tisdag 12 januari 2010

Tuttförvirring

F: Efter ett besök på SÖS förlossningsföreläsning slogs jag och min partner åter ner av den enorma amningslobbyn. Eller nej, så farligt var det inte, men jag känner mig väldigt lätt otrygg när jag blir motarbetad av dem som ska ta hand om mig på sjukhuset. Jag önskar mig hela tiden en snäll och förstående feministtant som skuttar upp från sin stol i ren och skär glädje över att någon vill dela jämnt på matningen av ungen. Rädslan för att barnmorskorna ska tycka illa om mig, att de ska titta på mig och skaka på huvudet och tänka "dålig mamma" eller "störig knäppgök" eller vad som helst, är irrationell men ändå påtaglig. Jag tror det ligger en oro i botten för att inte få bra vård om de inte tycker om mig.

Som jag har skrivit [tidigare] här på bloggen är amning ett hett ämne. Jag och min partner kände att vi behövde goda argument om vi skulle lyckas ta fajten med BB så vi satte igång med lite efterforskning när vi kom hem, och snubblade snabbt över [Amningshjälpen] som är en pro-amningsorganisation grundad 1973. Organisationen har fått ganska hög status inom vårdapparaten och driver en välrenommerad telefonjour bestående av kvinnor som själva har ammat och tycker att amning är bra. En kollega berättade om dem, och då fick jag uppfattningen att de tillhörde landstinget - så etablerade tycks de vara. [Linna Johansson] skriver att av alla de otäcka mail hon fått som reaktion på hennes attack mot amningsfanatismen i Sverige, kom de allra flesta från kvinnor inom Amningshjälpen. Amningshjälpen får även ganska mycket bidrag av staten och de flesta av riksdagspartierna tyckte i ett budgetbetänkande från 1999 att Amningshjälpens arbete var folkhälsomässigt viktigt och borde stödjas. De svenska sjukhusen har dessutom antagit ett [tio-stegs handlingsprogram] för vad som kallas ett mer "amningsvänligt" sjukhus, där sjukhusen exempelvis SKA informera om och uppmuntra amning och SKA upplysa nyblivna föräldrar om fenomen som [tuttförvirring] som spädbarn tydligen kan drabbas av om en stoppar något annat i munnen på dem än en bröstvårta. (Vi fick höra det här begreppet första gången när vi försökte ventilera vår idé med att mata jämställt för SÖS-personalen. Jag är inte säker på vad som händer i längden om ett spädbarn blir tuttförvirrat, troligen finns det ingen forskning på det, men det är säkert en sån grej som folk förr i tiden trodde gjorde barn homosexuella).

Tyvärr är det skitsvårt att hitta motargument. Jag försöker söka på "pumpa istället för amma" men jag hittar bara tips på hur man gör både och. Jag söker på "inte vilja amma" och hittar en del historier från kvinnor som vägrat amma och berättar om hur friska deras barn är ändå, men hur mycket de fått kämpa mot sina barnmorskor och läkare. [1970] ammades bara 20% av barnen vid fyra månaders ålder men 70-talist generationen verkar ju må bra ändå, eller så är de kanske tuttförvirrade allihopa fast det är ingen som vet vad tuttförvirring innebär eller hur det påverkar människor i det långa loppet så det gör ingenting. Runt 1970 uppmuntrades nämligen inte amning av mödra- och förlossningsvården. Trenden vände strax därefter, bland annat tack vare Amningshjälpen som grundades 1973.

Det som är läskigt är just det att kvinnor som väljer att inte amma möts med så mycket oförståelse. En kommentar i Linna Johanssons blogg ifrågasätter Linnas roll som förälder - inte som mamma, men som förälder. Vilket är intressant eftersom ingen ifrågasätter mäns roll som förälder fast de ständigt gör valet att inte försöka få sina bröst att laktera [mer om det här]. En [berättelse] jag snubblade över berättar hur hen vägrade amma och blev ifrågasatt först av barnmorska, sen av barnmorska på BB, och sen av barnläkare. En bekant berättade att hen inte får något som helst stöd från BVC i hur en kan [koppmata] sin fyra veckors bebis - vilket i amningstermer inte ens kan orsaka tuttförvirring utan troligen mest bara anses konstigt. Jag och min partner fick höra att det finns tusen andra sätt som min partner kan komma nära sitt barn, till exempel genom att bada det! Just maten måste dock inte delas på.

Jag söker lite strategier och goda exempel. Vi funderar nu på att bara spela med på BB och sen göra som vi vill när vi kommer hem. Men då kanske BVC ingriper istället. Någon som har tips på en bra vårdcentral i Stockholm som är öppen för alternativa matningsformer? Det är så kämpigt att ständigt slåss i motvind.

Amningshjälpen är för övrigt troligen en väldigt bra organisation för de som vill amma och som behöver stöd. Min kollega ringde ofta dit och fick råd igenom amningen. Men när jag och min partner frågade barnmorskorna på SÖS om vi kunde få hjälp på BB med att lära oss pumpa så blev vi bara bortsjasade. Det måste vi alltså lära oss själva.

22 kommentarer:

lilithsvalin sa...

Enligt Agnes Wold är svenska barn en av de friskaste i världen och livsmedelsverket har tydligen skrivit att det är viktigt att man ammar barnen för att barnen i Afrika kan dö om man inte ammar dem. Ska man amma i solidaritet?

Min mamma kunde varken amma mig eller min bror och det fick hon jättemycket skit för för att det "kunde skada" våran hälsa men både han och jag är ju helt friska och så farligt kandet ju inte ha varit.

mimmi sa...

Jag har svårt att tro att BVC "aktivt ingriper", men kommentarer av den icke förstående sorten kan man ofta räkna med, tyvärr. När jag berättade för vår BVC-sköterska att jag börjat ge tillägg i flaska såg hon ut som om jag precis sagt att jag börjat misshandla mitt barn. Men hon var väldigt gammaldags i sitt tänk överlag och sådana sköterskor är nog ovanliga. Hoppas jag. Men det du skriver om SÖS gör mig lite ställd för jag levde med föreställningen om att man i Stockholm har ett lite mer modernt tänk än i många andra delar av landet...
Frågan är lite vad för slags stöd ni vill ha på BB och BVC? "Klart ni ska flaskmata om ni föredrar det, det är precis lika bra för bäbisen" eller rent praktiska råd om vilka flaskor som är bäst och hur mjölkersättningen ska värmas? Jag skulle gissa att det sistnämnda är svårare att få. Amningsvänliga sjukhus har man ju hört talas om men flaskningsvänliga förekommer nog inte...
Den första typen av stöd tror jag är lättast att få om man är rejält påläst innan och gör klart från början att man bestämt sig. Jag väntar mitt andra barn och kommer skriva i förlossningsbrevet ungefär att "Bäbisen kommer flaskmatas. Vi har själva med oss flaskor och ersättning. Jag vill inte ha påtryckningar om amningen." Men som förstagångsmamma var jag inte lika kaxig. Du har en stor fördel i att ha en partner som kan backa upp dig tror jag. Sämre vård är nog ingen risk att du får men sorgligt nog kan jag inte säga att jag tror du slipper kommentarer helt.

Jessica sa...

Min taktik hittills har varit att ljuga. Kan bli lite komplicerat på sjukhuset kanske men orkar verkligen inte bli ifrågasatt.

Frida sa...

Tack för er feedback. Jag vet inte vilket typ av stöd jag väntar mig, men kanske typ att en kan få lära sig hur man pumpar bröst, precis som en får lära sig hur en ammar? Varför ska det vara så konstigt egentligen. Jag vet inte hur en pumpar bröst, och måste erkänna att jag känner mig ganska nervös för det, det lär ju göra ont om en gör det fel tänker jag...

Det som jag har upptäckt är det knepiga är just det att jag vill pumpa. Om jag inte ville pumpa skulle det vara lättare för då börjar en med flaskmatning och mjölkersättning med en gång. För att kunna pumpa måste en få igång mjölkflowet, och det går igång genom amning tydligen. Så troligen kommer jag behöva amma lite på BB för att få igång det, och sen när vi kommer hem kan vi börja pumpa. Och jag misstänker att vi kanske inte kommer att vara helt tydliga med det på BB. Bara för att jag inte orkar bråka.

mimmi sa...

Hm, ja, det var knepigt, för just BB har de absolut bästa pumparna som man brukar få låna hem. Är du säker på det där att mjölkflowet går igång av amning? För det var just mitt problem i början, att det där flowet aldrig kom och jag därför fick låna pumpen för att stimulera produktionen. Det finns dessutom nässpray att ta som sätter fart på utdrivningen så kanske du klarar dig utan att amma? Fast om du inte har några känslomässiga problem med att pröva kanske det inte skadar, då ser ju personalen att du har provat och du kan berätta att det inte känns bra och att du vill dela ansvaret med din partner, t ex.
(Om det gör ont beror det nog snarast på pumpen förresten. Handpumpen från Apoteket lär vara ett tortyrredskap till exempel. Smidigast är en elektrisk pump men den kan å andra sidan generera lite för starka känslor av att man blir mjölkad som en ko...)

pumpan sa...

Dom har både kunskap och utrustning (såsom grymma pumpar) på BB, problemet är bara att dom (troligtvis) inte kommer vara så pepp på att hjälpa er (är vad jag tror) då dom verkar vara amningsfantaster hela bunten. Men exempelvis om barnet är lite klent vid födseln används ofta den kunskap och utrustning dom faktiskt har för att flaskmata det klena barnet med utpumpad bröstmjölk. Neonatalbarn exempelvis. Kanske skriva ett tydligt brev till BB om hur ni vill ha det?
Har du lyssnat på kropp och själs program om modersmyter? http://www.sr.se/topsy/ljudfil/2024139.mp3 Upprörande vilka konsekvenser amningshysterin kan få för en del mödrar.

Frida sa...

Tack för tipsen! Jag ska göra ett försök med att ventilera idéerna med min barnmorska nu innan, om hen ger stöd och råd så kanske jag vågar ta upp det i ett förlossningsbrev, annars kanske jag kör på precis som Mimmi säger att amma först och sen säga att det inte känns bra och att vi hellre prövar att pumpa. Jag hoppas bara att ungen inte vänjer sig för mycket vid bröstet utan att det går bra att vänja över den till flaska (vilket också verkar vara en vetenskap i sig - vilken flaska en ska ha som är bäst för barnet).

Ja pumpan, jag tänker också att de på BB borde ha en massa bra kunskap om sånt här men jag är precis som du inte helt säker på att de kommer att vilja dela med sig av den. Den barnmorskan som jag pratade med på förlossningsföreläsningen sa att det var en senare fråga som jag kunde ta upp med BVC istället. Och då frågade jag bara om en kunde få hjälp med att lära sig pumpa UTÖVER att amma. Men tydligen inte.

Tack för radiolänken! Ska lyssna på den!

Mart sa...

Jag är sjuksköterska och en aning nytänkande. Det är därför jag inte klarar av att arbeta som sjuksköterska. jag examinerades för fem år sedan och har känt att jag sedan dess motarbetas med mina visioner om en mer jämställd sjukvård. Det är lite "lilla-gumman" - klapp på huvudet - suck. Jag har tröttnat att vara missanpassad och rebell i arbetslivet. Nu drar jag till Asien och volontärarbetar med djur istället.

Lycka till med sjukvårdskontakterna. Förlossningsbrev verkar vara en bra idé. Hoppas din förlösande jordemor är en feminist. jag har träffat en på SöS!

Frida sa...

@Mart: vad tråkigt att höra att sjukvården är så bakåtsträvande att du inte ens pallar att jobba kvar! Det är såna som du som behövs, men hur ska en orka att dra hela det lasset själv liksom? Det behövs verkligen en revolution inom sjukvården...

Julia sa...

Fascinerande att det är så mycket viktigare att du ska knyta an bra än att din partner gör det... eller är det bara jag som är korkad och gör den matten?

Anaïs sa...

Jag förstår inte varför någon skulle vara emot pump? Rent biologiskt så har själva modersmjölken ett värde (pga antikroppar etc etc) men om den kommer ur flaska heller inte kan ju inte spela någon roll för "anknytning" eller annat? Jag fick låna pump minns jag... Helt okomplicerat, eftersom man tyckte att jag behövde sova mer.

Anonym sa...

asså hörni, förlåt en oinsatt. vad är förlossningsbrev?

mycket intressant diskussion!

Sofia sa...

Tja, du kan väl amma första veckan så att barnet inte blir tuttförvirrat utan lär sig suga ordentligt och mjölproduktionen kommer igång (för jag tyckte att detta var relevanta argument om man inte tänker ge upp amningen helt och hållet utan bara dela lika på matningen) och så kan ni väl dela sedan. Om jag förstår saken rätt så tänker ni pumpa ut bröstmjölk och ge denna på flaska? Detta borde inte BVC kunna invända emot. Stå på er, det är på tiden att bvc börjar reflektera över detta, och att ge råd om att pumpa ut mjölk hör i allra högsta grad till deras uppgifter. Du behöver inga argument utöver att ni som föräldrar vill det. (Men ni kan ju använda barnets relation till sin pappa och ditt behov av sömn också.) Jag tror för övrigt inte att man får sämre vård rent objektivt om sköterskorna inte tycker om en, det är klart att man känner av att de tycker att man gör fel, men jag tror att det är sällsynt att de vägrar hjälpa en eller så.

lycka till!

Sol sa...

Min mamma ammade inte mig, hon pumpade och båda mina föräldrar gav mig mat. Jag har förstått att detta var väldigt ovanligt 1981, sorgligt dock att det fortfarande verkar vara ovanligt. Hur som helst, det finns såklart ingen som helst logik i att amningen som sådan är viktig för barnet. Modersmjölk kanske, jag är för dåligt påläst där. Närhet, javisst. Men både modersmjölk och närhet kan ju barnen få utan att modern ammar.

Lycka till med pumpandet!
Hälsar en o-ammad unge som trots detta blivit vuxen ;)

Emma sa...

Åh, vilka bra tips! Har inte kommit så långt än att vi börjat fråga om/läsa på om amning ordentligt, men är fast beslutna om att försöka varva amning med pumpning. Dels för att båda ska komma lika nära barnet från början, dels för att kunna dela på vakandet på nätterna, dels för att jag skulle vilja kunna jobba någon dag i veckan efter någon månad eller så. Jag har hittills inte stött på en enda människa som säger att det faktiskt går, när jag lite löst tagit upp det.

Men jag tror att jag skulle bli alldeles för arg av att mörka och ljuga för personalen, och hoppas att jag är stark nog att stå på mig när det väl gäller. Det är klart att man ska få hjälp!

Frida sa...

@Emma: Allting går! Det är klart du kan jobba någon dag i veckan efter en månad, eller tidigare, det argument som brukar användas mot det är att du bär maten med dig. Bär en inte maten med sig så borde det ju inte vara något problem. Jag fick höra en gång på MVC att en skulle passa på nu innan ungen kommit ut att göra saker, gå ut osv, för det är "sista gången ni kommer kunna göra det - sen bär ni alltid maten med er!". Det skrämde livet ur mig. Så vill inte jag ha det, tänkte jag. Även om jag inte planerar att jobba i ordets löneinbringande bemärkelse så har jag många planer på att göra mycket grejer och då lämna barnet med partnern. Jag planerar också att gå ut och dricka öl ibland eftersom jag inte har orkat/kunnat det de senaste månaderna. Pumpning är lösningen, helt klart!

Förlossningsbrev är ett brev som en kan skriva och ta med till sjukhuset där en kan skriva lite om hur en vill ha det under förlossningen - om saker går för fort för att en ska hinna säga allt. Det kan röra allt från att en vill ha tända ljus i rummet till att en vill ha viss sorts smärtlindring. Det kan vara skönt att skriva så vet en att det har kommit fram till barnmorskorna.

@Sofia: nej, jag tror inte att jag egentligen skulle få sämre vård. Jag bara nojjar. Men när barnmorskan blir tyst och tittar på mig som att jag är världens jobbigaste person och kanske till och med lite psykiskt störd så blir jag orolig att hen inte kommer att ta hand om mig så bra. Jag har ett stort behov av att vara omtyckt för att känna mig trygg...

Emma sa...

Nej, vi tycker ju inte heller att det borde vara något problem alls med att dela på matningen - men när så många verkligen insisterar och skakar skeptiskt på huvudet blir man ju själv tveksam till sist. Ska bli spännande att följa er och se hur det går - jag är glad att det finns förtrupper som kollar terrängen!

Och ja, det där med "sista gången" har man ju redan hört till leda... Jag har också haft en del vänner som knappt kunnat dölja sin besvikelse över att man nu tydligen går över till den andra, tråkiga sidan. Som om min personlighet helt skulle förändras, och som om mitt liv nu helt var över. På något sätt känns det som om det säger mycket mer om dem och deras inställning till familjeliv än vad det gör om min egen.

Maria sa...

Hej Frida!

Jag blev delvis koppmatad, delvis ammad (och det var 1959), men eftersom det var som det var på den tiden så hade pappan ingen roll i matningen utan det var mamma (och någon enstaka gång mormor) som koppmatade. Först användes en speciell avlång skål i plast, men sedan kom mamma på att det funkade lika bra med vanliga små kaffekoppar i porslin. Enda bestående "skadan" av att inte bli matad med nappflaska kanske blev att jag inte började att använda tröstnappar av gummi vid nattningen utan tyckte egen tumme och snuttefilt smakade bättre.

Även om det är klokt och bra att ha tänkt igenom innan vilka alternativ som finns och hur man föreställer sig att man kommer att förhålla sig till vad de innebär praktiskt och psykologiskt för en själv (=båda föräldrarna, givetvis) och barnet, så kanske man skall vänta och se vad för slags behov som uppstår efter ankomsten av den lilla Homsan, innan detaljerna kring matningsproceduren är färdigförhandlade.

Att vårdpersonal och bekanta inte skall tillåtas lägga sig i och påverka hur man gör (och varför) är viktigt. Klart de inte skall hindra en från att göra det som man menar är rätt (inom rimliga gränser). Vill de stödja och hjälpa till är det en bonus. Är de vana och förstående kommer de att kunna se vad som behövs i det enskilda fallet, och inte ordinera samma lösning för alla familjer. Samma krav på flexibilitet och förståelse för situationen gäller då er som föräldrar. Att bestämma i förväg hur lilla Homsans behov av näring och närhet ser ut och sedan följa programmet, oavsett vad som inträffar, kan leda till svårare frustration än bara lite tuttförvirring (vad det nu är för något - jag har aldrig fattat det där). Man lär sig medan det pågår, helt enkelt. Var tillräckligt bra förberedd, och ha tillräckligt med fantasi för att analysera och lösa problemen när de uppstår, så mår alla bra. Lycka till!

Jenny G Payne sa...

Ja, det skulle varit toppen att få hjälp att pumpa. Jag klarade inte av det förrän i slutet av amningsperioden när det typ inte behövdes hur som helst, och undrar ibland hur spädbarnsperioden skulle ha varit om jag hade klarat av det från dag ett. Lycka till!

Elin sa...

Hej! Toppen att ni diskuterar det här. Jag tror att många bara tar för givet att amningen ska funka pga nån sorts "naturlig" väg, men så är det verkligen, verkligen inte alls. Nästan alla har ju för sjutton problem på ett eller annat sätt!

Vår flicka föddes med hjärtfel och jag kunde inte amma henne överhuvudtaget under hennes första dygn, ca 10 dagar, pga av operationen och eftervården (hon låg först uppkopplad till en massa maskiner på intensiven och sen var hon för groggy av alla mediciner för att orka). Det som hände var att jag fick hyra en pump (en sån gigantisk, elektronisk sak) på sjukhuset som jag började köra med ca var tredje timma för att få igång produktionen och för att få ut just den viktiga råmjölken till min dotter. Hon fick då blandat min mjölk och ersättning (eftersom det tog flera dagar att få igång produktionen + att jag haft ganska futtigt med mjölk hela tiden) genom sond (i näsan). Så småningom började vi försöka få henne att ta bröstet, men tills dess att hon gjorde det och hade fattat galoppen fick hon fortfarande mat genom sonden parallellt.

Senare när vi blev utskrivna blandade vi amning och ersättning utan problem, påhejad av vår BVC-tant. Fattar dock nu att vi haft tur med vår BVC-sköterska som absolut inte varit nån rabiat amningsfantast, snarare tvärtom (hon har uppmuntrat fler i vår föräldragrupp att ge ersättning om det behövs för att slippa känna stress över amningen och produktionen)... Hon uppmuntrade mig också att börja introducera "vanlig" mat ganska tidigt (4 månader) eftersom jag dels hade så lite mjölk, dels att flickan började få tänder.

Jag har jobbat deltid sen min tjej blev 3,5 månader och vi har varvat båda två utan några som helst problem.

På sjukhuset pumpade ju var och varannan morsa, så jag fick aldrig nån känsla av att det skulle vara konstigt - men där är kanske också personalen van.

Så gör som ni känner, säger jag. På BB ger de helt olika råd beroende på vem man frågar.
Huvudsaken är ju faktiskt inte hur ni gör, utan att ert barn får tillräckligt med föda och går upp i vikt som det ska. Sen finns det ju massor av åsikter om det där med att amningen = närhet blabla, men det kan man ju lika gärna få genom att flaskmata med bar överkropp!

Ett råd: om ni ska pumpa, investera i eller hyr en el-driven pump. Det är sjuuukt ansträngande att sitta och pumpa för hand om man ska få ut större mängder (vilket innebär att pumpa ofta...)! Lycka till och oroa er inte så mycket. I slutänden är det ju ert barn och ni känner själva vad som fungerar bäst för er och hen!

PS. Förlossningsbrev skrev vi, det var skitbra för vår barnmorska läste verkligen det och tog till sig våra önskemål till 100%. Men jag har också hört att man kan ha otur och råka ut för nån som bara struntar i brevet. Hoppas ni har lika tur som jag i det fallet! DS.

Elin sa...

PS2 Ursäkta alla "man" dör på slutet, de flög iväg av bara farten, gammal unken ovana... DS2

Emma sa...

Vad skönt att höra att det finns vettiga BVC-människor! :) (Och bara i förbifarten: tanken på att amma en unge med tänder, hu!)