagar dig för att bygga halmdockor, och detta med en klappa-på-huvudet-attityd, är knappast raljant. Det är exakt vad jag kan utläsa ur din text och attityden däri.

Det låter som att ETC är själva definitionen av en tidskrift.

Slutligen: jag roas kungligt av ditt försök att diagnostisera MIG. Du har verkligen bestämt dig för att jag vill framstå som en våldtäktsman som väljer att inte våldta. Det är faktiskt ganska roligt. Men lite läskigt också.

P.S.
Ovanstående stycke är i allra högsta grad raljant. Så det inte råder något tvivel i fortsättningen.
D.S.

Martin sa...

Peter. Jag har inget som helst emot att du har en åsikt som du yttrar. Då hade jag inte diskuterat med dig alls, och det har jag gjort, eller hur?

Jag har dock varken tid eller lust att ägna mig åt att bråka om detaljer med någon som bestämt sig för vad jag ska tycka, och som har en så fientlig attityd.
Det leder ingenvart.

Gustav sa...

Martin! Måste det vara högervridet att kritisera en kollektivisering av skuld?

Kan man inte se och kritisera dåliga normer och strukturer utan att sedan ständigt utgå från dem?

Att anklaga alla män för varje våldtäkt var en provokation som du säger lyckades med målet att skapa diskussion - uppenbarligen gör greppet fortfarande avtryck i debatten. Men var det smart?

I dagens diskussioner – om vi sätter personpåhoppen åt sidan – finns mycket och vettig kritik mot generaliserande deviser som pekar finger. Jag stämmer in i den kritiken eftersom de där deviserna begränsar mer än de gör någon nytta.

I en utforskande, progressiv debatt borde tillspetsade motton om "Alla" falla platt. Istället skapar de ofta sanningar som får ett alldeles eget liv, sådana som kan vara svåra att bryta sig loss ifrån.

I opionsbildande syfte är jag rädd för att generaliserande slagord lättare får kamraterna att sluta leden än bjuder in alla de andra till eftertanke och diskussion.

Och de största problemet med den retoriska fokuseringen på mönster, strukturer och normer: Den stänger ute dem som inte passar in i problemformuleringen, alldeles särskilt när den fått några år på nacken.

Kanske är det där som våldtäktsnumret och dess skola faller: på bäst före-datumet. Framsidans klatschiga rubrik har gått från Tankeväckande via Provocerande till Plump och pinsam. Eller så är det inte alls tiden utan bara jag som sprungit ifrån den typen av retorik.

Kvar på ruta ett står iaf alldeles för många och fortsätter peka finger med hela handen, om än i allt fler riktningar. Är du en av dem?

Martin sa...

Hej Gustav! Tack för ett tankeväckande inlägg.

Nej, det behöver inte vara högervridet att inte jämt utgå ifrån ett strukturtänkande. Jag tycker faktiskt att den formuleringen i min text är lite klumpig, och skulle nog inte ha skrivit den om jag tänkt ett varv extra. Eller så hade jag nyanserat påståendet lite.
Däremot har jag fått uppfattningen att det faktiskt är en "trend", eller vad vi nu ska kalla det, att slentrianmässigt utgå från ett individperspektiv - på samma sätt som det tidigare var slentrian att prata om strukturer. Jag tror att vi måste prata om både och. Det känns bra att du påpekade det så att jag fick möjlighet att förklara mig.

Beträffande våldtäktsnumret så tror jag inte att det hade funkat att göra en sådan tidning idag. Tiderna förändras ju, och debatten kring kön och genus ser inte likadan ut som för fem år sedan. Vilket är bra! För det visar att någonting har hänt.
Så jag håller delvis med dig om "bäst före-datumet". Jag är dock väldigt nöjd med det vi gjorde - när vi gjorde det. Men var sak har sin tid.

Om Lars Gårdfeldt, eller någon annan för den delen, vill diskutera problematiken med just det du nämner (om jag inte missuppfattat), att "alla" faktiskt kan fungera utestängande, så tycker jag att det är jättebra. Och jag tror faktiskt att Gårdfeldt, som jag som sagt respekterar som debattör, kan ha haft en sådan ambition. Det är därför jag blev väldigt besviken över att hens text missade målet så grovt och blev ett självömkansmanifest, tillika en irrelevant recension av fotot på mig.
Men - för att vara tydlig - jag var naturligtvis beredd på att bli kritiserad och få skit för min krönika och hela tidningens tema. Det var ju diskussion vi ville väcka.

Jag tror inte att jag brukar peka med hela handen, men det är naturligtvis upp till mina betraktare att avgöra. Jag försöker att, både privat och "offentligt", ta så många infallsvinklar som möjligt i beaktande. Det är naturligtvis omöjligt att inkludera allt och alla hela tiden, men en konstruktiv diskussion mellan parter som respekterar varandra - även om de inte håller med varandra - brukar ofta råda bot på den bristen.
Tänker jag.

Bästa hälsningar,
Martin

Peter sa...

@Martin: lite självrannsakan då och då skulle kanske inte skada, och då menar jag på riktigt, genom att tänka efter - inte genom att läsa vad nån annan anser att du ska tycka, eller genom att rapa upp trista "radikala" floskler. Hur skiljer sig vad du tänker och gör från vad andra tänker och gör? Hur är din världsbild annorlunda? Vilka är dina samlade erfarenheter och hur har de påverkat dig? Vilka brister finns i de tankemodeller du anammat?

Varför säger jag detta? Jo, bland annat för att du rakt ut säger att "det är inte min sak att recensera mig själv", vilket jag bara kan tolka som att du inte förstår att du kan göra fel.

Det har vidare blivit smärtsamt uppenbart att du antingen saknar grundläggande språkförståelse, då du finner alla mina uttalanden fientliga, eller att du är van att huvudsakligen debattera med människor som i grund och botten tycker samma sak som du själv. Ingen vidare debatt då.

Jag inser att ingen kommer vinna det här, tackar för en underhållande match kommentarstennis och ber dig att försöka vara återhållsam med dina citationstecken i fortsättningen.

Martin sa...

@Peter: Jag är van att diskutera med människor som uppvisar någorlunda hyfs mot varandra. Och dina tillmälen och påhopp kan jag bara uppfatta som att du är dryg och oförskämd.
Men jag kanske är för väluppfostrad.

Självrannsakan är en dygd! Det har jag skrivit tidigare och det skriver jag även nu. Det ska dock inte sammanblandas med villfarelsen att en själv alltid kan styra hur en uppfattas. Det är synd att du inte verkar förstå det, utan fortsätter dina angrepp genom att påstå att jag skulle sakna självinsikt.

Gustavs inlägg här ovan visar för övrigt att det går alldeles utmärkt att ifrågasätta det som skrivs utan larviga påhopp.

Och, för i hela friden, det är väl inte fråga om att "vinna en match" utan om att ha en konstruktiv diskussion.
Där var det uppenbarligen dödfött från början, vad gäller din och min kommunikation.

votiv sa...

Intressant att du kom ut så tidigt som potentiell våldtäktsman (har du gått från teori till praktik än?), Martin, men varför blanda in oss övriga icke-våldtagande män i resonemanget?